lilla-t i stora världen

Detta är ingen klagan. Skriver med glimten i ögat. Men jag måste bara berätta.

De flesta av Er vet att jag är inackorderad hos mina föräldrar i ett hus i en förort till Stockholm. Ni vet nog även om att mina föräldrar hör ganska illa. Min Mor är hörselskadad och lever med hörapparater. Min Far lider av något jag skulle beskriva som åldershörselskada !

Då de inte hör som till exempel jag, trots en släng av tinnitus, så är alltid volymen på max. Det gäller ringsignalen på telefonen, plinget på ytterdörren när den öppnar eller stängs och dessutom teven vägg i vägg med mitt rum. Så oavsett vad jag önskar titta på så kan jag inte undgå att höra ”så ska det låta”, Fångarna på fortet” och ”Let´s Dance”. Jag brukar försöka överrösta med musik eller teven. Fungerar mycket bra.

Men härom dagen satt jag i min stillhet på mitt rum med datorn i knät. De väljer att knäppa på teven i köket. Okej. Jag vrider på lite musik. Perfekt. Sen lämnar de köket och sätter sig i vardagsrummet. På med den teven. Men vad nu …? Nu hör jag två olika teve program i ena örat och min musik i det andra. Suckar lite och går och stänger av teven i köket. Inga problem.

Så idag. Radion står på i köket och skvalar. Far går upp en våning och sätter på den radion på en annan megahertz! Jösses Amalia. Jag väljer att knalla ut och knäppa av radion i köket. Nu sitter jag här vid mitt skrivbord och har satt på lite egen musik!

En annan rolig lek de brukar busa till det med är att sätta igång diverse tvättmaskiner eller diskmaskiner på ”mitt” våningsplan, för att sedan gå en trappa upp och slippa oljudet! De somnar som små barn och jag trycker fingrarna i öronen och försöker somna!

Som sagt. Detta är ingen klagan! För jag älskar mina föräldrar och allt de gör för mig! De är bara inte vana med att ha en normalhörande under samma tak. Jag menar det var väll cirka åtta år sedan minstingen i barnaskaran flyttade ut.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag som i min enfald trodde att vi gick mot våren. Hörde en fågel kvittra så vackert härom dagen. Men idag vaknar jag upp till snöyra. De begynnande vårkänslorna stoppar jag undan ett tag till.

Likaså stoppar jag undan T en stund. Jobbigt att känna. Jobbigt att vara T. Jag är min vän evigt tacksam som tog mig ut igår. Jag fick skratta och ha roligt. Glömma för en sekund de irriterande tankarna som far.

Finner inte de ord och meningar som annars kommer till mig. Jag letar men det blir inte bra. Ingen inspiration idag….Jag är trött. Så hiskeligt trött. Vill sova och vila men oron i kroppen gör att jag inte finner ro.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T