lilla-t i stora världen

Ja då har jag vaknat ur en heldags koma. Igår var det en dag som man inte gärna minns med glädje och hoppas att inte få se igen. Men det är som de säger: ett steg fram och två steg bak. Eller var det tvärtom?  Nåja. 24-timmars huvudvärk och fullproppad kropp av ångest. Idag känner jag mig konstigt nog bakfull. Med tanke på att intaget av alkohol varit noll i nu åtta månader. Finns det nåt ord för att vara bakis på piller?

Detta får mig osökt att tänka på just detta fenomen hur vi mår. En fråga vi ställer oss själva och ofta är öppningen på ett samtal när vi möts. I frågan till en annan människa menar vi då verkligen innebörden i orden, eller är det endast en artighetsfras som man önskar höra svaret bra på? Intressant. För ett par år sedan sa en mycket vis vännina till mig när jag frågade hur läget var:

- Bra, men vill du verkligen veta hur jag egentligen mår?

För det är faktiskt så det är. Vill vi veta statusen på alla vi möter som man är bekant med? Orkar vi höra sanningen? Svaret är naturligtvis nej. För oftast kommer frågan utan att man reflekterar över att man kanske får en timmes utläggning om personens faktiska läge. I mitt fall så blir svaret oftast att det är okej. Sen om det är en nära vän och man vet att personen bryr sig, och att tid finns, så kommer självklart en utförligare rapport. Det viktiga att tänka på är att om vi vill veta statusen så måste vi vara beredda på att orka bära bördan. Att orka ta fakta till oss och kanske i förlängningen kunna vara ett stöd och bollplank. För om jag berättar mitt faktiska läge som skiftar timme för timme för någon. Så är det upp till mottagaren att förvalta informationen. Som nu när mitt eget liv är ett enda stort kaos har jag ingen förmåga att kunna absorbera andras bekymmer, mer än med en medlidande blick eller nick. Kontentan av det jag vill säga är att ens eget psyke har begränsningar. Jag vill inte och tänker inte belasta de jag vet inte är modiga nog att höra sanningen om mitt läge. Vilket gör att jag i de flestas ögon är ”frisk”. Jag är glad när jag är ute och visar den där jag var förut. Visst smärtar det ibland när man är nere och bär en smilande mask. Men det är också ett sätt för mig att för en kortare stund om så är endast en timme eller två, kunna få glömma den ångest som sliter i mig. Att få uppleva glädje som ger energi att orka gå vidare i livet. Läs gärna under galleri dikten Dagen. Summerar det jag känner ganska så bra.

Sen får jag inte glömma att säga att vissa dagar är underbara och fria från ångest. Mitt liv är inte helt svart längre utan mer i en gråskala. Det finns en massa människor som förgyller min tid och jag vet att de bryr sig. Jag finns. Så ikväll ska jag träffa folk och verkligen ha kul. Det kommer att gå åt en massa energi men det är det värt. Så denna dag blir i lugnets tecken för att ha energi kvar tilll kvällen. Vill prata mer om ämnet energi, men det blir en annan dag.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T