lilla-t i stora världen

Så äntligen blev det tisdag. Möte med min underbara psykolog. Jag mår alltid så bra efter våra samtal. Fyrtiofem minuter känns som tio. Jag fick med mig några tänkvärda saker därifrån. Samtidigt som jag lämnade kvar en del av mina krummilurer.

Min stora utmaning är fortfarande att sätta gränser. Att inte behöva lämna ursäkter till varför. Jag vet med mig själv att jag har alldeles för höga riktlinjer eller mål eller tankar. Jag vet att jag inte lever här och nu utan jag lever för imorgon. Svårigheten att slappna av och bara vara. Den jag är och har varit i alla år har alltid haft en känsla av att inte räcka till. Eller att det jag gör inte är bra nog. Jag vill alltid till toppen. Jag söker konstant bekräftelse. Vill se resultat. Därav bär jag med mig min tro på att jag är misslyckad.

Jag uppnådde inte de mål hade. Jag tror mig inte ha uppnått andras krav på mig. Jag tror att människor i min närhet har osagda förutbestämda meningar om mig. Där de tror mer om mig än jag i nuläget klarar av. Jag vill inte falla tillbaka dit jag var för ett år sedan. Jag vill inte behöva uppfylla de krav jag har på mig själv för att inte se mig som misslyckad.

Jag har inte den blekaste aning om hur det ska gå till. Jag måste sänka min prestationsnivå. Sätta målen närmre verkligheten. Att lägga band på mina högtflygande planer. För jag är trots allt arbetsnarkoman. Som vilket beroende som helst. Jobbar jag inte max är jag inget att ha. Gör jag inte mer än vad mina arbetsuppgifter säger är jag dålig. Detta sitter så djupt rotat i mig att jag nästan inte tror att det går att bota. Orsakerna till mina tankar är många. En av dem är detta att jag vill inte vara den som blir betraktad som lat. Jag vill inte vara arbetsgivarens börda utan tvärtom.

Tyvärr har jag inte blivit belönad för mitt hårda slit. Tacken jag har fått är en psykisk kollaps. Söndertrasade leder och en mycket dålig självbild. Nu som sjukskriven vill jag inget hellre än att börja arbeta igen. Göra nytta. Slippa leva på bidrag och lånade pengar. Jag vill inte vara en i mängden som utnyttjar samhället. Jag vill bidra. Jag vill tjäna mina egna pengar. Mina mål är att kunna leva på det jag skriver. En mycket svår väg jag vet. Men det är mitt mål. Att få skriva på heltid. Att kunna påverka och nå ut med mina tankar jag har i skrift.

Jag vet alla goda råd. Men det är svårt att anamma dem. Det är min inställning som måste slipas till. Jag vet alla fel jag gör men gör dem gång på gång. Hjulet är runt och jag snurrar med. Nu ska jag ut i cyberrymden.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ingen har väl undgått dagens svarta rubriker. Alla spekulationer. Vad har hänt? Organiserat eller en ensam mans galna upptåg? Vad händer nu? Hur omfattande kunde det ha blivit?

Så lite fakta och så mycket som diskuteras. Alla vet något, men ingen vet inget. Här har jag skrivit om vad jag tycker och känner.

Denna dag har jag som många andra suttit tyst. Lyssnat på nyheterna. Letat information på internet. Tog en tupplur efter presskonferensen. Fortfarande lite trött efter gårdagens KM.

Idag blir det en tidig kväll. Måndag igen snart. Kallt så in i norden ute. Tror det är runt minus femton nu. Kallare lär det bli. Men här där jag är. Finns min Katt som värmer mig. Min Katt som redan ligger i sängen och snarkar. Jag gör honom sällskap.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Aningen utmattad slog jag huvudet i kudden vid halv nio snåret igår kväll. Stördes inte av det höga ljudet från teven i rummet bredvid. Märkte inte att min egen teve ens var på. Måste ha ställt in timern, för jag vaknade med teven i stand-by läge. Att jag var trött eller rent av utmattad råder det ingen tvivel om. Märkte just att jag inte tog min kvälls medicin. Ajabaja T!!!!!!

Gårdagens KM var en påfrestning utan dess like. Måtte det bli tisdag snart så jag får samtala med min läkare. Det var jobbigt på så många plan samtidigt. Mycket folk, dock endast elva från ”min klubb”. De övriga hade sina KM på de andra banorna. Mitt hjärta hade ett eget rave-party. Stressen jag upplevde vete gudarna var den kom från. Prestationsångesten var ofantligt hög. Som grädde på moset hade jag alla mina krummilurer på första parkett.

Försöka spela dart i detta skick var ingen hit. Jag tycker ändå att jag rent poängmässigt spelade rätt okej. Men vem var det som kom på den briljanta idén att man var tvungen att träffa en dubbel för att vinna?

Det bästa på hela dagen var det som kom när allt var över. När klubbens mästare hade utsetts. Efter att alla pilar lagts åt sidan. Nämligen resan hem. Sällskapet av en klubbkamrat. Omvägen till hennes bostad i en annan del av förortsdjungeln. Men jag älskar att köra bil! Jag älskar att kunna göra något som för mig inte är någon ”uppoffring” , för någon som blir så glad. Jag närmar mig ett år utan alkohol, och jag ställer gärna mig själv och Skruttan till vänners förfogande.

Bilturen och tjejsnacket fick mig sådär härligt glad. Jag som inte släpper in någon nära, kände att jag faktiskt lämnade en liten liten springa öppen av min dörr. Jag vill och vågar……

Efter nattens sömn vaknade jag härligt tidigt. Men lika genomsvettig som efter ett riktigt träningspass. Klockan visade på fem i halv sex. Gick upp. Gick ut. Sjärnklar himmel. Tyst. Underbart. Några värmeljus vid min sida. Det är morgon….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Onsdag betyder dart. Sista matchen för säsongen. Tyckte precis den började. Har ännu inte lyckats vinna en enda singel. Ska ta mig tusan avsluta året med en vinst! Skulle vara en skön kick för egot. För våran klubb har KM på lördag! Ska bli riktigt skoj.

Jag vill pusha en gång till för min andra sida. Sidan där jag i fortsättningen kommer skriva det jag vill benämna som krönikor. Eller åsikter om allt litet eller stort som händer i världen. Ta en titt. Lilla-T Tycker Till.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Hade så otroligt svårt att somna igår. Trots insomningstablett. Det var som om min hjärna stretade mot tröttheten och verkligen inte ville stänga av för dagen. Ibland är kontorstiden tydligen förlängd. Det var inga dåliga eller hemska tankar. Snarare många bra och idérika tankar.

Problematiken jag skapar mig i dessa lägen är det att jag vill ha allt klart på en gång. Allra helst igår. Så där låg jag och mitt huvud arbetade för fullt. Det var mer än en gång jag var på väg upp för att starta datorn och påbörja mina nya projekt. Jag tvingade mig kvar under täcket. Tyvärr skrev jag inte ner allt jag kom på. Hädan efter ska det ligga ett block och en penna bredvid sängen.

En idé jag fick var att jag vill på något sätt försöka skriva något annat än om bara mitt liv. Det där med bok har jag nu lagt på hyllan ett tag. Jag vill nå ut till Er på en gång. Vem vet…..Om jag skriver en bok som sedan inte blir publicerad, så känns det lite meningslöst. Det tar ju lite tid att skriva och då vill man ha resultat.

Jag har åsikter om det mesta. Det går att utnyttja. Jag gillar att skriva ”krönikor”. Det går att använda. Jag älskar att följa med i nyhetesflödena. Det går absolut att använda. Jag gillar att fördjupa mig i olika ämnen. Det går också att använda.

Så resultatet blev: synpunkter.svenskablogg.se ! Är i full gång med att designa och försöka strukturera upp administrationen. Hoppas på att kunna skriva något redan imorgon. Jag har möjligtvis en aning höga mål. Men om jag bara lyckas med hälften får jag nog anse det som en bra nattidé. Jag har redan tankar om till vilka jag ska maila om material och vilka jag ska ringa. Får se om jag tagit mig vatten över huvudet!

Började arbetet klockan 06:30 i morse. Slocknade av utmattning vid 15:00. Men nu är jag i full gång igen!!!! SOME BODY STOP ME!!!!! Jag är lycklig. Jag är smått galen. Jag bubblar. Jag är euforisk. Jag har skrivkramp i pekfingrarna (måste snart lära mig att använda alla fingrar)!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Den vita snön fortsätter att falla. Varje träd och buske är inbäddad. Mörkret är ljusare. I fönstren lyser adventsstakar. Det är tyst och behagligt. Stilla. En stund att minnas.

Varje dag är en dag närmare jul. Min jul. Varje dag är en dag närmare ett nytt år. Mitt år. Varje dag är en dag närmare våren. Min vår. Jag stannar upp och njuter av vintern. För varje dag är en ny dag. Dagar som jag inte ville ha. Dagar som inte skulle få upplevas. Mitt val att fortsätta leva och kämpa. Därför välkomnar jag varje ny dag. Som en gåva till mig själv.

Min vinter är full med snö. Min vinter är vacker. Min vinter är bara min. Min lust att leva blir allt starkare. Mitt i vintern när mörkret är större än ljuset. Så vänder det. Ljuset växer och sakta tränger mörkret till natten. Min själ gör som vintern. Mitt mörker blir sakta sakta ljusare.

Änglar i snön.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Åhhh…. Årets höjdpunkt! Skansens julmarknad! Snön och kylan fullbordade stämningen. Fullt påpälsad i långkallsonger, sockor, vinterskor, dubbla tröjor, kappa, tumvantar och som kronan på verket en topluva. Varmt och gosigt.

Promenerade mellan marknaden och alla fina stugor. Tittade på tunnbrödsbakning, folkmusik och bara njöt av atmosfären. Jag blev lite nere då jag gick in i stugorna. Minnen från min egen stuga dök upp. Allt det mysiga med sneda vinklar och dragiga fönster. En kamin att värma frusna fingrar och tår vid.

Det luktade glögg och björkved. Stannade och drack varm choklad med lussekatt. Satt länge i en stuga vid en brasa och lyssnade på två kvinnor som spelade svensk folkmusik på nyckelharpa. Magiskt. Skansen tog mig tillbaka till en svunnen tid. En tid då Vi värnade mer om varandra. Satt tillsammans och umgicks. Det enkla och vackra. Nu sänds inga handskrivna brev,endast snabba korta mail. Nu finns inte den lilla detaljhandlaren kvar. Endast stora köpcentrum där Vi springer om varandra. Ingen känner ingen.

Jag vill bo på Skansen. Kan man anektera en stuga tror Ni? Jag ville inte gå därifrån. Jag ville stanna bara för att få känna tidens vind. Innan avfärd besöktes tobaksmuseet. På våningen längst ned satt farbröder och tillverkade cigarrer på gammalt vis. Men den tekniken kommer dö ut med dem. De är de sista som besitter den kunskapen. Ledsamt.

Hittade de vackraste smidesstakarna på marknaden. Hade jag varit en aning mer stadd i kassan hade jag handlat.

Snart iväg på sexårskalas hos systersonen. Massa tårta och bullar hoppas jag.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

IT´S BETTER

TO LIGHT A CANDLE

THAN TO CURSE

THE DARKNESS

God förmiddag. Nu vill jag börja med att reda ut begreppen. Står det 90 på en skylt så betyder det 90. Inte 60 eller 70 utan 90. För visst ska man anpassa hastigheten efter väglag och sikt och dyligt. MEN!!!!!

Skruttan och jag var på väg in till stan för att kasta pil. Framför oss har vi en bil som precis når 55 innan påfartsstreckan till motorvägen tar slut. FARLIGT!!! Jag kommer förbi bilen och sneglar in. Jovisst var det en tant! Jag säger: ställ bilen hemma om du inte vågar köra! Det roliga är ändå att här i Stockholm saltas det friskt på våra vägar, vilket medför nästintill sommarväglag.

Efter en stund hamnar jag bakom en bil som ligger i ytterfil, och som hela tiden okynnes bromsar! Varför? Irriterande!  Samma visa här. En tant! Lektion ett: Håll dig i den innersta filen om du inte kan hålla hastigheten. Nummer två: Att småbromsa var tionde sekund är inte okej då det inte finns andra bilar längre fram! Nummer tre: Stanna hemma när ditt körkort inte gäller vintertid!!!!

Va skönt det var att få brinna av en stund!!!! Nu när pulsen åter är normal så ska jag åter igen bege mig ut i trafiken. För idag ska jag förära Skansen med ett litet besök! Kan ju inte missa världens mysigaste julmarknad!

Så för allas trevnad ber jag ödmjukast om lite trafikvett. Om alla kunde göra sitt yttersta så kommer jag nog fram till Skansen med en normal puls. Förlåt att jag klagar på tanter i trafiken. Men det är faktiskt så det är i 90 procent av fallen. Kör lagom och håll avståndet.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Från en förort till en annan. Mötet hos min psykolog avlöpte mycket bra. Synd att fyrtiofem minuter går så fort. Längtar redan till nästa möte som blir den fjortonde december. Det var skönt att prata av sig om allt som snurrar i mitt huvud. Ett par krummilurer lämnade jag kvar hos henne. Nu är bördan en aning lättare att bära.

Lättad och glad åkte jag hem till ”min” förort. Stannade förbi det mycket lilla centrumet för att handla lite godis och hämta ut ett paket. Både på matvarubutiken och tobaksaffären har jag arbetat. Så jag drar mig många gånger för att röra mig i detta centrum, då det är jobbigt att behöva träffa folk och förklara min situation. Men idag kände jag mig så pass stark att jag skulle fixa det. Hann komma två steg in i mataffären innan jag hörde någon ropa mitt namn. En gammal kollega. Vi pratade en stund och jag vandrade vidare in i affären.

Tittade ner i golvet för att inte medvetet möta igenkännande blickar. Plötsligt var det inte lika roligt längre. Stod i kassakön, snart är jag ute tänkte jag. Men just då kommer det en kvinna och kramar om mig. En kund som jag inte träffat på många år. Jag pratade en god stund med henne utanför butiken. Tur jag klätt mig väl i denna sibiriska kyla!

Sneddade över parkeringen till tobaksaffären. Nu ska jag bara in snabbt och hämta mitt paket och sen fort ut. Trodde jag ja….Där möts jag av en gammal kollega som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Vi samtalade lagom länge. Snabb uppdatering av våra liv i korthet. Om vad som hänt sen vi sågs sist. Bestämde oss för att vi skulle försöka samla brudarna från förr. Vi fyra som slet tillsammans i butiken under alla år. Hoppas det blir av.

Som förortskändis tog det mig cirka en timme att utföra två ärenden. När jag tänker efter så är det riktigt kul att människor kommer ihåg mig. Jag jobbade i alla fall sammanlagt nästan nio år i detta centrum. Jag känner mig omtyckt. Kul att jag gjort ett bra intryck. Gjorde allt och lite till för alla kunderna. Skönt att vara en del av historien. Att inte bara vara en i mängden. Nu ska jag slita upp mitt paket!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Kreativiteten har flödat. Jag har haft energi idag. Jag har lärt mig att lägga till bilder i datorn som jag sedan kan använda här i min blogg. Tog ett par timmar och ett antal klickningar innan det var klart. Är förbannat envis när det är något jag verkligen vill lära mig. Hade ingen lust att göra det halvfärdigt. Så tillslut gick ögonen nästan i kors!

Lite lunch och sedan sätta igång en maskin tvätt. Sen en tvätt till. PLOPP! Soppatorsk! Har inte riktigt lärt mig att fördela den lilla energin jag har på ett bra sätt. Blev inte bättre av att jag dessutom glömt ta min klockan två oxascand. Var alldeles för upptagen med bilderna att jag inte tänkte på att klockan rann iväg. Så ångesten kom över mig väldigt plötsligt.

Tog tabletten vid halv fem och la mig i sängen. Ingen idé att vara uppe när ångesten är jobbig. Efter en stund när pillret gjort sin verkan somnade jag. Vaknade lagom till middagen. Trött trött trött. Det går åt mycket energi att vara fylld med ångest.

Ska nu titta på Veckans brott som går på svt 1. Leif GW Persson (titta gärna på hans hemsida, klicka bara på hans namn här)leder programmet och han är en av mina favoriter. Ska tillägga att jag alltid varit intresserad av kriminologi. Tyvärr räckte inte mina gymnasiebetyg till för att studera detta ämne. Så nu får jag nöja mig med att följa detta program. Tittar även på CSI, NCIS och de flesta polisprogram. Inte dumt det heller!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Tre dagar utan choklad sprack…..Men det var INTE mitt fel!!! Det gick till så här: Blev bortbjuden på middag idag. Nice! Så glad i hågen åkte stereon på, in i duschen och på med lite smink och kläder. Fortfarande glad borstade jag bort snön från bilen och skrapade rutorna. Satte mig i bilen och körde iväg. Radion skruvade jag upp och poppade glad musik. Efter en stund…..Märkligt….Ingen varmluft som kommer ut ur vad det nu heter som det ska blåsa ur.

Skruttan(bilen) har ett lika hett temperament som jag. Vi är båda lika sura när det är kallt. Vi är som skapta för varann! Ni vet allt strul härom dagen med blinkande instrumentpanel och dyligt. När jag idag startade bilen hade min hustomte släckt alla lampor och jag var överlycklig att allt var okej. Men säg den glädjen som varar….

Tydligen är det så att klimatanläggningen slutat fungera. Vilket är passande för årstiden. NOT! Så resan till min vän var olidligt kall! Lika kallt inne i bilen som utanför. En sissådär minus nio grader. Mitt hår förvandlades till isbitsdreadlocks! Fick sitta och skrapa insidan på rutan för att se ut! Jösses!!!! Men stolsvärmen fungerade! Så hela jag var stelfrusen när jag kom fram utom just min rumpa!

Herr Bilmekaniker kommer att få sig ett samtal imorgon bitti. Hoppas han blir glad. Middagen jag blev bjuden på var delikat! Tacos till huvudrätt och glass till efterrätt. Chokladkakan hade inhandlats till mig eftersom min vän vet att jag är chokladtokig! Så visst var jag tvungen att äta halva. Vill ju inte verka oartig ! Då vet Ni. INTE mitt fel. Nya tag imorgon.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Fredagen började som de allra flesta dagar. Seg, trött, svettig och yr. Satt i ett antal timmar framför datorn och bara glodde. Gjorde det jag är så bra på. Meningslösa aktiviteter. Jag var ändå glad och lugn. Kände ingen stress. Det var bara T.

Framåt sen eftermiddag tog jag mig i kragen och hoppade in i duschen och i rena kläder. Begav mig in till stan för att kasta pil. Den trevliga killen på radion varnade för att det var fullt i stan. Att många hade tagit bilen in för att det var dåligt väder. Sen är det löningshelg, vilket alltid innebär knökfullt. Till min stora förvåning fick jag en parkeringsplats utan mankemang.

Kvällen var lyckad. Jag kastade bra för att vara jag och jag skrattade. Jag hade roligt ända in i själen. Hela jag trivdes. Jag var T när hon är på topp! En mycket trött och kramsjuk Herr Katt mötte mig när jag kom hem vid halv två. Han somnade i min famn och det dröjde inte länge innan jag sov jag med.

Lördagen är helt oschemalagd. Så jag får se vad jag hittar på för bus! Se upp!!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Mötet hos psykologen var mycket givande. Han fastslog att de doser som jag intar nu inte behöver justeras. Så jag fortsätter med 150mg venlafaxin, 2 gånger 5mg oxascand och till natten 15mg mirtazapin. Han skrev även en remiss på vidare provtagning av min lever. Så nu är det bara att avvakta och se om yrseln,svettningarna och nervryckningarna försvinner.

Vi talade om min livssituation och min framtid. Vi kom överens om att arbetsträning och ett eget boende skulle ge mitt tillfrisknande en liten knuff. Så nu efter nyår tänkte jag se om det går att få tag på en liten etta någonstans. LÖVLY!!!!!! Arbete blir även det på det nya året. Snacka om att jag har ett spännande 2011 framför mig. Jag är mycket glad och har nu något att se fram mot. Tänk att lilla jag ska börja om från början! Nu börjar mitt nya liv! Bara mitt!!

Efter mötet så for jag och Skruttan ut på äventyr. Vi skulle åka en bit så jag laddade med full tank, bullar, läsk och skivor. Jag hade tänkt på allt tyckte jag. Men…..Till mitt försvar säger jag att bilar ska bara fungera. Vad är det för vits annars? Jag är tjej och bilar är inte mitt största intresse direkt.

Vi hade inte hunnit åka längre än max femton minuter när plötsligt oljelampan skriker. Jaja. Stannade och fyllde på. Bara att fortsätta. Nädå!!!! Efter ytterligare femton minuter börjar motorlampan blinka!! Men vad nu då???? Stannade. Väntade. Bläddrade smått hysteriskt i instruktionsboken. Meddelandet löd: Åk bums till en auktoriserad verkstad! Icke! Herr bilmekaniker lugnade mig telefonledes och vi fortsatte. Väglaget var en aning slaskigt och kladdigt. Tror Ni inte att spolarvätskan tar slut!!!! Jösses!!!!! Det var bara att stanna igen vid nästa mack. Jag är i alla fall stolt över att jag lyckades ha en ficklampa i bilen! Alltid nåt i mörkret!!!!!

Allt gick sedan som smort och jag är inte ens irriterad på Skruttan. Annars alltid sådana här problem som får mig att explodera. Nu blir det att ta Herr Katt under armen och sova. Efter alla äventyr idag så är jag trött. Sov gott!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Klockan är mitt i natten och jag har just lärt mig en ny sak. Tryck inte på knappar du inte vet vad de betyder!!!!! Det började med att jag skulle fixa lite här på bloggen. Allt gick bra tills jag råkade trycka på lite för många knappar på en gång. Har lyckats återställa allt förutom ett inlägg. Inte för att det är hela världen men jag blir såååååååå irriterad på mig själv!!!!!! Jag som har kontrollbehov ser alltid till att spara allt jag skriver en extra gång. Just för att kunna återställa om jag eller datorn eller någon annan lyckas förstöra nåt. Men jag har tydligen inte kopierat och sparat den sista veckan!!!????

Jag ser mest den här bloggen som min ventil. Min dagbok. Min historia. Till allmän åskådning. Jag är faktiskt besviken på mig själv, för det händer inte en kontrollant som jag. Jag vet att inlägget hette ”Nitton” och att jag hade lagt med en Lars Winnerbäck låt.

Om någon av Er som läser detta är datakunnig och vet hur jag hittar inlägget får gärna kontakta mig. Om det nu går att hitta inlägget. [email protected].  Jag hoppas innerligt på det. Jag ska verkligen försöka att inte trycka på fler tangenter innan gruset i ögonen är borta. Jag ska aldrig mer sitta på nätterna och försöka vara smart. Det enda jag ville var att fixa lite fint här. Men så blev det pannkaka av allt. Kanske dax att somna om en stund. See Ya!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Just hemkommen efter möte hos försäkringskassan. Träffade min handläggare. En sympatiskt kvinna i fyrtioårsåldern. Eftersom försäkringskassan håller stängt tisdagar och torsdagar(!!!!!???????), fick jag snällt stå utanför och vänta. Blev visade in till ett rum, där vi skulle kunna samtala ostört. Hon försökte starta datorn. Efter en stunds tryckande åkte istället papper och penna fram. På min kallelse jag fått stod det ett par frågor som jag skulle förbereda svaren på. Det där med att vara förberedd gäller inte anställda hos försäkringskassan tydligen!!! Hahhahah!

Jag svarade vänligt på alla hennes frågor medan hon kladdade frenetiskt på papperet. Hon fyllde papper efter papper. Jag fick det till fem stycken full klottrade A4 ark. Härligt! Jag skrattade inombords då jag kunde se vilken eftermiddag hon skulle få med att få in allt i datorn! Skadeglädje på hög nivå!

Efter femtio minuters möte kunde jag gå där ifrån. Med vetskapen om att inom en snar framtid börja arbetsträna. Det enda jag vill är att få rätt medicinering innan jag möter arbetslivet. Gillar inte ordet arbetsträna. Klingar illa. Låter som om jag skulle vara korkad. Jag vet att det inte är så men ordet är så negativt laddat för mig. Jag har många fördomar. Mina år som arbetsgivare har satt sina spår. Nu gäller det att tänka i andra banor. Ändra på tempot. Ändra inställning. Våga bli en ”vanlig” anställd.

Väntar med spänning på fortsättningen. Hur? Var? När? MEN! Jag vill lite närmare målet innan jag släpps ut i arbetsdjungeln.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Tankarna i mitt huvud är dussintals. De flesta rör sig om livets alla frågor. Stora som små. Vissa ligger mig mer varmt om hjärtat än andra. Dagens tanke är om religion. Jag blev döpt som barn och valde själv att konfirmera mig. Jag var nyfiken på den kristna läran. Jag har tyvärr insett att jag inte tror på Gud. Däremot är jag avundsjuk på Er som gör det. Eller rättare sagt på alla som tror på en Gud.

Trots att många av världens krig är religions konflikter, så finns det en tro. Oavsett vart på jorden Vi bor så finns det människor som har en Gud närvarande. En Gud att be till. Vetskap om att inte vara ensam. Vetskap om att det som sker gör det av en anledning. När livet är som mörkast finns det ändå hopp. Det är detta jag är så avundsjuk på.

För hade jag varit troende så hade jag kanske inte känt mig så liten. Förhoppningar om att mina böner blir hörda. En tro där jag skulle veta att Gud inte ger mig mer än vad jag kan klara av. Att kunna förlita sig på att jag blir sedd och hörd. Till Er som tror säger jag: Fortsätt med det.

Ett opium för folket. Men ändå så bra. Däremot älskar jag kyrkor. Atmosfären, stillheten och den mäktiga känslan av stordåd. Jag beundrar våra förfäder som byggde dessa monument. Allt vackert som De prydde kyrkorna med. Det är stort.

Vart är jag på väg? När är min kamp slut? Finns det hopp? Finns det en ljus framtid? Vad ska det bli av mig? Det återstår att se…..

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag summerar denna morgon så här:

Imperiet- I hennes sovrum

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Lördag kväll. Här sitter jag nu ensam i mitt gamla flickrum. Har sällskap av yrseln och ångesten. Hade jag fått välja själv hade jag valt ett något trevligare sällskap. Det har varit liv i luckan här idag. Alla mina syskonbarn plus min älskade bror med fru. Herr Katt och jag valde att vara så där lagom sociala. Herr Katt för att han är rädd när det blir för många på en gång. Och jag för att jag mår så konstigt idag.

Kan inte riktigt specifiera vad det är. Men jag mår inte helt okej. Förutom det vanliga har jag en underlig obestämd känsla i kroppen. Lite som om jag har ett uppror inombords. Jag är blek. Jag är trött.

Är inte så glad över att det inte går åt rätt håll. Känns som om mina symtom blir värre för varje dag som går. Idag har jag inte kunnat stå upp längre än ett par minuter innan yrseln gör det omöjligt. Att sitta går alldeles utmärkt. Dessa fyra väggar kryper allt närmare. Klaustrofobi. Vill ut men jag kan inte!

Tankar snurrar runt runt runt runt. Vad är det som får mig att må så dåligt? Vad gör jag för fel? Kommer det att gå över? Ångesten blir värre den också. Min tunga känns en storlek för stor. Det hugger i hjärtat och jag kan inget göra. Alla tester är gjorda. Mina tårar är många och jag känner mig så liten. Kan Ni förstå? Jag lider! Inväntar nästa dag. En dag som jag inte vill ha.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknar upp till vad som i kvällspressen benämns som snöchock. Ett täcke ligger på marken och det faller regn från himlen. Vilken skön halka det blir då! Om jag bytt till vinterdäck? Nej inte jag inte. Sommarsulorna sitter kvar. Jag tänkte att det töar nog bort eller nåt. Eller så har jag inte tagit rubrikerna på allvar. Nåja. Det löser sig. Inget att bli upprörd över. Som tur är har jag två ben som kan ta mig till affären om jag måste handla.

Efter timmar på google igår utan att finna hur jag går tillväga med att få komma till en annan psykiatri mottagning för ett andra utlåtande, fanns det bara en utväg kvar. Jag bestämde mig för att gå till källan som förhoppningsvis besitter svaren på mina frågor. Så jag författade ett mail till allas våran socialminister Göran Hägglund! Måste enligt min mening sikta så högt man bara kan! Hahahah!!!! Kanske får ett svar. Vem vet? Det återstår att se.

Status idag: Hyggligt =)!!! Får ju träffa alla mina syskonbarn idag! Får bjuda dem på klubbor nu när jag ätit upp deras kex. Var så sugen på något igår och hade liksom inget annat. Förlåt lillplutt, lillpluttan och storplutt. Moster/Faster ska köpa nya =) !!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T