lilla-t i stora världen

Ja just empati är väl en av de egenskaper de flesta av oss föds med. Vissa känner mer andra mindre. Anledningen till att jag skriver är inte för att Ni ska känna eller visa empati för mig utan jag erbjuder Er en valmöjlighet att få inblick i en människas resa tillbaka till livet. Eller en inblick i en depprimerad människas kamp att bli fri från ångest. För jag tror att med kunskap och erfarenhet av både sitt eget och andras liv gör det möjligt för oss att kunna bemöta människor lite mer öppet och lite mer ödmjukt.

Begreppen ”gå in i väggen”, deppig och ångest har för mig fått en helt annan betydelse de senaste månaderna än tidigare då jag var mitt uppe i karusellen.  Dessa begrepp använder de flesta av oss utan att tänka på att när de används dagligdax tillslut tappar djupet i sin verkliga betydelse. För jag har inga starkare ord att använda för mitt psykiska tillstånd.

Att gå in i väggen är inte att va lite extra trött under en kortare period. För mig var det att hamna i total apati och vara helt okontaktbar. I medicinsk synvinkel är det att det blir knas uppe i hjärnkontoret. Nervbanor som måste hitta nya vägar och kopplas ihop igen. Eller nåt ditåt. Är inte en doktor men det är kanske mer lätt förståeligt. Detta medför att jag inte kan läsa längre stunder och hänger inte riktigt med i djupa disskutioner. Det är mycket frustrerande att se frisk ut på utsidan och inte riktigt ha allt under kontroll uppe i knoppen. Men med tiden kommer det att läka som tur är!

Ångest är något för mig förknippat med ett mycket stort obehag. Tänk Er att någon har tagit stryptag om Er hals. Det trycket sitter där och ökar i situationer som är obekväma. Situationer som man innan inte ens reflekterat över. Det kan vara en så enkel sak som att gå in på den lokala ICA-butiken. Man vänder i dörren och går. Mediciner som dämpar detta finns men är nästan alla starkt beroendeframkallande. Så jag kämpar på. Kombinationer av flera tabletter gör att det i förlängningen ska få bort ångesten helt. Vilken dröm det skulle va!  Men under en period framöver är jag beroende av dessa tabletter för att orka komma ut och möta livet som det är.

Dagens status är faktiskt helt okej i mina ögon sett. Att skriva hjälper att släppa på ångesten och kanske hjälper någon som läser att veta att man inte är ensam och ge Er ”friska” människor lite mer kunskap. Iallafall om mig.

Kram på Er alla var ni än är/ Lilla-T