lilla-t i stora världen

Just hemkommen efter möte hos försäkringskassan. Träffade min handläggare. En sympatiskt kvinna i fyrtioårsåldern. Eftersom försäkringskassan håller stängt tisdagar och torsdagar(!!!!!???????), fick jag snällt stå utanför och vänta. Blev visade in till ett rum, där vi skulle kunna samtala ostört. Hon försökte starta datorn. Efter en stunds tryckande åkte istället papper och penna fram. På min kallelse jag fått stod det ett par frågor som jag skulle förbereda svaren på. Det där med att vara förberedd gäller inte anställda hos försäkringskassan tydligen!!! Hahhahah!

Jag svarade vänligt på alla hennes frågor medan hon kladdade frenetiskt på papperet. Hon fyllde papper efter papper. Jag fick det till fem stycken full klottrade A4 ark. Härligt! Jag skrattade inombords då jag kunde se vilken eftermiddag hon skulle få med att få in allt i datorn! Skadeglädje på hög nivå!

Efter femtio minuters möte kunde jag gå där ifrån. Med vetskapen om att inom en snar framtid börja arbetsträna. Det enda jag vill är att få rätt medicinering innan jag möter arbetslivet. Gillar inte ordet arbetsträna. Klingar illa. Låter som om jag skulle vara korkad. Jag vet att det inte är så men ordet är så negativt laddat för mig. Jag har många fördomar. Mina år som arbetsgivare har satt sina spår. Nu gäller det att tänka i andra banor. Ändra på tempot. Ändra inställning. Våga bli en ”vanlig” anställd.

Väntar med spänning på fortsättningen. Hur? Var? När? MEN! Jag vill lite närmare målet innan jag släpps ut i arbetsdjungeln.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

This entry was posted on tisdag, november 23rd, 2010 at 14:11 and is filed under Lilla-T. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.