lilla-t i stora världen

Kan informera alla som är en aning intresserade att min förkylning nu börjar lätta. Vaknade lagom tidigt och ställde mig i duschen. Kunde nästan känna hur bacillerna rann ner i avloppet. Underbar känsla. Så när jag ändå var uppe och pigg så tog jag en rask promenad till affären. Nu tror Ni säker att jag inhandlade massor av glass och annat gott. Men icke. Jag får göra Er ( mig ) besviken. Det blev endast ”nyttiga” saker.

Sen kom det oönskade bakslaget. Frussen, trött och utslagen gick jag och vilade efter lunch. Sov i två timmar med Herr Katt vid min sida. Mysigt. Lyckades på någon vänster laga lite middag. Bleka kotletter och överkokt potatis. Smakade helt okej ändå. Mätt och en aning yr är den aktuella statusen.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

En stund var det bra. Med hjälp av ett par alvedon. Vaknade först vid fem. Gick upp. La mig i sängen för att titta på film. Gick inte. Somnade. Vaknade igen vid halv ett. Åt lunch. Satt en stund vid datorn. Vilade. Åt middag. Nu åter vid datorn.

Låter som rena rama Skalman. Men nu börjar värken i kroppen komma tillbaka. Febern stiger eller något sådant. Ska krypa iväg och hämta en alvedon. Alternativt ropa på mor eller far. Eller inte. Orkar knappt prata nu när det känns som om en hel dunboll sitter fast och kittlar min hals. Tanken slog mig att prova flaskborsten för att linda kliandet. Men jag avstod då jag vet med mig att jag har starka kräkreflexer.

Gjorde en liten inventering av frysen tidigare. Endast ett halvt litet paket glass kvar. Lärdom: Ha alltid en stor förpackning glass i frysen vintertid. Man vet aldrig när man insjuknar och inte orkar ta sig till affären. Till och med chokladsåsen är slut…..Tror den gick åt den där gången jag var så chokladsugen och inget annat fanns att tillgå. Lärdom 2: Ha alltid en extra tub chokladsås i kylen.

Tappra jag tackar för stunden. Jag erkänner mig besegrad av bacillerna.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Dunderförkyld och med allt vad det innebär! Ugga! Ont i kroppen av febern. Dock ej jätte hög men ändå. Ska leta fram en hyffsad film ur mitt filmarkiv. Om jag känner mig själv rätt så kommer det nog bli en maffia rulle. Bara älskar gangster tema.

Nu när jag har en hel dag framför mig nerbäddad under täcket, kanske jag ska ta och titta på Gudfadern 1 och 2 och 3. Har sett dem ett otal gånger men de blir bara bättre och bättre. Blir en väldigt massa timmar som slås ihjäl i alla fall.

Det blir att avboka psykologen i morgon och tandläkaren på fredag. Trist med psykologen, men den där sadisten till tandläkare kommer jag inte att sakna! Hon vill bara göra mig illa med att fortsätta med min rotfyllning. Som hon började på innan bedövningen riktigt hade tagit! Så där låg jag och pinades. Fy attans vad det gjorde ont! Det skjuter jag gärna på ett par månader till. Så det så!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag vill passa på att tacka alla jag mött de senaste dagarna som varit så snälla och delat med sig av sina baciller. Riktigt omtänksamt av Er. Har en stor fjäder i halsen som kittlar och en näsa som nyser. Tror minsann jag fått en släng feber också. Hade gärna sluppit detta. Hoppas det inte blir värre så jag inte kan åka och träffa psykologen på torsdag. Nåja…

Idag har jag inte gjort mycket för världen. Sovit en massa och mest tyckt synd om mig själv för att jag är såååå förkyld! Däremot avslutade jag gårdagen med att lägga ut en annons på blocket om att jag söker en liten lägenhet. Fick två stycken mail idag. Har svarat de båda personerna och nu inväntar jag deras mail. Lite spännande såhär i vintermörkret.

Glass tyckte jag nån sa var bra när man har ont i halsen!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag delar här något med Er som jag tycker är värt att titta på. Läs boken ” Jag är wanted ”, titta även in på hans blogg här.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Sitter en aning otåligt och väntar på ett mail. För så fort det har kommit så åker jag och tittar på en lägenhet!!!!! Alldeles lyrisk. Försöker att inte vara allt för optimistisk. Tänk om det inte blir jag som får hyra…..då blir besvikelsen ännu större än om jag bara är lite lagom hoppfull.

Håll ändå en tumme eller två för lilla mig. Tänk att ha blivit så stor att få flytta hemifrån! 34-år och kanske snart en egen lya! Inte illa!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Har fått en släng av skrivkramp. Eller möjligen att min status är noll och då känner jag inget. För utan känslor så är det mer som att vara i en bubbla. Är ganska så skönt. Men jag vet att det inte är bra. För hellre känna något, än ingenting alls.

Kan inte riktigt förklara varför jag tagit steget in i bubblan. En fråga för den lärde. Kanske är för att jag just nu inte vill känna. Vill inte må dåligt. Kan inte må bra. Då passar noll-läget ganska så bra.

Jag är ganska så uppgiven och orkeslös. Trött. Det var mycket längesedan jag sovit så mycket som de sista dagarna. Går till sängs tidigt och sover sedan i minst tio timmar. Kroppen behöver vila. Hjärnan behöver vila.

Idag blir det full rulle i stugan. Två av tre syskonbarn kommer på besök. Minstingarna. Kanske en tur till pulkabacken. Hm….Undra vem som kommer ha roligast? Jag älskar att åka pulka!!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det är inte lätt när det är svårt. Det är inte lätt att vilja när annat tryter. För fungerar det ena så fallerar det andra. Sitter fast i vinkelvolten och kommer inte ner. Rörigt är inte starkt nog för att förklara det lilla kaos som finns.

Jag bör inom en snar framtid hitta mitt eget boende för att ytterligare komma framåt. Att få rå om mig själv och klara mig själv utan livlinor. För just nu känns det som om jag står här och stampar och varken kommer framåt eller bakåt. För att kunna bo själv krävs det förstås en lägenhet. Men förutom det krävs det en inkomst som gör det möjligt att betala en hyra.

Inkomst har jag en liten en från försäkringskassan. Men den är pytteliten. Ansågs ju som arbetslös när jag hade aktiebolag och hela den biten som jag avhandlat tidigare. Mina överklaganden avslås. Sjukt.

Ja då vill jag ju kunna arbeta ett par timmar i veckan för att kunna öka min inkomst. Kanske inte helt omöjligt. Men det känns lite som om jag måste svälja mina bekymmer och ta ett jobb. Har talat mycket om detta med min psykolog. Risken för återfall är stor i mitt fall. Är för tidigt för att återgå i arbete om ens så ett par dagar i veckan.

Jag vet att det är ganska orimligt. För hur ska jag hantera min ångest då? Ska jag ta ännu mer av dessa beroendeframkallande piller för att tjäna lite extra pengar? Ska jag återigen trycka på ”off”-knappen och bara köra på? Har suttit i timmar nu och googlat på olika arbeten som man kan utföra hemifrån. Men jag hittar inget.

Så karusellen är i full rotation. Jag vet att jag har ett mycket bra tak över mitt huvud nu. Jag vet att jag har det bra på många sätt. Men jag vill så jätte mycket börja leva MITT liv. Ta mina beslut på mina villkor. Vara den jag är hela tiden. Min egen dörr att stänga in mig bakom. Min egen resa…

Kram på Er alla var Ni än är

Hur kan en så söt och underbar Herr Katt bli så enerverande och ettrig? Skriker sig nästan hes. Jag försökte förklara för honom att när det är mörkt och jag ligger under täcket så är det fortfarande sovtid! Tror Ni han förstod? Nope…. Så det var bara att gå upp och öppna dörren. För ut skulle han tydligen.

Lyckades inte riktigt somna om. Så nu sitter jag här. Ska ta och titta på det senaste avsnittet av Drottningoffret. Det sändes i måndags. Så idag blir det att se det på SvtPlay. Har Ni inte sett detta så kan jag varmt rekommendera det.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag är av naturen en människa som samlar på mig känslor. Det blir ett inre tryck som tillslut exploderar. Jag fick ett fall igår. Något sa PLOPP. Sen rann allt över kanten. Allt som jag gömt och lindat in i bomull brast.

Tårarna rann och jag fick ur mig allt som legat och tryckt. Kroppen skakade och ett inre lugn infann sig. Mina händer darrade och jag kände hur ångestens grepp släppte en aning.

Frustrerad och trött. Uttömd och nollad. Känner energin rinna i mina ådror. Vet bara inte vad jag ska göra med den. En stilla morgon med Herr Katt som fastklistrad i mitt knä.

Ska ta bilen efter lunch. Mitt paket har äntligen kommit! Min tröja från min shop som jag beställt. Glädjande! Läs om hur jag brann av på posten igår !! Var det bättre förr?

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Last dance, first kiss
Your touch my bliss
Beauty always comes with dark thoughts/ Nightwish

I tusen år och tusen till
Har han ständigt vart på tal
En man född i fattig släkt
Det sägs han var ett gudabarn
Men på grund utav att ingen sett
Honom sen år trettiotre
Vill vi bjuda er på bal ikväll
Allt detta stod att läsa i ett brev

Jag blev hämtad i en Cadillac
Av en chaufför klädd i kors
Oh, Han vände sig mot mig och log
Han sa mitt namn är Barrabors
Då känner jag en bror till er
Han är från Galliléen
Han har bjudit mig på bal ikväll
Han sa hur kan man ha så fel, så fel

Den man som bjudit er på bal
Har ni hört om men aldrig sett
Å’ han kallas för så många namn
Men bara ett är rätt

Hin Håle

En gentleman i stor svart rock
Sa välkommen med ett flin
Och att tvåtusen år är mycket tid
Men nu är kaoset disciplin
Här i graven här ska supas tungt
Det är ju varje männska unt
Häxorna som flyger runt
Dom sjunger med en och samma mun
Förrädare förenen er
Här dansar vi i smuts
Förrädare föröken er
Vi tillber allt som kallas lust

Hin Håle

Han sa… välkomna till mitt simpla hål
Och som ni alla vet
Den enes glöd den andres död
Klockan slår för tärningsspel
Å’ tärningen är god och ond
Å’ vem av oss är korruption
Nog kanske kommer han tillbaks
Men så länge får ni njuta av mitt sällskap

Hin Håle

Han sa tärningen skall döma oss
Och pekade på mej
Du får bära ett utav två kors
Nu spelar jag mot dig
Jag sa kära nån hur ska det gå
Det är ju mer än jag förstår
Allt jag gjorde var att öppna ett brev
Nu ska jag spela tärning mot Lucifer

Hin Håle
Hin Håle, Hur i helvete ska det här gå

Det är bara lilla jag…

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Började dagen med ett besök hos psykologen. Jag är jätte glad att hon hade tid för mig idag. Trodde jag skulle behöva vänta en vecka eller två, då jag ringde igår. Mötet var efterlängtat. Jag har känt under en längre tid att jag varit mer nedstämd och haft mer ångest. Mycket beroende just på att jag minskat mina doser och inte träffat psykologen på länge.

Vi samtalade om ditten och datten. Med tyngdpunkt på mitt stora bekräftelsebehov. Eftersom jag av naturen fick en så kallad manlig hjärna, där prestation är av yttersta vikt. Så återkommer detta i allt jag gör. Vill prestera något för att visa för mig själv att jag duger. Det räcker liksom inte med att bara vara jag.

Vi bollade tankar och idéer. Om hur jag kanske bör utöka min kvinnliga bekantskapskrets. För att bejaka en kvinnlig hjärna som får bekräftelse genom det sociala. Jag har alltid haft fler män än kvinnor i min närhet. Alltid kommit lättare överens med det manliga könet än mitt eget. Delvis för att jag hela tiden är ”styrd” av min manliga hjärna, och söker likasinnade.

Som jag skrev i tidigare inlägg så är min ensamhet mer påtaglig just nu. Jag känner mig liten och övergiven. Samma sak här är det att jag sitter i en mer manlig sits. Män som hamnar där jag varit och är nu upplever till stor del samma. Medan kvinnor oftast har en bredare socialkrets runt omkring. När kvinnor hamnar här så har de oftast många bekanta som finns vid deras sida.

Så att jag är ensam är mitt eget fel. Det vet jag. Men det gör likförbannat ont.

Känner mig en aning starkare efter besöket hos psykologen. Känner mig lite mindre nere. Har nu kommit hem och fryser. Till min lycka så har Herr Katt lagt sig i mitt knä! Han har delvis krupit in under min kofta och verkar sova djupt. Tror han fryser han med. Tack för att du finns kisse!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Måndag och första veckan på ”mitt” 2011. Hur startar det då? Blir det så bra som jag vill?

Vaknar upp till en kall morgon. Ångesten trycker hårt. Tröttheten är total. Yrseln är fortfarande som en efterhängsen parasit. Jag trotsar det som skrämmer mig. Har lyckats ringa till psyk för att boka tid. Men måste återkomma vid 12:30.

Jag har trotsat mitt godisbegär idag. So far so good. Ska lyckas. Det blev två bananer istället. Ska trotsa kylan och alla dåliga ursäkter efter lunch. Det ska bli en promenad.

Små steg och små mål. Jag ska lära mig uppskatta det lilla jag gör. Klappa mig själv på axeln.

Herr Katt har bänkat sig på den bästa platsen. I mitt knä. Han snarkar och gosar in sin nos i min mage. Jag älskar honom! Jag tror mig veta att han känner detsamma. För det är hos mig han sover, vilar, gosar och leker. Det är Vi!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Var på fika hos min bror idag. Mysigt. Tårta och te. Fick krama på alla ”mina” små grisar ( syskonbarn ). Men nu är jag trött. Tog ut all min energi.

Har kämpat mot den elaka yrseln hela dagen. Vill inte ge sig av. Ska ta och kontakta min psykolog i morgon. Behöver henne nu.

EN SAK DU KAN GE

OCH STADIGT

HÅLLA….

ÄR DITT ORD

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det känns som om helgen varit alldeles för lång. Tycker det borde vara måndag idag. Så allt får återgå till det som kallas normalt. Men det varar inte länge. För Trettondagshelgen närmar sig med stormsteg. Skönt för Er som jobbar att få vara lediga. Det tragiska är ju att Vi har tappat allt vad traditioner innebär.

Vi ser helgdagar som bekväma och naturliga. Sen är det skitsamma vad de står för. Inte för att jag är den som firar allt på rätt sätt. Men jag vill ändå finna kunskap i varför Vi har vissa röda dagar. Så denna helg är den sista helgen i det kyrkliga julfirandet. Sveriges definitiva julslut kommer först tjugondedag jul. Då Knut har namnsdag.

Kanske oviktigt vetande.

Idag är det ju söndag…..Vad händer då? Inget eller något. Är och har varit yrslig. Vaknade av Herr Katt´s ihärdiga jamande. Kanske fel ordval då min katt inte vet hur man jamar. Han kör med ett högt pipljud. Som han varierar i längd och volym. Sen om inte jag vaknar av det, då är det dubbelstudsar på min mage och allmänt springa omkring och hitta saker som låter. Kanske en plastpåse av riktigt prasslig modell som han trampar på. Kan även vara att rota i papperskorgen. Alternativt välta den. Jag var trött, svettig och yr. Men det var bara att gå upp och släppa ut honom. Vad gör man inte för den man älskar mest av allt!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag är en sådan människa som har ett skiftande humör. Det kan gå väldigt fort upp, för att sedan falla fritt. I många lägen är jag glad att jag har temperament. Glad att jag säger vad jag tycker, vilket inte alltid mottages med största tacksamhet av min omgivning. Jag vet att jag väljer musiken jag lyssnar på efter min sinnesstämning. Eller sysselsättning.

Jag menar, jag kan bara inte köra bil till ballader eller klassisk musik. Då är det mig alla tutar på och hytter med nävarna. Annars är det min uppgift i trafiken. Att bli upprörd och höja rösten trots att jag är ensam i bilen. Likväl som idag när jag är allmänt nere, kan jag inte lyssna på en glättig schlagerlåt. Den musiken passar bäst till städning tycker jag. Blir lite roligare då. Man kan sjunga med för full hals för att överrösta dammsugaren.

Som jag skrev på Lilla-T Tycker Till, så är jag nu förälskad i Petter. Inte för att han gjort succé med det där programmet vad det nu hette. För jag vet att sådana program inte tilltalar mig. Jag gillar honom bara helt enkelt. Eller var det för att jag tycker han är trevlig att vila ögonen på? Nåja…. Jag hittade en annan bra låt på youtube som jag vill dela med mig av. Coolio / Gangst´s Paradise

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det finns en dag på hela året som jag skulle kunna vara utan. Det är nyårsafton. Det är just denna dag som jag blir påmind om hur ensam jag egentligen är. Under mina gångna år har jag successivt arbetat bort mina forna vänner. Jag har inte varit tillgänglig. Jag har ändå alltid ställt upp för dem när det funnits skäl. Men jag har kanske inte vårdat vänskapen lika väl som mina arbeten.

Jag har inte släppt in dem nära mig. Jag har alltid varit stark och stått på egna ben. Inte berättat att jag mått dåligt eller haft ont. Men om jag sagt det så har jag inte varit tydlig med att det faktiskt är så illa som det är. I början på Februari 2010 hade jag bestämt mig. Jag ville inte leva längre. Många olika faktorer hade gjort att jag gradvis år efter år inte orkade längre. Då jag misslyckades med min tanke som gnagt i mig under en väldigt lång tid, föll jag i apati. Var okontaktbar under en månads tid.

Där någonstans försvann det vänner. Nu inte för att jag jobbade. Utan dessa hade stannat kvar ändå. Nu var det det faktum att jag var sjuk. Väldigt sjuk. Det kanske blev för mycket. Jag fick ofta höra: - Du vet att jag finns. Det är bara att ringa. Det låter enkelt. Men det är det inte. Jag har aldrig haft det så svårt att ringa någon som nu. Jag vill heller inte vara den som klagar över min sjukdom. För jag vet inte om den blir förstådd.

Jag har några vänner kvar. Två av dem är de goaste människorna, och som skulle göra allt för mig. Jag känner likadant för dem. Jag kan räkna mina nära vänner på en hand. Jag vet att det inte är antalet som är betydande. Men en dag som denna…… Att finna nya vänner är inget jag gör med lätthet. Jag tror mig vara ganska svår att lära känna. Jag ångrar många av mina val i livet. Men den största sorgen är nog den att jag ”medvetet” förkortade vänskapskretsen.

En kompis ringde idag. Vi var lika nedstämda båda två. Så varför inte vara det tillsammans? Sagt och gjort drog vi ut på en roadtrip. En mycket god idé med en decimeter nysnö och oplogade vägar. Eller inte. Men lilla Skruttan tog sig fram överallt! Vid tolvslaget stannade vi och tittade på raketer. Önskade varandra Gott Nytt År. För nu har jag lagt 2010 bakom mig. 2011 kan omöjligt bli värre. Nu 13 mil senare är jag åter hemma. Herr Katt mötte mig sömndrucken i dörren. Så nu ska vi gosa ner oss under täcket och invänta allt bra som kommer med 2011.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T