lilla-t i stora världen

Kom i säng sent igår. Många tankar. Vaknade någon gång på natten av att jag gav Herr Katt en härlig bredsida. Pang! Oups. Inte riktigt meningen att spela fotboll mitt i natten. Snäll som han är sa han inte ett knyst utan tittade lite yrvaket, och lade sig sedan uppe vid kuddarna. På säkert avstånd från en sparkandes sovandes matte. Vaknade som vanligt av Mor när hon kom med morgon medicinen. Drog mig en stund för att sedan gå upp och göra mig i ordning för morgonens möte med Herr Överpsykolog. Tittade i spegeln. PANG! Tror den gick i tusen bitar! Synen av min spegelbild var en hiskelig upplevelse. Mina ögon totalt rödsprängda och sissådär en handfull finnar lite här och var i ansiktet.

Lärdom ett idag: sov inte med linser och ät inte så mycket choklad! Det är inte för inte det heter endagslinser eller? Men finnarna kan faktiskt vara ungdoms relaterade! Hahaha! Är mentalt runt sexton så det är nog inte chokladen eller förkylningens fel.

Lärdom två: det går visst att köra bil med tumvantar. Nyfikna jag måste självklart prova istället för att lyssna på Mor. Tonårstrots på riktigt hög nivå! Hahahaha!

Mötet på psykmottagningen gick bra. Satt i väntrummet och sneglade på de andra som väntade. Funderade på vad de kunde lida av som gick hit. Sen insåg jag hur dum tanken var. Det syns inte på mig heller att jag är hyffsat trasig inombords. Eller? Mötet varade en kvart och jag gick därifrån med ett recept och nya sjukintygspapper. Kvällstablettens dos fördubblades då den även ger den antidepresiva tabletten en extra knuff. Fick fortsätta med mina ångestdämpande tabletter. Ingen idé att försöka mig på en nedtrappning än med tanke på min höga ångest. Trots vanebildningen så gör de mer gott än ont.

Han rådde mig att fortsätta min samtalsterapi med min psykolog minst en gång i veckan. Fick även rådet att om jag inte kan hantera min situation, så fanns det en dörr öppen för att kunna bli inlagd. Fick en remiss till Danderyd för blodprovs tagning. För att kontrollera halterna av ämnena i kroppen som finns där av medicinerna. Så jag var rätt nöjd när jag gick därifrån. Vid förra mötet var jag mycket besviken. Kände mig inte riktigt förstådd. Då verkade han så stressad. Men nu var det annorlunda. Mycket berodde på att jag nu var helt ärlig om hur jag mår. Annars när jag kommer till en läkare så säger jag alltid att det är ganska okej. Jag överlever. Men nu tömde jag allt. Berättade om akuten besöket och hjärtklappningen, ångesten, mardrömmarna och min allmänna nedstämdhet. Han förklarade min hjärtklappning som ett tecken på att jag mår dåligt och inte en biverkan av tabletter. Det kändes faktiskt skönt att höra. För jag tror mig inte må så dåligt som jag verkligen gör. För jag klarar mig i de flesta situationer nu. Men det är inte rätt att vara nere alla dagar i veckan. Att fortfarande inte kunna läsa eller förstå hur saker och ting hänger ihop.

Ska passa på att gå en promenad nu när solen skiner. Underbart skön luft. Lite kallt men inte vinterjacks kallt, bara tumvantskallt! Ska förhoppningsvis orka trotsa det lilla som är kvar av förkylningen och åka in till stan i kväll. Sweet!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

This entry was posted on fredag, oktober 29th, 2010 at 13:29 and is filed under Informativt, Rappakalja. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.