lilla-t i stora världen

Lördag kväll. Här sitter jag nu ensam i mitt gamla flickrum. Har sällskap av yrseln och ångesten. Hade jag fått välja själv hade jag valt ett något trevligare sällskap. Det har varit liv i luckan här idag. Alla mina syskonbarn plus min älskade bror med fru. Herr Katt och jag valde att vara så där lagom sociala. Herr Katt för att han är rädd när det blir för många på en gång. Och jag för att jag mår så konstigt idag.

Kan inte riktigt specifiera vad det är. Men jag mår inte helt okej. Förutom det vanliga har jag en underlig obestämd känsla i kroppen. Lite som om jag har ett uppror inombords. Jag är blek. Jag är trött.

Är inte så glad över att det inte går åt rätt håll. Känns som om mina symtom blir värre för varje dag som går. Idag har jag inte kunnat stå upp längre än ett par minuter innan yrseln gör det omöjligt. Att sitta går alldeles utmärkt. Dessa fyra väggar kryper allt närmare. Klaustrofobi. Vill ut men jag kan inte!

Tankar snurrar runt runt runt runt. Vad är det som får mig att må så dåligt? Vad gör jag för fel? Kommer det att gå över? Ångesten blir värre den också. Min tunga känns en storlek för stor. Det hugger i hjärtat och jag kan inget göra. Alla tester är gjorda. Mina tårar är många och jag känner mig så liten. Kan Ni förstå? Jag lider! Inväntar nästa dag. En dag som jag inte vill ha.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Då har provsvaren kommit. Allt var jätte bra förutom två saker.

Sänkan: 30 och normalt är upp till 20. Åtgärd: ?

Levervärden: Förhöjda. Åtgärd: ?

Så nu måste jag gå till min psykolog med dessa papper och se vad de kan göra. Jo men jag börjar ju trivas med yrsel och nervryckningar. Så varför inte vänta en vecka till!!!!!!!! HMPFR!

Vad säger Ni om detta då? Husläkaren får inte skriva en remiss till en annan psykdoktor???!!!! Nä för det ska jag ta upp med den jag går till och be honom skicka mig till en annan för ett andra utlåtande. Eller hur att jag gör!!

- Jo du nu är det såhär. Jag tycker Du är en aning luddig och jag är inte säker på om Du satt in de rätta medicinerna. Så kan Du va snäll och remittera mig till någon annan.

Hur tänkte husläkarmottagningen nu? Menar De på fullaste allvar att jag som redan är psykiskt sjuk, ska behöva gå den vägen? Jag som knappt vågar vistas ute bland folk ska nu konfrontera en människa. Det är ju ingen lätt situation De sätter mig i…..

Det är tydligen så som det alltid har varit…….Lilla-T får klara sig själv. Jag har genom åren bett läkare om hjälp med diverse problem jag har. Men det är samma visa om och om igen. Så nu har jag konstanta smärtor i de flesta lederna och utbränd! Nä…nu jag vet! Jag kan nog leva med lite yrsel, ryckningar, hjärtrusningar och darrningar. Jösses vad jag hatar läkare….. Jag trycker på min ”off” knapp och kör på med självläkning. Synd att jag inte får dricka. Skulle sitta fint med en liten drink nu. Det är ju trots allt fredag gott folk.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Sitter här med allt kaos. Nu är i alla fall hjulen i rullning. Telefonen har gått varm. Kan inte minnas när den gjorde det sist. Första samtalet kom från min psykolog. Hon sa att hon saknade mig och att det var länge sedan jag var där. Jag förklarade mitt tillstånd. Hon förstod och sa att det är i dessa stunder jag ska ringa. Men jag förmår mig inte till det. Så nu har vi bokat en tid. Skönt.

Efter en kort stund ringer Herr Överpsykolog. Han förklarade med lugn röst att mitt provsvar som jag lämnade för en vecka sedan, visade på en aning höga värden på seratonin. Så istället för 225mg venlafaxin ska jag ta 150mg. Men att jag ska ta två tabletter till kvällen. Får lägga till en då jag självmant tog bort en. Han lät för en gångs skull som om han faktiskt brydde sig.

Klart jag har känt mig lite ”nojjig” och larvig med min yrsel och skakningar. Inte riktigt trott att någon skulle lägga så stor vikt på det. Men jag mottogs av en varm förståelse och fick bekräftat att det inte är meningen att jag ska må som jag gör. Nu kanske det är slut med yrsel, svettningar, nervryckningar, huvudvärk och inre blixtar.

Den här låten vill jag dela med Er. Jag stärks av den.

Lars Winnerbäck Du som reser Mig

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Onsdagen den 17 November ligger med stor glädje bakom mig nu. Ingen dag som jag vill få tillbaka. Hela dagen var ett inferno av ångest, hjärtklappning, dubbla eller trippla hjärtslag och den förbannade yrseln. Kaos invärtes och mina händer darrade till och från hela dagen.

Var hos husläkaren och pratade om vad som kunde orsaka allt detta. Hon remitterade mig till en annan psykavdelning för ett andra utlåtande, och jag blev beordrad att ta blodprov. För nu ska det mesta kollas. Jag hade även ett något förhöjt blodtryck och snabb puls. Så det sista läkaren sa var: – efter åtta ikväll får du endast dricka vatten. För proverna måste tas på fastande mage!!!!!

Meh…..En kväll på bara vatten låter ju inge spännande. Jag som vill ha Pepsi-Max och lite smågodis på kvällen. Jag gjorde som jag blivit tillsagd och har precis lämnat fem rör blod. Så nu har jag gått lös på både läsken och godiset!!!! MUMS!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ångesten är åter här! Åhh…..vad jag har saknat den….. NOT! Fick vara fri i några få timmar. Men nu kom den och det med besked. Jag har precis svalt några lergigan och då brukar det inte dröja länge innan det släpper något. Jag vet att man inte ska handla i agitation. Men jag är så illa tvungen! Så alla jag sårar med detta inlägg ber jag ödmjukast om ursäkt. Ta inte åt Er, jag måste bara få det ur huvudet.

För just i detta nu. I skrivande stund är jag så förbannad. Jag känner hat,ilska frustation och allt vad Ni kan tänka Er. Jag är arg på precis ALLT! Jag är trött på allt som är sådär gulligt och mjukt och härligt. Jag är arg och trött på alla dessa människor som tror sig veta eller förstå en uns av vad jag går igenom. Jag är totalt less på alla klämmkäcka kommentarer som t.ex: Det blir bättre. Fortsätt framåt. Jag har varit där så jag vet hur du mår. Tänk possitivt. NEJ NEJ NEJ!!!!!!

Det finns ingen som vet hur jag känner! Jag är så fantastiskt trött på att kämpa. Förstår Ni inte att jag inte orkar! Ångesten ger jag gladeligen bort gratis! Det Ni ser är endast den påklistrade fasaden! Under ytan kokar det av så mycket som gör ont. Jag blir tokig! Jag är så trött på alla som har det så förbannat bra! Avundsjuk? Absolut! Men det är lika irriterande ändå. Varför kan inte jag vara lycklig? Varför kan inte jag få leva med någon som gör mig glad? Bo i ett radhus i en trist och grå förort. Varför har inte jag 1,3 barn som alla andra? Jag vill också köra runt i en kombi med en gläffsande golden retriver i baksätet. Jag vill storhandla med alla andra på fredagseftermiddagen. Stå i långa köer med skrikande barn som hänger och klänger i allt de ser.

Jag vill sitta och sippa på en drink efter barnens läggtid. Bläddra i någon meningslös tant-blaska och titta på allsång från Skansen. Jag vill sitta i bilkö varje dag till och från ett 8-17 jobb. Jag vill också bränna barnens köttbullar och skylla det på deras Far. Jag vill sitta och deklarera alla aktier som sålts under året.

Varför är inte jag som Ni? Varför finner jag inte lycka? Ber jag om för mycket? Okej…..jag kan nöja mig med att bli frisk från denna helvetes sjukdom! Förlåt för att jag spyr ut allt. Nu kanske jag äntligen kan somna. Så kanske möjligtvis eventuellt jag är tillbaka i morgon med en något gladare attityd.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Idag är ångesten påtaglig. Känns inte bättre av att vara konstant yr heller. Jag tog en oxascand nu och hoppas ångesten snart släpper. Jag trotsade kroppen och åkte till affären. För vad ska T göra utan sin Pepsi-Max? Jag kan kontrollera ångesten för en kortare stund, och lyckas med små inköp. Jag var inte borta länge, men nu är jag trött. Det tar på den lilla energin jag har att ha ångestdagar. Lyckligtvis så blir de dagarna allt färre och jag tror att medicinen gör vad den ska.

Utanför håller solen på att gå ned. Dax att tända lite levande ljus tror jag. Det bästa med mörkret är just det att få sitta inne med tända ljus. Ett ljus är hopp. Ett ljus är levande. Ett ljus är vackert. Så jag tänder ett par stycken och fortsätter skriva på min ”bok”.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Dag ut och dag in denna irriterande yrsel……Huvudvärken spär på den redan trista känslan i kroppen. Allmän dålig status. Ska försöka skriva lite i min ”bok”. Dagar som denna är faktiskt bra skrivar dagar. Det är när allt är i en gråskala som jag blir som mest kreativ i mitt skrivande.

Dåliga dagar kräver mycket av de som är i min direkta närhet. Tålamod med mitt kaos. Tålamod att förklara saker jag inte kan förstå med min egen hjärna. Acceptera att jag är extra glömsk och orkeslös. Jag har svårt att uttrycka mig i tal. Ord försvinner och meningar är jobbiga att formulera. Det blir mycket fel och jag hör själv hur knasigt det låter. En mening som i mitt huvud är klar, kommer ut huller om buller.

Ska vila en stund innan jag sätter mig ner och författar min ”bok”.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Dessa nattliga bad i svett är något påfrestande. Vaknade på småtimmarna och var tvungen att vända på täcket. För trots att jag svettas och är varm så fryser jag så jag hackar tänder. Lyckades vid täckvändningen att än en gång ge Herr Katt en ordentlig bredsida. Somnade om och vaknade med en ordentlig huvudvärk vid niotiden. Gick upp och insåg att yrseln förföljer mig även idag. Alla dessa timmar jag spenderar framför datorn ger mig utrymme att framkalla någon form av hypokondri.

Var på apoteket igår och rådfrågade personalen om min yrsel och mina svettningar kan vara en biverkning av alla de medikament jag stoppar i mig. Visst kunde det vara på det sättet fastslog hon. Hon bad mig uppsöka läkare då det fanns risk för att jag blivit drabbad av serotonergt syndrom. ( Klicka här för mer information ).Fort hem och upp med google. Jätte bra för att få en bild av vad hon sa. Inte lika bra då det finns en massa att läsa och jag tenderar att suga åt mig alla sjukdomar. Men detta syndrom känns ligga nära till hands. För jag känner i min kropp att det inte står rätt till. Jag känner att något är fel. Det är inte så att jag får i mig för lite frisk luft eller för lite av något födoämne. Jag vet att det är något annat.

Detta syndrom uppstår vid kombinationen av fler än ett läkemedel som stimulerar serotonitillväxten. Jag äter två olika. En på morgonen och en på kvällen. Jag tycker inte om blodprov, men nu på onsdag ska jag till en läkare och nu tänker jag ta alla prover som går. För jag vill inte om det nu är detta få några bestående men. Kan i vissa extrema fall leda till döden. Det påverkar de flesta vitala inre organen såsom lever och njurar.

Det är bättre för mig att titta djupare på detta innan jag målar Fan på väggen. Min light version av hypokondri måste bli stillad. Jag vill inte tro på allt jag googlat fram utan vill ha en korrekt diagnos av en läkare. För har jag detta syndrom finns det hjälp att få. Tycker ibland att min receptskrivande läkare bara lägger till och ökar doserna utan vidare. Känns inte bra att efter nio månaders sjukdom ännu inte fått medicinerna i balans. Eller rätt doser. I dagsläget intar jag fyra olika mediciner. Inte konstigt att kroppen regerar!

Avslutningsvis vill jag påminna om att det är Fars-dag idag. Något min Mor var tvungen att på ett snyggt sätt påpeka för mig. För jag hade totalt glömt bort det! Grattis Far!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Då var man en promenad rikare och några kalorier fattigare. Underlaget var något sladdigt och på sina håll gällde det att trippa försiktigt. Åter hemma nu och inga brutna ben. Naturen- Lilla-T 0-1!

I mitt huvud svischar tankarna som på värsta autobahn. Fångar en och annan som sedan sliter sig ur mitt grepp. Vet inte, kan inte, vill inte, vet mycket, vill mycket och kan mycket. Avstod från att köra bil igår och gör så även idag. Yrseln är något bättre idag och jag önskar att vara utan den i morgon. Känner en allmän nedstämndhet som inte blir bättre av allt som snurrar där uppe i huvudet. Jag analyserar och vrider och vänder på tankar men kommer ingen vart ändå. Jag har nu denna förmiddag redan dömt ut denna dag. Rött kort direkt och inväntar en ny match.

Vetskapen om de snabba vändningarna i humöret lämnar en springa av hopp. Jag väntar…..

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Sömnen var tung och tröttheten började redan vid halv åtta igår kväll. Kände inte riktigt igen det jag kände. Alldeles stirrig och krypningar i kroppen. Somnade utslagen och svettandes i en hög på sängen. Fullt påklädd och sminkad. Glasögonen lyckades jag ta av mig. Andades tungt och varje kroppsdel kändes svår att röra. Mina fingrar var svullna och det gjorde ont att böja dem. Kroppen tycktes väga minst ett par ton.

Frukosten idag bestod av en del självömkan, en del ångest och en del stress. Nattens oro fortsatte. Hyper stressad men vet inte varför. Till lunch blev det ännu mer ångest, skuldkänslor och lite extra kryddad stress. Jag hade bestämt med min syster att gå på bio idag och äta ute. Hon ordnade med sin man att allt var under kontroll med barnen, så hon skulle kunna tillbringa dagen med mig. Vid tanken på att röra mig ute bland folk idag ger ångest. En klaustrofobisk känsla och en rädsla. Så självklart har jag skuldkänslor mot min syster. Hon säger att det inte är någon fara och att det kommer fler tillfällen. Men jag mår dåligt över det ändå. Syster, förlåt!

Jag fryser. Det är tjugo grader varmt inne. Men jag fryser. Mina fingrar är kalla och mina fötter kryper in under kroppen. Axlarna uppskjutna mot öronen som om det skulle hjälpa mig bli varmare. Snarare ett tecken på stress. Tar lite ångest till mellanmål och inväntar om ett par timmar middagen. Undrar vad som står på menyn?

Jag är jätte duktig på att trycka ned mig själv i skorna. Så för att öka den känslan har jag lyssnat på kärleksballader hela dagen. Så när jag redan mår dåligt kan jag väl må lite sämre när jag ändå håller på. Hade jag kunnat hade jag gråtit. Men har inga tårar kvar. De tog slut någon gång förra veckan. Men inombords är det sorg. Den bästa  ”depp”  låten som jag lyssnat på en sådär fem gånger idag är Thåström´s Flicka med Guld. Åhhh……Vilken begåvad musiker han är! Nu ska jag ta mig i kragen! På återseende!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jaha då var det torsdag då. Hade tänkt att skriva av mig lite bitterhet. Så jag inte är ensam med den. Omtänksamt av mig va?

Idag är jag tom inombords. Tom på känslor och tom på energi. Kan varken känna hat, glädje, kärlek eller lust. Det enda som håller tomheten sällskap är ledsamheten. För jag är vilsen utan ett direkt mål. Jo att bli frisk, men inget mer. Jag har inget längre som jag kan kalla ”mitt”. Det som Vi alla vill känna är nog trygghet. Livet blir en aning tryggare om man har tak över huvudet, ett arbete att gå till, vänner och familj. Att livet har en mening och man vet att man gör nytta. Jag saknar mycket av detta och har ändå det mesta av det. Piruett!

I stunder som denna känns det ändå väldigt ensamt. Inte för att jag inte trivs att vara ensam, utan mer bara just ensam. Förstår Ni? Det finns en värld här utanför och jag vill inget hellre än att springa ut. Men det är någonting som tar emot. Något som håller mig tillbaka. Vet inte om det är av rädsla för vad som skulle kunna ske eller om det är någonting annat. Men jag känner ingen rädsla idag. Bara ett tomt hål. Eko!

Igår var min telefon sådär hånfullt tyst igen. Hade i och för sig ingen lust att prata, men så betydelselös jag känner mig. Jag vet att det är ett bekräftelse behov jag har. Idag tackar jag Dig som ringde och verkligen menade att vilja höra hur jag mår. Det värmde. Samtalet blev ganska kort, men det räckte. Jag fick veta att jag existerade och att jag betyder något för någon. Är förvirrad och vet inte riktigt om jag kan känna alla känslor Vi är utrustade med. Vet inte om det är något jag saknar som jag vill ha. Jag har många sidor och jag vet att en av dem inte vill vara ensam. Det jag vill är att ge kärlek. För någonstans djupt inne så har jag och vill ge kärlek. Samma sak att få känna mig älskad.

Just nu är det min katt som får min kärlek. Han börjar bli riktigt bortskämd. Det är honom jag längtar till när jag är på väg hem ifrån något. Det är honom jag pratar med om allt som tynger mig. Det är han som vilar i mitt knä när jag sitter vid datorn. Det är han som delar min säng och värmer den. Han är det finaste jag har och älskar honom så innerligt. För honom skulle jag kunna gå genom eld. Jag gör allt för att han ska ha det bra. Jag tror han förstår.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Fy att det har passerat tre dagar och jag sitter fortfarande bara här och gör just ingenting. Dagarna degar ihop sig till ett töcken. Ser inte riktigt vad som är eller har varit eller vad som kommer. Har ingen lust med något och bara tanken på aktivitet är jobbig. Att inte ha gjort något alls är också jobbigt. Jag känner mig en aning värdelös. Förr så kunde jag inte se mig själv med att göra ingenting. Mitt forna Jag skriker åt mig att ta mig i kragen! Sparkar mig hårt och mycket där bak. Men jag sitter ändå här. Slår dövörat till och ignorerar.

Jag tänker mycket. No shit! När jag idag satt i bilen flög tankarna bakåt i tiden. För det är mycket jag är arg på. Jag är nog ganska bitter trots att jag inte vill vara det. Men nu är jag inte en sådan person som kan rycka på axlarna och gå vidare. Det jag tänkte på idag var all tid som jag inte har haft. Jag är arg för att jag endast en gång som vuxen har haft tre veckors sammanhängande semester. Jag är arg för att jag är svag och inte har orkat. Jag är rent utsagt förbannad och besviken på att jag fallit. Jag vet att en ”ursäkt” är just att jag alltid har jobbat. Men för mig är det så fel. Jag har alltid älskat att jobba. Jag kan inte acceptera denna svagare version av mig själv.

Samtidigt kan jag inte tänka mig hur och vad och när jag ska arbeta igen. Har acklimatiserat mig till att vara ”sjuk”. För på något skruvat sätt så gömmer sig delar av mig i detta. Jag blir ursäktad när jag inte orkar. Jag kan sova länge eller inte alls för jag är sjuk. Javisst är det mycket jag skulle vilja göra men då tryter orken. Om jag inte var galen innan så är jag det helt klart nu.

Jag är två Lilla-T. En stark som just nu. Då jag har en massa energi och ilska, som jag vill göra något bra av. Sen har jag mitt svaga jag. Dyker upp utan förvarning och stannar olika länge. Jag tycker allt bara är så tröttande med två Jag. Om jag tycker det, hur ska då Ni tycka? Hur vet Ni vem Jag är? Känner för att ställa mig upp och fylla mina lungor för att skrika. Hur ska jag göra med allt?

Jag  kan inte förändra det som varit. Men jag kan påverka och besluta om hur min framtid kommer att se ut.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

En natt av konstant hostande tog på krafterna. Var uppe vid fyra och drack hostmedicin. Hjälpte lite och somnade om. Denna något hackiga sömn gjorde att jag inte vaknade förrän klockan elva. Precis som alla andra dagar jag vaknar sent, så känns det som om hela dagen är förstörd. Men det är den inte vid en närmare eftertanke. Så idag blev inget gjort. Inte för att dagen är slut än på många timmar, men det är liksom ingen idé att börja något projekt nu.

Sitter vid mitt skrivbord och lyssnar på musik när jag planlöst surfar runt på nätet. Börjar smått att tröttna på att höra samma låtar om och om igen hela dagarna. Kanske ska sätta på radion istället. Kan vara skönt att höra röster. Tröttsamt om man lyssnar på en sådan där reklamkanal bara. Lika trist på radio som på tv.

En sak jag borde göra är att åka till den nyöppnade stormarknaden idag. Där har de väldigt bra pris på vindruvor den här veckan. Det är så gott. Jag är egentligen sugen på choklad, men har lovat att skära ned kraftigt på det. Så vindruvor blir ett bra substitut.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Äntligen börjar värken i huvudet att avta. Abstinensen är stillad så då ska väl allt vara bra då? Inte på långa vägar! Jag ska träffa överpsykologen imorgon och diskutera min medicinering. Det känns inte som om jag har rätt sort eller dos. En tanke finns även att träffa någon annan för att få ett andra utlåtande. Nackdelen då är att behöva gräva upp allt än en gång, och börja om. Fördelen är att få en till som förhoppningsvis styrker att jag är på rätt väg.

Just nu är jag väldigt arg och ledsen. Jag har mycket som fladdrar i huvudet. En massa tankar som jag inte vill ha. En stor del handlar om min väg tillbaka. Om varför jag gör den. Det har hittills bara varit en återvändsgränd. Visst kommer jag en bit längre för varje vecka som går. Men jag är så förbannat trött och vill ta en paus. Det är mycket ansträngande att gå utan att veta vart det leder. Till vems nytta kämpar jag? Jag får höra från alla håll att det blir snart bättre och att jag ska kämpa på. Men jag orkar inte! Vad är det som säger att det blir bra sen? Är det för att jag fått min ”dos” av ont som gör att det rent procentuellt måste bli bättre? Jag menar, tänk på roulette. Om det kommer tre svarta i rad, så säger oddsen att det borde bli rött. För ju fler av samma i rad ökar chanserna för att det inte händer igen. Så ser det kanske ut för mig, eller? Att efter alla år av tragedier som avlöst varandra måste det någon gång vända. Eller när vet jag att det inte blir värre? Jag vet att jag ältat detta ämne både en och två gånger, men jag vill hellre veta än att famla i mörkret.

Det jobbigaste är att inte ha klurat ut meningen med livet. Tror att vi alla någon gång ställer oss den frågan. Och svaret blir olika för olika människor. För mig handlar det om att jag verkligen inte har en aning. Inte ens en liten gnutta av vetskap. Jag har frågat några nära om de kan ge mig en anledning att leva. De har alla svarat: För att du är älskad och du gör oss glada. HALLÅ! Jag tycker det är jätte skönt att höra. MEN. Är det skäl nog? Att jag ska leva för andras glädje? Varför?

Jag har lovat att inte göra något dumt. Jag har lovat att kämpa till sista krummiluren är död. Och det håller jag fast vid. Men jag är just idag så rent ut sagt fördjävligt trött på allt! Är nog väldigt bra att jag ska till psykologen i morgon. Så att allt detta jag känner och tycker kommer ut. Jag hoppas Ni inte blir upprörda eller ledsna eller arga av dagens inlägg. Jag var så illa tvungen att få skriva av mig. Om Ni orkat läsa ända hit så tackar jag Er.

Nu blir det choklad frosseri för hela slanten! Att sköljas ned med en härligt bubblande rumstempererad Pepsi Max. Hann inte lägga den på kylning. Var för sugen när jag kom hem från affären! Sov sött alla!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknade så där onödigt tidigt idag. Somnade om. När jag vaknade igen hade jag en ofantlig huvudvärk. Låg och blundade en stund som om jag försökte teleportera värktabletterna. Gick inge vidare kan jag avslöja. Masade mig ut i köket och lade två brusalvedon i ett glas. Svepte och kröp ner i sängen igen. Nu har det gått två timmar och någon sitter fortfarande och bankar där inne. Tröstlöst.

Minsta lilla ljud skär genom skallen som en kniv. Det gör ont för varje steg jag tar. Så jag försöker gå stilla och lugnt. Men trots detta så är jag så illa nikotinberoende att jag pressar mig ut. Lite frisk luft är väl inte fel? När värken försvinner vilket jag hoppas är snart, beger jag mig till affären. För nu står jag inte ut en sekund längre än nödvändigt. Jag bara måste köpa en chokladkaka och läsk. Snålvattnet rinner vid tanken. Åhhh……Vill ha!

Dagens mest positiva händelse är den att det halsonda är mindre idag. Feberfri till och med. Något som är befriande i alla fall. Så nu ska till skafferiet och plocka fram lite torra kakor och blanda saft. Det får duga tills jag kommer iväg. Dämpar förhoppningsvis den akuta abstinensen.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Nu är det hög tid för mig och mina krummilurer att sova. Det är alldeles tyst. Lite regn som rinner i stuprören är det enda som stör. Men ändå på något sätt sövande och mysigt. Det är släkt hos alla grannarna. Verkar bara vara jag som är vaken. Underbar känsla! För det är så här jag vill ha det idag. Jag vill fly, springa så fort mina ben bär mig. Bort bort bort från allt! Jag stänger dörren till det som är Jag. Lämnar endast en liten springa öppen. Jag stänger för att slippa vara sårbar. Jag stänger för att få vara ensam.

Hade jag kunnat hade jag rymt. Men nu rymmer jag i mina drömmar i stället. Fantiserar om hur och var. Det enda som är som en röd tråd är Jag. För hur mycket jag än vill eller hur fort jag än springer, så kommer jag aldrig komma ifrån mig själv. Måste försöka komma underfund med vem jag är. Vad jag vill. Vad jag tycker om. Jag brottas med mig själv alla dagar i veckan. Jag vill kunna tycka om den Jag är. Komma underfund med hur mitt pussel ser ut. För jag kan inte kräva att Ni ska tycka om mig så länge jag är missnöjd själv. Det spelar sedan ingen roll vad jag hör som är positivt. Lösningen på gåtan ligger i att Jag måste bli bekväm med vem Jag är. Att jag inte har ett inbördeskrig i kroppen, utan total fred.

Härligt djupt så här på natten. Mina tankar virvlar fritt. Rösta på Fred i Lilla-T.

Tack!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Febern vill inte ge sig och halsen är fortfarande svullen. Gick en promenad igår, men idag blev det inomhusaktiviteter. Läsken och vindruvorna är snart slut…. Måste ta mig till affären innan de stänger. Orka! Lustigt att jag inte lyft på ändan på hela dagen, när jag vet att läsken jag är beroende av inte kommer att räcka till imorgon. Men men. Inte alla dagar man är så smart.

Idag kom mitt efterlängtade paket! Jag är nu stolt ägare till en alldeles unik t-shirt, ett anteckningsblock, post-it lappar, en penna och ett gäng adressetiketter! Så nu är jag verkligen rustad för framtiden! Ska se om det går att ta en bild på galenskapen så jag kan visa Er. Hoppsan då….. Då följer jag den där bloggregeln. Ett undantag går väl an? Men det får inte bli till en dålig vana. Hahahaha!

Rent mentalt så är det ganska likgiltigt idag. Jag mår inte dåligt men inte heller bra. Jag skyller på förkylningen. Nu ska jag vila en stund innan det är tid för middag. Sätter på lite lugn musik och drömmer mig bort. Till ett varmare ställe. Där det är sommar året om. Där det finns ett alldeles klarblått vatten. Dit ingen kan komma och göra mig illa. Där jag är den jag är och det enda som existerar är värme och kärlek. En plats på stranden där solen går upp i horisonten och sakta värmer min själ….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ja den här dagen går nog till historien som en av de tråkigaste på mycket länge. Sitta vid datorn, sova, titta tv, sova och nu tillbaka vid datorn. Hamster som fastnat i hjulet. Varv på varv på varv. Ingen skön känsla någonstans idag. Ångesten finns på lut hela tiden. En total meningslös känsla som kryper in under huden. För mycket tankar och krummilurer som cirkulerar.

För att fullborda den miserabla kropp jag har idag, så har min tennisarm eller musarm börjat göra mycket ont. Vet inte den rätta benämningen men ont gör det! Även högra fotleden trilskas och smärtar. Lägg till lite ryggont och knäont så är man en ganska pigg      -76:a! NOT! Om jag hade varit ett fordon skulle det inte vara några problem. Lite olja där och lite smörj där och sen är det klart. Men men…..Inget annat jag kan klaga på när jag ändå har ångan uppe? Få se…..Jo! Har inga vindruvor kvar att mumsa på ikväll. Har ingen lust att röra min febriga kropp utanför dörren nu. Mår nog bättre imorgon.

Idag fick jag en avi i brevlådan. Ett meddelande om att jag har ett paket att hämta på min lokala tobaksaffär! Jag tror minsann det är mina fina visitkort! Måste orka åka dit i morgon och hämta dem. KUL! Sen kan jag strössla med dem till höger och vänster. Jag menar…. 500 stycken. Så många känner jag inte ens om jag tar hela min familj och deras vänner och deras vänner i sin tur. Hahaha! TOKFIA!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Under mina många år som expedit/kassapersonal/spelansvarig/egen butik. Jag tror ni förstår. Så utsattes jag dagligen av dessa små små små irriterande och fruktade bacillerna. Speciellt i dessa årstider. Folk(absolut inte alla) berättar mer än gärna vitt och brett om hur sjuka de är eller just varit. Det blir extra mycket när jag etablerat en stamgästskrets. Inte nyser de i armvecket heller utan mer bara rakt ut. Det gäller att ducka! Sen har vi den jätte snoriga kunden som letar febrilt i fickan efter jämna pengar. Med småmynten upp ur fickan följer det med en använd näsduk! BLÄ! De berättar om magsjuka nätter och febriga dagisbarn. Snäll som jag försöker vara så står jag självklart kvar och konverserar. Tycker synd om dem och kommer med någon snäll replik. Önskar dem ett snabbt tillfrisknande.

Min utvecklade bacillskräck har kommit först nu. För när jag var inne i ”svängen” tog kroppen mot en massa baciller dagligen. Så jag blev immun och var aldrig eller mycket sällan sjuk. Men nu! Jösses…. Vaknade i morse med halsont igen! Lederna febervärker och till och med kläderna på min kropp skaver och gör ont. Så kan det gå när jag inte möter så mycket folk längre. Plus att kroppen är något mer mottaglig för sjukdomar och mitt immunförsvar är lite ruckat.

Har en lust att gå ut, men så fort jag sitter upp knackar någon på insidan av skallbenet. Trummande maningar om att horisontalläge är att föredra. Har jätte tråkigt! Men som min Mor lärt mig så stimuleras hjärnan i dessa situationer, och man blir kreativ. Kommer på en lek eller något åt det hållet. Undrar om det fungerar på mig, som i och för sig är ett stort barn? Finns ingen här att leka med…. Herr Katt trotsar kylan och springer ute. När han väl sen kommer in vill han sova. Så det är inte mycket till lekkamrat. Hm…..Funderar på att sätta mig i fönstret och räkna bilar. Men bara röda. Hm…. Glömde visst att jag bor på en liten liten gata som är totalt fri från trafikanter!

Blir soffläge med en film kanske. Problematiken är den att jag somnar oavsett film! Värsta sömnmedlet! Om filmen är bra så somnar jag under introt. Men är den dålig så kan jag vara vaken till sissådär femton minuter innan slutet! Vilket leder till att jag måste se den en gång till! Illa! Så nu ska jag gräva bland mina filmer och försöka hitta någon som är lagom bra. Skönt med vetskapen om att jag nog hinner till mitten innan jag somnar.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Hemkommen efter en skön lagvinst i dart. Inte bidrog jag med speciellt mycket men jag var glad och hade roligt. Eller…? Mår helt ärligt kattskit idag. Orkar inte analysera varför, för jag har kapitulerat. Jag vet inte hur mycket jag kan betona det faktum att jag verkligen kämpar! Jag försöker så himla hårt att se saker från den ljusa sidan. Jag försöker göra saker som gör mig glad. Jag omger mig med en massa underbara människor som ger mig energi. Så varför måste jag må såhär? Jag tycker att jag bestämt mig för att må bra. Tagit kommandot på mina krummilurer. Nu vill jag bara gråta.

Men jag vet inte varför jag är ledsen. Vet inte varför jag har en stor ångestklump i halsen. Vet inte varför jag är så trött och vill gå och lägga mig, trots att klockan bara är barnet. Jag vet ingenting! Det gör mig så irriterad och nästintill galen. Idag har jag noll koll på allt. Min vilja är besegrad av det som får mig att må dåligt. Jag är trött. Verkligen så förbannat trött.

Vad har jag gjort för ont i denna värld för att straffas? Eller är det gamla synder från ett tidigare liv? Oavsett så har jag fått min beskärda del av tragedier. Jag skulle så gärna vilja känna äkta glädje. Kunna skratta utan att mina ögon avslöjar själens färg. Idag har mina ögon ingen färg, inget liv och min själ skriker av smärta. Vad ska jag göra? Räcker det inte med kriget jag utkämpar varje dag? Räcker det inte med att jag mentalt försöker ta kommandot? Var finns lösningen? Tyck inte synd om mig idag. Vill inte ha medlidande. Jag vet även att det finns de som har det värre än jag. Men det här är min ego-trip. Idag står jag i en korsning och vet inte vart jag ska gå. Kan inte läsa vad som står på skyltarna. Jag kämpar varje dag! Syns det? Det räcker med skit nu!

Jag är arg, ledsen, förvirrad, tom, vilse och har totalt tappat den mentala kraften. Det är tungt att andas, tungt att se, tungt att vara vaken och tungt att leva. Jag vet att jag har kommit en bit, men bakslagen gör fortfarande fruktansvärt ont. Jag har inte styrkan idag att slå tillbaka. Jag är svag och orkeslös. Hoppas att morgondagen kan komma med lycka och glädje. Jag sätter min tro på Dig Måndag. Ge mig en bra hand att spela. Jag ska vinna. Jag vill vinna. Jag kan vinna. Jag går ALL IN!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T