lilla-t i stora världen

Snuddade vid ämnet energi i slutet av förra inlägget. Det som är hos oss som gått in i väggen är det att innan det ”smäller” har man gjort slut på all sin energi och alla reserver. Så sömn är något som är en väsentlig stor del i tillfrisknandet. Jag trodde som sagt att jag var fri från att bli ”svag”, fri från att falla, fri från att på något sätt hamna i detta tillstånd. Men ack så fel jag hade. Jag har tidigare inte förstått att energi är något som kan ta slut. Min dagliga energi är väldigt väldigt liten. Det gäller att hushålla med den och planera dagen utifrån det. Min underbara hjärnskrynklare har sagt de goda orden att det handlar om att vara ”tråkig”. Med tråkig menas det att göra upp ett schema dag för dag och upprätta fasta tider och rutiner.

Helt vansinnigt om man är ”frisk” , tyckte jag iallafall. Men insikten i att vara sjuk innebär att veta sina begränsningar i brist på energi. Att bygga upp en vardag som för andra är klar redan med jobb,barn,vänner,hobbies mm mm . Jag behöver hjälp att gå upp varje morgon, äta tre mål om dagen, komma utanför dörren och att sköta sånt som är en naturlig del i vardagen. För det absolut enklaste är att bara krypa under täcket och inte göra någonting över huvud taget.  Det är inget roligt att vara beroende av andra personer, då jag är en vuxen kvinna och mycket självständig och aldrig bett om hjälp tidigare. Hela situationen är främmande och skrämmande. Har lite svårt att förstå att jag inte är den jag var. Svårt att förstå att min hjärna inte har samma funktioner som förut. Det är helt galet stressande att titta in i sitt rum som är stökigt, och inte veta vart jag ska börja. Det blir kaos,ångest och tårar. Ibland undrar jag om jag är riktigt riktigt galen! Men detta är en del i sjukdomen. Hjärnan har ”brunnit”. Det är vid dessa tillfällen jag är beroende av en annan persons energi. Någon som hjälper mig att strukturera. Någon som inte hånar mitt ”barnsliga” sammanbrott. Jag är i andra människors händer. Är piskad att våga lita på att inte bli sviken.

Så igår tog jag det lugnt på dagen och satt en stund vid datorn, tittade lite förstrött på tv och sov middag. Allt för att behålla dagens dos av energi till kvällen. Träffade underbara vänner och hade mycket roligt. Jag fick skratta och glömma för ett par timmar den ”svaga”, och vara mitt starka jag. Helt enkelt underbart. Så när klockan blev sent och jag kommit hem till sängen somnade jag ovaggad och sov hela natten i ett sträck. Var uppe tidigt idag och tog medicin och ett litet nikotin intag för att sedan somn om ett par timmar med lugn musik.

Jag är idag en människa som gärna omger mig med människor som har energi att ge. De människor som har ett överskott. Jag har tyvärr ingen energi att ge tillbaka, men jag hoppas en dag få ge och ge. För jag är så tacksam till de som ger till mig idag.

Ni vet vilka Ni är. Detta är mitt offentliga tack till Er.

Kram på Er alla var Ni än är/ Lilla-T