lilla-t i stora världen

Veckan fortsätter visst i samma svacka som den började. Idag vill jag ingenting, vill inte göra någonting. Ångestens grepp om min strupe trycker allt hårdare. Idag har jag ingen lust att tänka på alla måsten, idag har jag ingen lust att vara kraftfull. Så jag sitter här på min sängkant med datorn i knät. Telefonen ligger avstängd vid min sida och jag undrar om det gör någon skillnad? Hade någon ringt om den var på? Hade någon velat prata med mig? Men idag vill jag inte tala. Tisdag betyder psykolog besök. Inte ens det orkade jag. Trots att det är dessa dagar jag behöver det som mest.  Dock inget ont som inte har något gott med sig. Sitter här och lyssnar på underbar musik och inspirationen flödar. Genom dimman av ångest kommer det lösa ord, meningar och fraser till mig. Det är dem som söker upp mig. Jag greppar tag i en penna och kladdar ner det jag hinner. Sedan är det upp till mig att skriva. För dessa till synes osammanhängande strofer blir till dikter, eller sätts upp på mitt klotter plank. För att vid ett senare tillfälle komma till nytta.

Snart har hela dagen gått mig obemärkt förbi. Endast klockan som påminner om att tiden inte står still. Försöker samla krafter att ta tag i alla måsten imorgon. En spark där bak kan behövas ibland. För imorgon är det en ny dag. Nya äventyr. Nya förväntningar och förhoppningar. Idag bestämmer jag att imorgon blir en bra dag! Äta ordentligt till kvällen och bums i säng. Inga krusiduller på vägen. Sömn är bra och ska vara sammanhängande minst sju timmar. Blir lätt att rucka på den regeln när dag och natt inte har så skarpa konturer.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T