lilla-t i stora världen

Då hade jag tänkt inviga Er i mitt liv. Först vill jag välkommna Er och hoppas på att Ni vill följa med i denna bergochdalbana.

Som den prestationsmänniska jag är har jag kört på mitt liv i 180 knyck och aldrig stannat upp eller tittat bakåt för att se om jag hänger med i tempot. De senaste åren har varit fullt ös och samtidigt en drös av personliga katastrofer. Det jag behövt genomlida var under resans gång inga problem direkt eftersom jag har en sådan där finurlig knapp det står OFF på. Således dundrade jag vidare och helt plötsligt en dag så stod jag på perongen och skulle hoppa. Men det här är inte jag. Jag är den där monster starka kvinnan som orkar allt och lite till.  Som tur var eller kanske inser det snart var det min familj som hörde mitt rop på hjälp och fångade upp mig då jag känslomässigt föll.

Jag är en glad, stark, kvicktänkt, ambitiös, stresstålig, social och utåtriktad tjej. Ordet nej är nyss inkommet i min vokabulär och jag sätter alltid andra i första rummet.

Nu när jag vaknat ur min apati med hjälp av mediciner och psykolog hjälp har jag gjort en massa hemska insikter. Det är nyttiga insikter men det framkallar en fruktansvärd ångest. Insikter om vad jag missat i livet och insikten om att jag inte vet vem jag är…Snacka om en sen identitetskris!

Förhoppningsvis inser Ni att denna glada tjej inte riktigt finns kvar som hon var. Det kommer att ta en enorm tid att komma tillbaka till ett någorlunda drägligt jag. Önskan är att inte bli så forserad som jag var tidigare utan att kunna leva i nuet och njuta av vänner , familj och nöjen. Allt sådant jag arbetade bort under några år då arbetet för mig kändes som det viktigaste i livet.

Så med denna snabbrapport från det förflutna vill jag inbjuda Er att följa med på min alldeles egena resa tillbaka till livet.

Den kallar jag för ”min ego-trip”. Och den är bara min….. Vågar Ni följa med?

Kram på Er alla var Ni än är /Lilla-T