Så där ja
Hemkommen efter en skön lagvinst i dart. Inte bidrog jag med speciellt mycket men jag var glad och hade roligt. Eller…? Mår helt ärligt kattskit idag. Orkar inte analysera varför, för jag har kapitulerat. Jag vet inte hur mycket jag kan betona det faktum att jag verkligen kämpar! Jag försöker så himla hårt att se saker från den ljusa sidan. Jag försöker göra saker som gör mig glad. Jag omger mig med en massa underbara människor som ger mig energi. Så varför måste jag må såhär? Jag tycker att jag bestämt mig för att må bra. Tagit kommandot på mina krummilurer. Nu vill jag bara gråta.
Men jag vet inte varför jag är ledsen. Vet inte varför jag har en stor ångestklump i halsen. Vet inte varför jag är så trött och vill gå och lägga mig, trots att klockan bara är barnet. Jag vet ingenting! Det gör mig så irriterad och nästintill galen. Idag har jag noll koll på allt. Min vilja är besegrad av det som får mig att må dåligt. Jag är trött. Verkligen så förbannat trött.
Vad har jag gjort för ont i denna värld för att straffas? Eller är det gamla synder från ett tidigare liv? Oavsett så har jag fått min beskärda del av tragedier. Jag skulle så gärna vilja känna äkta glädje. Kunna skratta utan att mina ögon avslöjar själens färg. Idag har mina ögon ingen färg, inget liv och min själ skriker av smärta. Vad ska jag göra? Räcker det inte med kriget jag utkämpar varje dag? Räcker det inte med att jag mentalt försöker ta kommandot? Var finns lösningen? Tyck inte synd om mig idag. Vill inte ha medlidande. Jag vet även att det finns de som har det värre än jag. Men det här är min ego-trip. Idag står jag i en korsning och vet inte vart jag ska gå. Kan inte läsa vad som står på skyltarna. Jag kämpar varje dag! Syns det? Det räcker med skit nu!
Jag är arg, ledsen, förvirrad, tom, vilse och har totalt tappat den mentala kraften. Det är tungt att andas, tungt att se, tungt att vara vaken och tungt att leva. Jag vet att jag har kommit en bit, men bakslagen gör fortfarande fruktansvärt ont. Jag har inte styrkan idag att slå tillbaka. Jag är svag och orkeslös. Hoppas att morgondagen kan komma med lycka och glädje. Jag sätter min tro på Dig Måndag. Ge mig en bra hand att spela. Jag ska vinna. Jag vill vinna. Jag kan vinna. Jag går ALL IN!
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
tiden !! tror att det är viktigt att inse att det tar tid . acceptera att det behövs tålamod och uthållighet . att i dom jobbiga stunderna i sitt inre veta att man är på rätt väg . ingen dag är den andra lik . olika känslor ,annorlunda tankar , ideer och uppslag som utvecklas på ett annat sätt än man tänkt sig . måste låta det ta den tid det behöver . svårt ? fruktansvärt !! det ska ju lösa sig imorgon , helst idag . du kanske tycker jag är tjatig men personligen tror jag att det är jätteviktigt att ha tålamod . för man vet i sitt inre att det ordnar sig till slut . ;D
Håller med dig Tobbe. Förutom: för man vet i sitt inre att det ordnar sig till slut!
jag tror att det långt där inne finns även om man för tillfället har givit upp . det går ju trots allt att behandla med terapi eller dylligt . alla får självklart tycka och tro vad dom vill , men hoppet är väl det sista som lämnar oss ! eller ? bara en tanke .
mmm som du säger Tobbe .. det tar tid .. och jag låter det ta sin tid jag med .. Gumman .. låt det ta din tid med .. som jag försöker göra .. hur svårt det än är ..
Undra också igår varför jag satt o var lessen .. orkeslös .. trött .. ett steg framåt .. 3 steg bakåt .. varför blir det jämt så????????? jag som ska åka resa bort snart ska väl vara glad .. men jag är inte glad .. inte det minsta .. ångesten kröp på mig i natt nu så jag fick gå upp ..,. ont i magen .. svårt att andas .. så det va bara att stiga upp .. dessutom snarka S så väggarna skaka men ändå .. så nu sitter jag här .. tårarna rinner .. lungorna jobbar .. men det känns skönt att ha dig här .. du lugnar mig varje gång du finns i närheten .. även om jag så bara läser här … TACK för att du finns Kram o sköt om dig nu när jag är borta ..
Älskade Tessan! Läs vad Du skrev först i inlägget:
”Hemkommen efter en skön lagvinst i dart. Inte bidrog jag med speciellt mycket men jag var glad och hade roligt.”
Läs det igen och igen!
Låt den känslan bli den starkaste! Det är ju den starkaste känslan eftersom det var vad som kom först!
Love You! Kram