Vem?
Posted in Informativt, Rappakalja on oktober 26th, 2010 by lilla-tSom Ni märkt så har jag drabbats av någon slags identitets kris. När det fasta i tillvaron rämnade såsom jobb, bostad och jag själv, så har jag inget riktigt som identifierar mitt Jag. Att få mitt Jag bekräftat är ofantligt stort. Söker som om jag tappat något. Visste inte från början vad det var jag sökte. Men nu har jag förstått att det är bekräftelse. Det är något Vi alla behöver. Hur Vi sedan väljer att få det är olika för Oss. Men jag har fått berättat för mig att det finns en skillnad mellan män och kvinnor. Jag har valt att tro på den teorin. Sen får Ni avgöra själva om Ni håller med.
Teorin utgår ifrån vilken ”typ” av hjärna Vi har. Manlig eller kvinnlig. Det är ingen av de alternativen som är mer rätt än det andra. I mitt fall har jag en manlig hjärna! Hoppsan! Intressant. Vi som faller under denna kategori får bekräftelse genom prestation. Medan den kvinnliga genom sociala kontakter. Jag har på olika sätt hela mitt liv haft viljan att prestera något bra. Inte alltid lyckats. I skolan var jag en period utsatt för elaka kommentarer och handlingar. Jag gjorde allt som retstickorna ville. Allt för att slippa höra mina smeknamn.
Jag har alltid haft lättare att knyta kontakter med män än med kvinnor. Så i min bekantskapskrets är endast ett fåtal kvinnor. Jag har slutat analysera varför, jag trivs i deras sällskap och så får det förbli.
Redan i tidig tonår började jag arbeta i butik. Helger och skollov. Så efter att jag avslutat mina något jobbiga gymnasiestudier hade jag jobb. Att fortsätta studera var aldrig något jag funderade på. Jag ville jobba och tjäna egna pengar helt enkelt. Sagt och gjort jobbade jag i olika butiker och strävade alltid efter perfektion. Utförde alltid mina sysslor noggrant. Var någon sjuk, hoppade jag in extra. Var någon lite seg, hjälpte jag till. Fann aldrig en anledning till att inte jobba. Jag ville komma upp. Göra karriär. Jag lyckades med det, men priset får jag betala nu.
Så vis och efterklok sitter jag nu här. Får inte längre min bekräftelse. Måste hitta andra vägar dit. Försöka bejaka min kvinnliga sida och söka mig ut i det sociala livet. Hur läskigt är inte det? Obeträdd mark. Hur gör man? Jag är så rädd att någon kommer mig för nära. Hur gör jag för att inte stöta bort en vänlig själ? Jag vet inte vem jag är så därför får Ni inte lära känna mig. Rädd för att inte duga. Rädd för att göra fel. Är inte säker. Jag vill inte bli sårad. Vem kan jag lita på?
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T