lilla-t i stora världen

Satt uppe halva natten och skrev på det som är min bok. Eller mer min andningsventil. Det kanske blir något att titta tillbaka i när man blir äldre. För jag skriver den nakna sanningen. Min sanning. Jag skriver direkt från hjärtat och raderar ingenting. För det är just så jag känner när jag sitter framför datorn. Jag kan inte gå in efteråt och ändra för då är det inte min sanning för stunden. Jag vet jag är snurrig och osammanhängande. Ska inte sticka under stol med att jag börjar känna mig tillfreds med den känslan. För lite galenskap gör livet lite lättare att leva. Så jag fortsätter på den inslagna vägen. Mitt eget dårhus har slagit upp portarna!

Sitter och funderar på om det är mig det är fel på? Måste det vara. För både igår och idag har jag haft lite problem. Jag som vanligtvis skäller och gormar på andra bilister är inte mycket bättre själv! Haha! Jag insåg att jag har bort rationaliserat blinkersen, och har separationsångest från kopplingen! Löjligt!! Jag vet!!! Så till Er jag mött på stadens gator ber jag nu om ursäkt. Lovar att bättra mig. Hoppas ingen blev ilsken.  Hahaha!

Nåväl…. Är på strålande humör idag och jag vill sprida den glädjen vidare. Jag känner mig full av hopp. Känner mig glad i sinnet. Borde inte vara så rent allmänt, efter gårdagens pärs. Men jag tackar vem det nu är som bestämmer mitt humör. Det kan svänga fort, så nu gäller det att ta tillvara på den stund det varar! Tack vare mina mediciner och samtalsterapi så har jag nu fler och fler dagar då jag mår bra. Det finns hopp även för en sinnessjuk som jag! Måste kunna driva med mig själv, så jag bjuder på min galenskap alldeles gratis! Varsågoda.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T