lilla-t i stora världen

Bubbel helvetet sprack för en sekund. Vill inte känna. Vill inte vara ledsen. Torkar tårarna och kryper tillbaka in i bubblan. Stänger av. Har läst de senaste av mina inlägg och insett att jag varit ytlig mot mig själv. Inte mottaglig för min egen sjukdom. Förnekelse.

Trampat på i något slags monotont tillstånd. Jag brukar säga att hellre känna än inte känna trots smärtan. Men ack så fel jag har haft. Jag vill verkligen slippa känna. Slippa ångestens starka grepp om min strupe. Jag får svårt att svälja och hjärtat dunkar så förbannat hårt. Mina fingrar darrar och jag har svårt att tänka klart.

Stegen framåt kastas tillbaka och jag halkar. När jag ser på mig själv så vet jag precis vad det är som händer. Jag har fått lära mig min sjukdoms alla steg. Jag ser på det som om det var någon annan än jag. För jag har i mina ”vakna” stunder självinsikt. Då jag vet vad som är fel och hur min resa mot målet ser ut.

Men samtidigt är allt i en gråskala och jag vet inte hur jag ska ta mig framåt. Hur jag ska få min livsgnista åter. Om tre veckor och en dag är det ett år sedan jag stod beredd att hoppa framför tåget. Ett år! Vart tog det vägen? Min situation känns fortfarande hopplös. Ser inte de framsteg jag gjort eller dess betydelse. Även om jag får höra det från de i min närhet, så går det ändå inte in. För det är jag som måste arbeta fram en metod som bevisar mitt avancemang.

Jag står utanför mig själv. Jag tittar. Jag är bitter på den jag blev. Jag förstår inte hur jag som var en kvinna av stål, kunde bli en betydelselös vattenpöl. Jag söker inte medlidande. Jag vill inte ha medlidande. För jag vill inte erkänna mig som svag. Men ändå så vet jag att jag är just så svag som jag inte vill vara. Jag söker heller inte förståelse. Jag söker själsfrid.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Om och om igen. Rösten….Musiken….Rätt in i mitt hjärta!

Volbeat – Fallen

Feel the sadness burning in my heart
You left to early father love
So many things I should have said
But in you mind you knew it well
Holding on to what I got and love
But things still seems so dark and cold
The fire is burning down my happiness
But I will rise

So proud and strong you truly was
I took it with me as a tool
A gift from father to his only son
Watching over me with eagle eyes
You gave me freedom to a life
where dreams are born and truly became real

See me falling, down and lonely
Are the angles on their way, I’m in the dirt
Hear me screaming, see me bleeding
Cause the days no more the same without you

Promise me my son you always will
Cherish what you love believing in
Never loose your values, stand up for the day
Oh dear father I thank you for the years
I’m writting this song on your desk
Together we can make it through the day

See me falling, down and lonely
Are the angles on their way, I’m in the dirt
Hear me screaming, see me bleeding
Cause the days no more the same without you

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T