lilla-t i stora världen

Har lyckats förstöra smaken på vinstkaramellen. FY! Den som var så söt. Var förstås tvungen att kasta pil idag. Eller inte riktigt tvingad, jag hade helt enkelt lust för det. Som Ni kanske förstår så skulle jag ha stannat hemma. Attans vad dåligt det gick. Är däremot glad över att jag vågade visa mig ute bland folk iförd glasögon. Kan konstatera att det är i mitt huvud det är fel. För ingen stirrade eller pekade finger som jag hade målat upp i huvudet innan jag kom till dartlokalen.  Strålande. Är på tiden att jag dödar den krummiluren för gott, och varierar linser med glasögon. Om inte annat för att i fortsättningen skona mina ögon.

De senaste veckorna har jag gjort upptäckten att jag är lite snedställd. ??????? Jo det stämmer. Jag har en förkärlek till det sneda och vinda. Låt mig förklara. När jag sover gör jag det helst på tvärsen. Huvudet på en kudde uppe i ena hörnet och kroppen tvärs över, så fötterna är på sidan av sängen istället för vid fotändan. Underbart! Om ni inte provad så har Ni missat något väsentligt! Jag har som tur är lika bred säng som jag är lång, så för mig finns det liksom inget som är uppe eller nere eller sidan. Herr Katt har fått lära sig att det är så jag sover, och han har anammat stilen utan att protestera.

Mina perfekta fickparkeringar är även dem en aning sneda. De sista gångerna får jag inte riktigt till bakpartiet, så det är alltid längre från trottoaren bak än fram. Inget världsligt men en aning småroligt. Kan berätta att när livet inte är så spännande är man väldigt lättroad! Jag gör med all säkerhet fler saker på snedden och jag lovar att berätta när jag kommer på dem.

I morgon har jag många saker på min att-göra.lista. Det viktigaste är att beställa tid hos veterinären till Herr Katt. Upptäckte igår att han inte har några framtänder. Därav att jag aldrig tycker att han biter hårt när vi busar. Min teori är att de har blivit utslagna. Det är nämligen så att jag förbarmade mig över den lilla kissen då dennes matte och husse flyttade från villa till lägenhet. Herr Katt var van att vara ute och ville inte finna sig i att vara instängd. Så vid ett obevakat ögonblick hoppade han från balkongen. Kruxet var att han befann sig hela sju våningar upp! Han klarade fallet utan synliga skador. Därför har jag antagit att det är vid nedslaget som tänderna kan ha rykt. Sen är det lite smått som skall göras, och mina förhoppningar är att bocka av listan punkt för punkt.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknade med igenmurade ögon.Tror jag kammat hem en ögoninflammation. Det är bara att skylla sig själv för att man är så lat! Ingen bra start på en lördag. Sov visst med linserna igen, fast jag lovat att inte göra det. Förlåt. Så linserna åkte ur och glasögonen åkte på. Trivs verkligen inte! Har tyvärr inget annat val när min syn är väldigt dålig. Blev närsynt i tidig ålder och fick en massa gliringar från andra barn. Så med ens jag var stor nog för linser så lades glasögonen på hyllan. Åren där emellan var något suddiga. Fick sitta längst fram på lektionerna så jag såg vad läraren skrev på tavlan. När jag var ute tittade jag alltid ner i marken. Fruktansvärt rädd för att vinka till ”fel” människor.

Glasögonorm var ett av mina smeknamn i skolan och gjorde djupa sår i själen. Det hänger fortfarande kvar. Jag vill helst inte visa mig offentligt nu. Så jag ber till högre makter att det här går över per omgående. Synden straffar vissa direkt, men jag har klarat mig förvånandsvärt länge med att inte sköta linsbytena som man ska. Nåja….Det går över.

Nu när jag är på gång med att tycka synd om mig själv kan jag lika bra fortsätta. Tror att min förkylning är en luftrörskatarr som jag hade för inte allt för länge sedan. Åker till doktorn på måndag morgon så det går över lite snabbare än sist. Så jäkla trist bara att jag måste dra på en förkylning. Tycker att det räcker med det psykiska gott och väl. Jag har så det både räcker och blir över. Någon som vill ha en krummilur eller två? Hahaha!

Jag gjorde som jag skrev igår och åkte in till stan på kvällen. Än en gång en formidabel fickparkering! Sen behöver jag inte berätta att jag parkerade i en lucka som lämnades av en kombi bil! Så Skruttan fick gott om plats. Nu var det dax för lottad dubbel i dart. Kanon kul. Blev lottad med en kille som spelar i högsta serien. Inte mig emot! Jag måste skryta och säga att jag inte har kastat så här bra på mycket mycket länge! Vi var ett super bra dubbelpar. Vi vann över alla vi mötte och stod vid midnatt som vinnare! Så skönt! I finalen tappade jag allt av vad dart innebär och var jätte nervös. Pilarna halkade och trillade hit och dit över hela tavlan. Min partner spelade underbart och det var därför vi vann. Måste lära mig att kontrollera min nervositet bättre. Då slipper medspelaren behöva dra ett så tungt lass. Men det gick vägen och idag är jag bara så nöjd. Spela dart idag? ICKE! Den här vinstkaramellen ska jag suga på i några dagar!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Kom i säng sent igår. Många tankar. Vaknade någon gång på natten av att jag gav Herr Katt en härlig bredsida. Pang! Oups. Inte riktigt meningen att spela fotboll mitt i natten. Snäll som han är sa han inte ett knyst utan tittade lite yrvaket, och lade sig sedan uppe vid kuddarna. På säkert avstånd från en sparkandes sovandes matte. Vaknade som vanligt av Mor när hon kom med morgon medicinen. Drog mig en stund för att sedan gå upp och göra mig i ordning för morgonens möte med Herr Överpsykolog. Tittade i spegeln. PANG! Tror den gick i tusen bitar! Synen av min spegelbild var en hiskelig upplevelse. Mina ögon totalt rödsprängda och sissådär en handfull finnar lite här och var i ansiktet.

Lärdom ett idag: sov inte med linser och ät inte så mycket choklad! Det är inte för inte det heter endagslinser eller? Men finnarna kan faktiskt vara ungdoms relaterade! Hahaha! Är mentalt runt sexton så det är nog inte chokladen eller förkylningens fel.

Lärdom två: det går visst att köra bil med tumvantar. Nyfikna jag måste självklart prova istället för att lyssna på Mor. Tonårstrots på riktigt hög nivå! Hahahaha!

Mötet på psykmottagningen gick bra. Satt i väntrummet och sneglade på de andra som väntade. Funderade på vad de kunde lida av som gick hit. Sen insåg jag hur dum tanken var. Det syns inte på mig heller att jag är hyffsat trasig inombords. Eller? Mötet varade en kvart och jag gick därifrån med ett recept och nya sjukintygspapper. Kvällstablettens dos fördubblades då den även ger den antidepresiva tabletten en extra knuff. Fick fortsätta med mina ångestdämpande tabletter. Ingen idé att försöka mig på en nedtrappning än med tanke på min höga ångest. Trots vanebildningen så gör de mer gott än ont.

Han rådde mig att fortsätta min samtalsterapi med min psykolog minst en gång i veckan. Fick även rådet att om jag inte kan hantera min situation, så fanns det en dörr öppen för att kunna bli inlagd. Fick en remiss till Danderyd för blodprovs tagning. För att kontrollera halterna av ämnena i kroppen som finns där av medicinerna. Så jag var rätt nöjd när jag gick därifrån. Vid förra mötet var jag mycket besviken. Kände mig inte riktigt förstådd. Då verkade han så stressad. Men nu var det annorlunda. Mycket berodde på att jag nu var helt ärlig om hur jag mår. Annars när jag kommer till en läkare så säger jag alltid att det är ganska okej. Jag överlever. Men nu tömde jag allt. Berättade om akuten besöket och hjärtklappningen, ångesten, mardrömmarna och min allmänna nedstämdhet. Han förklarade min hjärtklappning som ett tecken på att jag mår dåligt och inte en biverkan av tabletter. Det kändes faktiskt skönt att höra. För jag tror mig inte må så dåligt som jag verkligen gör. För jag klarar mig i de flesta situationer nu. Men det är inte rätt att vara nere alla dagar i veckan. Att fortfarande inte kunna läsa eller förstå hur saker och ting hänger ihop.

Ska passa på att gå en promenad nu när solen skiner. Underbart skön luft. Lite kallt men inte vinterjacks kallt, bara tumvantskallt! Ska förhoppningsvis orka trotsa det lilla som är kvar av förkylningen och åka in till stan i kväll. Sweet!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Äntligen börjar värken i huvudet att avta. Abstinensen är stillad så då ska väl allt vara bra då? Inte på långa vägar! Jag ska träffa överpsykologen imorgon och diskutera min medicinering. Det känns inte som om jag har rätt sort eller dos. En tanke finns även att träffa någon annan för att få ett andra utlåtande. Nackdelen då är att behöva gräva upp allt än en gång, och börja om. Fördelen är att få en till som förhoppningsvis styrker att jag är på rätt väg.

Just nu är jag väldigt arg och ledsen. Jag har mycket som fladdrar i huvudet. En massa tankar som jag inte vill ha. En stor del handlar om min väg tillbaka. Om varför jag gör den. Det har hittills bara varit en återvändsgränd. Visst kommer jag en bit längre för varje vecka som går. Men jag är så förbannat trött och vill ta en paus. Det är mycket ansträngande att gå utan att veta vart det leder. Till vems nytta kämpar jag? Jag får höra från alla håll att det blir snart bättre och att jag ska kämpa på. Men jag orkar inte! Vad är det som säger att det blir bra sen? Är det för att jag fått min ”dos” av ont som gör att det rent procentuellt måste bli bättre? Jag menar, tänk på roulette. Om det kommer tre svarta i rad, så säger oddsen att det borde bli rött. För ju fler av samma i rad ökar chanserna för att det inte händer igen. Så ser det kanske ut för mig, eller? Att efter alla år av tragedier som avlöst varandra måste det någon gång vända. Eller när vet jag att det inte blir värre? Jag vet att jag ältat detta ämne både en och två gånger, men jag vill hellre veta än att famla i mörkret.

Det jobbigaste är att inte ha klurat ut meningen med livet. Tror att vi alla någon gång ställer oss den frågan. Och svaret blir olika för olika människor. För mig handlar det om att jag verkligen inte har en aning. Inte ens en liten gnutta av vetskap. Jag har frågat några nära om de kan ge mig en anledning att leva. De har alla svarat: För att du är älskad och du gör oss glada. HALLÅ! Jag tycker det är jätte skönt att höra. MEN. Är det skäl nog? Att jag ska leva för andras glädje? Varför?

Jag har lovat att inte göra något dumt. Jag har lovat att kämpa till sista krummiluren är död. Och det håller jag fast vid. Men jag är just idag så rent ut sagt fördjävligt trött på allt! Är nog väldigt bra att jag ska till psykologen i morgon. Så att allt detta jag känner och tycker kommer ut. Jag hoppas Ni inte blir upprörda eller ledsna eller arga av dagens inlägg. Jag var så illa tvungen att få skriva av mig. Om Ni orkat läsa ända hit så tackar jag Er.

Nu blir det choklad frosseri för hela slanten! Att sköljas ned med en härligt bubblande rumstempererad Pepsi Max. Hann inte lägga den på kylning. Var för sugen när jag kom hem från affären! Sov sött alla!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknade så där onödigt tidigt idag. Somnade om. När jag vaknade igen hade jag en ofantlig huvudvärk. Låg och blundade en stund som om jag försökte teleportera värktabletterna. Gick inge vidare kan jag avslöja. Masade mig ut i köket och lade två brusalvedon i ett glas. Svepte och kröp ner i sängen igen. Nu har det gått två timmar och någon sitter fortfarande och bankar där inne. Tröstlöst.

Minsta lilla ljud skär genom skallen som en kniv. Det gör ont för varje steg jag tar. Så jag försöker gå stilla och lugnt. Men trots detta så är jag så illa nikotinberoende att jag pressar mig ut. Lite frisk luft är väl inte fel? När värken försvinner vilket jag hoppas är snart, beger jag mig till affären. För nu står jag inte ut en sekund längre än nödvändigt. Jag bara måste köpa en chokladkaka och läsk. Snålvattnet rinner vid tanken. Åhhh……Vill ha!

Dagens mest positiva händelse är den att det halsonda är mindre idag. Feberfri till och med. Något som är befriande i alla fall. Så nu ska till skafferiet och plocka fram lite torra kakor och blanda saft. Det får duga tills jag kommer iväg. Dämpar förhoppningsvis den akuta abstinensen.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Nu är det hög tid för mig och mina krummilurer att sova. Det är alldeles tyst. Lite regn som rinner i stuprören är det enda som stör. Men ändå på något sätt sövande och mysigt. Det är släkt hos alla grannarna. Verkar bara vara jag som är vaken. Underbar känsla! För det är så här jag vill ha det idag. Jag vill fly, springa så fort mina ben bär mig. Bort bort bort från allt! Jag stänger dörren till det som är Jag. Lämnar endast en liten springa öppen. Jag stänger för att slippa vara sårbar. Jag stänger för att få vara ensam.

Hade jag kunnat hade jag rymt. Men nu rymmer jag i mina drömmar i stället. Fantiserar om hur och var. Det enda som är som en röd tråd är Jag. För hur mycket jag än vill eller hur fort jag än springer, så kommer jag aldrig komma ifrån mig själv. Måste försöka komma underfund med vem jag är. Vad jag vill. Vad jag tycker om. Jag brottas med mig själv alla dagar i veckan. Jag vill kunna tycka om den Jag är. Komma underfund med hur mitt pussel ser ut. För jag kan inte kräva att Ni ska tycka om mig så länge jag är missnöjd själv. Det spelar sedan ingen roll vad jag hör som är positivt. Lösningen på gåtan ligger i att Jag måste bli bekväm med vem Jag är. Att jag inte har ett inbördeskrig i kroppen, utan total fred.

Härligt djupt så här på natten. Mina tankar virvlar fritt. Rösta på Fred i Lilla-T.

Tack!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Febern vill inte ge sig och halsen är fortfarande svullen. Gick en promenad igår, men idag blev det inomhusaktiviteter. Läsken och vindruvorna är snart slut…. Måste ta mig till affären innan de stänger. Orka! Lustigt att jag inte lyft på ändan på hela dagen, när jag vet att läsken jag är beroende av inte kommer att räcka till imorgon. Men men. Inte alla dagar man är så smart.

Idag kom mitt efterlängtade paket! Jag är nu stolt ägare till en alldeles unik t-shirt, ett anteckningsblock, post-it lappar, en penna och ett gäng adressetiketter! Så nu är jag verkligen rustad för framtiden! Ska se om det går att ta en bild på galenskapen så jag kan visa Er. Hoppsan då….. Då följer jag den där bloggregeln. Ett undantag går väl an? Men det får inte bli till en dålig vana. Hahahaha!

Rent mentalt så är det ganska likgiltigt idag. Jag mår inte dåligt men inte heller bra. Jag skyller på förkylningen. Nu ska jag vila en stund innan det är tid för middag. Sätter på lite lugn musik och drömmer mig bort. Till ett varmare ställe. Där det är sommar året om. Där det finns ett alldeles klarblått vatten. Dit ingen kan komma och göra mig illa. Där jag är den jag är och det enda som existerar är värme och kärlek. En plats på stranden där solen går upp i horisonten och sakta värmer min själ….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ja den här dagen går nog till historien som en av de tråkigaste på mycket länge. Sitta vid datorn, sova, titta tv, sova och nu tillbaka vid datorn. Hamster som fastnat i hjulet. Varv på varv på varv. Ingen skön känsla någonstans idag. Ångesten finns på lut hela tiden. En total meningslös känsla som kryper in under huden. För mycket tankar och krummilurer som cirkulerar.

För att fullborda den miserabla kropp jag har idag, så har min tennisarm eller musarm börjat göra mycket ont. Vet inte den rätta benämningen men ont gör det! Även högra fotleden trilskas och smärtar. Lägg till lite ryggont och knäont så är man en ganska pigg      -76:a! NOT! Om jag hade varit ett fordon skulle det inte vara några problem. Lite olja där och lite smörj där och sen är det klart. Men men…..Inget annat jag kan klaga på när jag ändå har ångan uppe? Få se…..Jo! Har inga vindruvor kvar att mumsa på ikväll. Har ingen lust att röra min febriga kropp utanför dörren nu. Mår nog bättre imorgon.

Idag fick jag en avi i brevlådan. Ett meddelande om att jag har ett paket att hämta på min lokala tobaksaffär! Jag tror minsann det är mina fina visitkort! Måste orka åka dit i morgon och hämta dem. KUL! Sen kan jag strössla med dem till höger och vänster. Jag menar…. 500 stycken. Så många känner jag inte ens om jag tar hela min familj och deras vänner och deras vänner i sin tur. Hahaha! TOKFIA!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Under mina många år som expedit/kassapersonal/spelansvarig/egen butik. Jag tror ni förstår. Så utsattes jag dagligen av dessa små små små irriterande och fruktade bacillerna. Speciellt i dessa årstider. Folk(absolut inte alla) berättar mer än gärna vitt och brett om hur sjuka de är eller just varit. Det blir extra mycket när jag etablerat en stamgästskrets. Inte nyser de i armvecket heller utan mer bara rakt ut. Det gäller att ducka! Sen har vi den jätte snoriga kunden som letar febrilt i fickan efter jämna pengar. Med småmynten upp ur fickan följer det med en använd näsduk! BLÄ! De berättar om magsjuka nätter och febriga dagisbarn. Snäll som jag försöker vara så står jag självklart kvar och konverserar. Tycker synd om dem och kommer med någon snäll replik. Önskar dem ett snabbt tillfrisknande.

Min utvecklade bacillskräck har kommit först nu. För när jag var inne i ”svängen” tog kroppen mot en massa baciller dagligen. Så jag blev immun och var aldrig eller mycket sällan sjuk. Men nu! Jösses…. Vaknade i morse med halsont igen! Lederna febervärker och till och med kläderna på min kropp skaver och gör ont. Så kan det gå när jag inte möter så mycket folk längre. Plus att kroppen är något mer mottaglig för sjukdomar och mitt immunförsvar är lite ruckat.

Har en lust att gå ut, men så fort jag sitter upp knackar någon på insidan av skallbenet. Trummande maningar om att horisontalläge är att föredra. Har jätte tråkigt! Men som min Mor lärt mig så stimuleras hjärnan i dessa situationer, och man blir kreativ. Kommer på en lek eller något åt det hållet. Undrar om det fungerar på mig, som i och för sig är ett stort barn? Finns ingen här att leka med…. Herr Katt trotsar kylan och springer ute. När han väl sen kommer in vill han sova. Så det är inte mycket till lekkamrat. Hm…..Funderar på att sätta mig i fönstret och räkna bilar. Men bara röda. Hm…. Glömde visst att jag bor på en liten liten gata som är totalt fri från trafikanter!

Blir soffläge med en film kanske. Problematiken är den att jag somnar oavsett film! Värsta sömnmedlet! Om filmen är bra så somnar jag under introt. Men är den dålig så kan jag vara vaken till sissådär femton minuter innan slutet! Vilket leder till att jag måste se den en gång till! Illa! Så nu ska jag gräva bland mina filmer och försöka hitta någon som är lagom bra. Skönt med vetskapen om att jag nog hinner till mitten innan jag somnar.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Hemkommen efter en skön lagvinst i dart. Inte bidrog jag med speciellt mycket men jag var glad och hade roligt. Eller…? Mår helt ärligt kattskit idag. Orkar inte analysera varför, för jag har kapitulerat. Jag vet inte hur mycket jag kan betona det faktum att jag verkligen kämpar! Jag försöker så himla hårt att se saker från den ljusa sidan. Jag försöker göra saker som gör mig glad. Jag omger mig med en massa underbara människor som ger mig energi. Så varför måste jag må såhär? Jag tycker att jag bestämt mig för att må bra. Tagit kommandot på mina krummilurer. Nu vill jag bara gråta.

Men jag vet inte varför jag är ledsen. Vet inte varför jag har en stor ångestklump i halsen. Vet inte varför jag är så trött och vill gå och lägga mig, trots att klockan bara är barnet. Jag vet ingenting! Det gör mig så irriterad och nästintill galen. Idag har jag noll koll på allt. Min vilja är besegrad av det som får mig att må dåligt. Jag är trött. Verkligen så förbannat trött.

Vad har jag gjort för ont i denna värld för att straffas? Eller är det gamla synder från ett tidigare liv? Oavsett så har jag fått min beskärda del av tragedier. Jag skulle så gärna vilja känna äkta glädje. Kunna skratta utan att mina ögon avslöjar själens färg. Idag har mina ögon ingen färg, inget liv och min själ skriker av smärta. Vad ska jag göra? Räcker det inte med kriget jag utkämpar varje dag? Räcker det inte med att jag mentalt försöker ta kommandot? Var finns lösningen? Tyck inte synd om mig idag. Vill inte ha medlidande. Jag vet även att det finns de som har det värre än jag. Men det här är min ego-trip. Idag står jag i en korsning och vet inte vart jag ska gå. Kan inte läsa vad som står på skyltarna. Jag kämpar varje dag! Syns det? Det räcker med skit nu!

Jag är arg, ledsen, förvirrad, tom, vilse och har totalt tappat den mentala kraften. Det är tungt att andas, tungt att se, tungt att vara vaken och tungt att leva. Jag vet att jag har kommit en bit, men bakslagen gör fortfarande fruktansvärt ont. Jag har inte styrkan idag att slå tillbaka. Jag är svag och orkeslös. Hoppas att morgondagen kan komma med lycka och glädje. Jag sätter min tro på Dig Måndag. Ge mig en bra hand att spela. Jag ska vinna. Jag vill vinna. Jag kan vinna. Jag går ALL IN!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknar. Somnar om. Vaknar. Ligger i dvala. Vaknar. Går upp på ostadiga ben. Vingliga steg. Lite känsla av att inte vara helt nykter. Får anstränga mig för att prata tydligt. Morgontimmarna i sängen flög förbi. Jag hörde ljud och tyckte mig vara vaken, skulle bara blunda lite. Uppfattade aldrig att jag sov för jag hörde alla ljuden. Ljudet av tvättmaskinen och teven.

Känner mig loj. Allt jag gör sker i ultrarapid. Idag ställer jag bilen och får skjuts till dartmatchen. Vill och kan inte köra då min reaktionsförmåga känns nedsatt. Anledningen av dagens status tror jag är av att jag tog ångestdämpande medicin precis före sömntabletten. Plus att klockan var rätt mycket då jag tog tabletterna.

Jag mår på inget sätt dåligt idag, bara nollad. Om regnet avtar beger jag mig ut på en promenad. Den där vinterjackan jag skulle handlat idag finns säkert kvar imorgon. Det blir dubbla tröjor idag igen.

Kram på Er alla var Ni än är / lilla-T

Tänkte bara skriva några rader innan ögonen drar ner rullgardinen. Är väldigt trött. Den här dagen tog på krafterna. Den sista slurken i tanken gick åt för att komma hem. Idag har jag varit iväg på en dart och poker tävling. Galet roligt har jag haft! Fick en liten trötthetssvacka  men den åtgärdades genom ett litet socker intag. Sen var det fullt ös igen. Jag känner nu när jag kan slappna av hur ångesten kommer krypande. Jag har skjutit den framför mig och lyckats kontrollera den hela dagen och kvällen. Men nu finns det ingen energi kvar. Jag kapitulerar.

Jag har stora planer för morgondagen och hoppas att jag kan infria några av dem. Jag ska banne mig klara det! Nummer ett är att gå en halvtimmes promenad, vilket inte borde vara något svårt när första steget är taget. Efter att ha inandats så mycket frisk luft så är en tur till centrum inte helt fel. Som Ni kanske märkt så har temperaturen varit runt nollan och då är det lätt att man fryser. Så istället för att gå runt med dubbla polotröjor är tanken att en vinterjacka ska inhandlas. När jag sedan är utom fara för att drabbas av nedkylning ska jag bege mig in till stan för att kasta dart match. Mycket men inte helt ouppnåeligt. Jag kryper till sängs och laddar inför morgondagen. Sov gott och dröm sött. Ses imorgon.

Kram på Er alla var Ni än är / lilla-T

Okej…..Jag inleder med att varna känsliga läsare för dagens inlägg. Det kan bli en aning rörigt och hoppigt idag. Jag bara måste skriva av mig. Om vad är jag inte helt säker på. Det återstår att se. För uppe i hjärnan trängs en massa krummilurer. De stökar och bråkar om vem som ska få sin röst hörd. Jag ska försöka sätta ord på en känsla jag har nu. Vet inte om jag tidigare upplevt det jag känner, och om så var det väl så här det kändes på julaftonsmorgonen som barn. Mina fingrar darrar, jag kan inte koppla av, jag vill vila men kroppen säger annat och jag har fullt ös på tankarna. Adrenalin pumpar och alla ord krockar i huvudet.

Är förväntansfull på något härligt sätt. Men samtidigt jagad av mig själv. Jag är en bil på racerbanan som är på väg att få bensinstopp. Jag vet att energin inte kommer att räcka hela dagen. Det oroar mig. För idag är det ett evenemang jag ska närvara på som pågår hela dagen, kvällen och en bit in på natten. Jag är orolig att jag någonstans på vägen inte orkar. Har i flera veckor sett fram till just denna lördag. Vill vill vill! Jag kommer tömma den lilla rosa reservdunken och lite till.

Darrar så jag får använda sudd-knappen på tangentbordet. Träffar i ett bokstaven bredvid! Tur att det går att korrigera. Hoppar över ord då jag ligger så mycket längre fram i meningen i huvudet. Så jag skriver,läser,fnissar,suddar och försöker igen.

Igår kväll hade jag så jätte roligt och har lite kramp i skrattmagen.Det som var tänkt som en kväll med film och kattmys, blev i all hast en socialkväll ute. Hade inga förväntningar utan var mer lite sur och dämpad innan jag kom dit. För jag kände mig fel. Inga kläder som passade, ingen riktig lust, håret ville annat än jag och en miljon andra saker. Men kvällen blev något i världsklass!

Nu är stunden kommen att åter titta djupt in i garderoben. Rota, leta, prova,byta,titta, vända och sen gå tillbaka till det första som provades. Slår aldrig fel! Men jag lär mig då inte av detta utan kör samma procedur om och om igen! Over and out folks!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Lite strul på vägen. Men nu tycks gästboken äntligen fungera!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Skrivkrampen idag är lika tung som värken i huvudet. Har ingen kraft. Den där dagliga promenaden får vänta. Jag vet att jag antagligen skulle må en aning bättre efteråt. Istället sitter jag som fastklistrad vid datorn och gör just ingenting. Funderar på om det finns någon förklaring till varför det gör ont. Jätte onödigt då det bara är att gilla läget. Ibland har man ont i huvudet. Men jag analyserar allt och tror mig komma lite närmre sanningen. För lite vätska? Nej. För lite sömn? Nej. För lite frisk luft? Ja. Oro för något? Ja. Det sistnämnda får bära hundhuvudet idag. Jag skyller på att jag inte tycker det ska bli en fest att träffa försäkringskassan på onsdag.

Jag är kallad till möte med min handläggare. Brevet damp ner i brevlådan igår. Ett brev så opersonligt. Jag vet att jag bara är en i mängden, och kan inte förvänta mig något annat. Men detta maskinskrivna brev var inte ens undertecknad av vederbörande. Kändes verkligen som att personen bara tryckt på en knapp, och svisch så var det klart. En uppmaning till mig att vara förberedd på några frågor gällande min återgång i arbete. Min första reaktion var försvar! Låt mig bli frisk innan Ni tvingar mig att ens fundera på att arbeta! Sen vid närmare eftertanke så förstår jag Deras kallelse.

Jag nästan välkomnar den. För det finns ingen utom jag som kan förklara min situation. Enbart att läsa läkarjournaler kan väl inte ge en korrekt helhetsbild. Nu ger De mig chansen att med egna ord beskriva. Att kunna berätta min historia. Det jag hoppas på är att mötet blir bra. Att jag kan gå därifrån med vetskapen om att jag är förstådd. Vetskapen om att De inte tänker piska mig till arbetsförmedlingen. Jag vill läka de sår som fortfarande blöder. Jag vill kunna vara vaken en hel dag utan ångest. Jag vill kunna se en liten glimt av nedtrappning på medikament. För i dagsläget vet jag så väl att det är dem som gör att jag kan tänka igen. Att jag vågar vara ute bland folk. Att jag någonstans långt inne har en livslåga. Jag har en lång resa framför mig. Jag har mycket kvar att tampas med. Jag letar dagligen små små halmstrån som tar mig en liten bit längre fram.

Idag ville jag skriva något glatt om snön som kom tillslut. Om alla lustiga anekdoter jag sitter på. Kanske även berätta att Herr Katt fällde sin första talgoxe idag. Eller varför inte en episod ur mitt arkiv. Men det får bli en annan dag. Jag kan informera Er djurvänner därute, att Vi begravde fågeln i skogen. Herr Katt och jag. Han var något besviken, men jag desto mer nöjd. Trevlig fredag på Er ute i vimlet!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Anarkin lever! Jag undrar vad det är jag lider av? Jag menar förutom depressionen, ångesten, glömskan och den totala förvirringen. Nu bryter jag mot regler och etiketter när jag gör två inlägg på samma dag! Inte acceptabelt! Nåja…. Jag lider tyvärr av nyfikenhet, bra men inte i för stor mängd. Jag som sitter mest framför datorn hela dagarna hamnar ibland på de roligaste sidorna. Lägg till ett rea-pris eller ordet gratis och jag är såld! Så otroligt lätt lurad! Så nu ska jag bjuda Er på vad som kan hända när man är nyfiken.

Det inträffade för en vecka sedan. Jag kom till en sida som gav bort saker gratis. WOW! Nästan för bra för att vara sant! Jo självklart är inget gratis tyvärr. Moms och frakt debiterades. Men hur som helst så satt jag där och drömde. Jag designade och skrev och tryckte på beställ. Kalaset gick på en dryg hundralapp. Överkomligt. Men vad hade jag köpt? Jag var jätte nöjd! Jag hade låtit min hjärna fladdra iväg och helt plötsligt så var jag en stor företagsledare eller liknande! Jag har nog drabbats av storhetsvansinne, hybris eller kalla det ren galenskap. Men kul var det.

Så fort jag hör brevbäraren så springer jag ut för att se om det kommit. För jag väntar leverans. Jag har beställt visitkort! Ingen aning om nu i efterhand vad jag ska göra med dem!!!! Hahahah! Sen fick jag även en visitkortshållare med på köpet! WOW! Inte nog med det….Galenskapen fortsätter. Jag har designat en t-tröja! En penna! Ett anteckningsblock! Adressetiketter! Allt detta med min egen Lilla-T i stora världen tryck! Jösses Amalia. Så nu förstår ni omfattningen av min nyfikenhet. Kunde liksom inte låta bli. Lät så bra då. Men nu? Så jag skänker Er gärna ett visitkort om Ni vill. Jag kommer nämligen få 500 stycken! Jag hoppas Ni skrattar lika mycket som jag!

Det jag vill säga är nog bara det att mitt liv är i övrigt rätt trist. Så en sådan här sak kan jag skratta åt i flera dagar. Att för en liten stund drömma mig bort och fantisera. Jag berättade redan från början att jag skriver sanningen. Så även vill jag bjuda på detta dårskap! Till Er som känner mig ber jag ödmjukast att inte håna mig offentligt! Det gör jag så bra ändå! Hahahha! Nä inte ska det hållas tillbaka något. Jag klarar nog en gliring eller två =) !!! Nu väntar jag med spänning på nästa dag. Det kanske kommer då. Hoppas hoppas hoppas!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknar och är besviken. Jag som hade sett fram mot en vit morgon och se Herr Katts första vinter. Men icke sa Nicke. För återigen har tidningsrubrikerna ljugit. Förvånad? Inte ett dugg! Jag tänker på alla stackare som stressade slet fram vinterdäcken och satte alarmet lite tidigare så de inte skulle komma försent till jobbet. Hahahahhaha! Så roligt på samma gång! Jag vet att det inte är snällt. Men jag får så härliga bilder i huvudet, på alla män som jobbar frenetiskt för att inte deras fruar ska hamna i diket. Jösses, ni skulle se!

Från det ena till det andra så satt jag och surfade lite igår. Hittade till en sida om hur man bloggar. Så tydligen gör jag allt fel! Hahahah! För det finns vissa saker man ska tänka på tydligen. Och lilla jag trodde i min enfald att det var vad som skrevs som var det intressanta. Men nej nej nej. Regel nummer ett: minst en bild per inlägg. Öhhhhh……Så det var så det var. Tänkte inte på det. För det måste väl vara så att mottagaren inte är kompetent nog att läsa. Utan måste ha en bild att titta på. Ja för intresset skulle bli så mycket större om det fanns något som visade till exempel hur man såg ut! Hur ytligt kändes inte det då? Det är nu min pump ökar takten. Skulle en bild på mig göra att jag får fler läsare? Nej!!!!! För det kan väl inte spela någon roll över huvudtaget hur den som skriver ser ut! Det är väl upp till var och en om huruvida man väljer att visa sitt ansikte i sin blogg eller ej. Upprörande! Jag hoppas och tror att Ni som läser det jag skriver är så pass funtade, att Ert intresse ligger i det skrivna och inte i hur många bilder jag lägger ut. Så! Skönt! Färdig klagat!

Jag har och kommer alltid gå min egen väg. Därför sätter jag mig på bakhasarna och vägrar falla in i ett bloggregelverk. De andra reglerna orkade jag inte läsa då jag blev lite eld och lågor över nummer ett. Hahaha! Mitt temperament är intakt. Tack och lov för det. Jag tenderar kanske att överreagera, men jag har aldrig tråkigt! Jag har åsikter om precis allt! Det här var bara en i raden av många.

Idag ska det bli promenad nummer fyra. Men det finns en anledning till det. Nu är det nämligen så att jag har varit utan choklad i snart två dygn!!! En hyffsad abstinens har infunnit sig. Jag bara måste ha! En mjölkchokladkaka……Eller kanske en twix….Dreglar snart ner datorn. Bäst att skynda sig iväg. Innan snön kommer! Har inte hunnit vintersula skorna än! Så det blir kanske en promenad med livet som insats! Hahahahah!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Regnet som piskade min kropp igår har uteblivit idag. Nu hotar Expressens första sida istället med snöchock! Nämen oj oj oj ! ALARM! Hur i jösse namn ska Vi klara en vinter till med snö? Bäst att bunkra konserver. För snart kommer det snö, och det har Vi inte haft på nästan 100 år! Hahahahha! Tänk att Vi måste bli påminda varje år  att Vi bor i ett nordligt land, där det är vinter stor del av året. Bättre vore om De kunde varna för att Vi får en sommar som är längre än den brukar vara. Nej för då läggs skulden på Oss istället. Då är det stora rubriker om hur Vi ska leva för att bli mer klimatsmarta. Tur att Vi får en vinter snart. Var lite orolig där ett tag. Eller….. NOT!

Men hur som helst ledde dagens inköp av dagstidningarna mig att gå en rask promenad. Tredje dagen i rad med frisk luft. Dag ett tjugo minuter, dag två tjugofyra och idag trettio minuter. Klappar mig på axeln och tycker jag gjort något bra. Idag var huvudet blankt under vägen. Tänkte inte. Skönt. Jag bara gick. Måste ge mitt tack till Dig som genom att knuffa och puffa på mig idag fick mig att gå. Vaknade med ingen lust att göra något alls. Då jag inte hade orken själv så fanns Du där. Jag blev en aning irriterad men bara på lilla lata jag. För det är dagar som denna jag behöver en hästspark där bak. Någon som inte ger upp, utan någon som orkar peta och säga orden jag behöver höra. TACK!

Ikväll ska jag trotsa snöchocken och ge mig iväg. Jag tänker inte bygga min igloo än på ett tag. Så Skruttan och jag åker ut och har en social kväll. Kanske blir det en tidig kväll, eller en sen. Vem vet? Jag är min egen och åker hem när jag vill! Jag bryter ett invant mönster om att vara lagom sen hem. Idag är jag inte vanlig. Idag känner jag mig en aning busig! Lite galet knäpp på ett bra sätt. Jag vill nog påstå att den friska luften gjorde mig gott. Känner mig lite gladare, lite lugnare och en aning har ångest greppet släppt. Mitt rusande hjärta har en mer jämn takt. Fortfarande lite för hög puls, men helt klart under kontroll. Love U All!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Hur svårt ska det vara? Vem ska jag adressera det till? Hur ska jag formulera mig? Jösses vad jobbigt det blev. Lägger det åt sidan en stund. Istället för till husläkaren så har jag nu skrivit ett brev till försäkringskassan. Tycker nästan lite synd om de som arbetar där. De får nog ta emot en fruktansvärt massa arga samtal. Men någonstans i kaoset har de regler som de måste följa. Är en hel bunt av människor som tyvärr blir drabbade. Men oavsett min personliga inställning om att det ska löna sig att arbeta, så är reglerna helt klart för hårda. För det finns de som inte har möjlighet att ta en anställning. Så nu ”straffas” dem för att vissa utnyttjat systemet. Det är dessa parasiter som ska väck och inte de som skulle göra vad som helst för att bli friska och arbeta.

Jag skriver till FK för att jag får fel ersättning. Jag är ägare till ett aktiebolag, men av misstag så kryssades rutan för arbetslös i på mina sjukintyg av min husläkare. Trots att detta har korrigerats så anses jag tydligen som arbetslös av FK. I kontakt med min arbetslöshetskassa och arbetsförmedlingen så har de en annan syn på saken. Har haft flera olika handläggare på FK och ingen vet hur detta ska lösas. Det finns tydligen inga regler i dylika fall! Utan de bedömmer från fall till fall! Luddigt!

Det är inte lätt att vara sjuk när man ska tänka och agera som frisk. Men brevet blev skrivet för hand, känns lite mer personligt, och ska levereras imorgon. Nu vet jag att det inte kommer att gå som en dans men jag har ändå gjort ett försök. För att jag sitter här hemma och klagar hjälper knappast. Måste göra något och se vad som händer. Det gäller nästan allt att man ska i mån av ork och tid faktiskt försöka påverka sådant man tycker är fel. Kan vara en liten sak men uttrycker Vi vad Vi vill så kan det ske under. Jag tänker inte dömma ut FK innan de får en chans att ge mig ett svar. Vem vet? De kanske är vettiga medmänniskor som beslutar i mitt ärende. Så nu är det bara att vänta. Avvakta. Glad att jag äntligen fann orken och energin att författa brevet. Det har legat som ett ok över mig, tills nu!

Vad sägs om en liten promenad innan regnet de hotar med från SMHI börjar falla? För det är väl ändå en säker källa? Hahaha!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T