lilla-t i stora världen

I Augusti 2009 drabbas dessvärre mina medarbetare för ett grovt rån och ett rånförsök. Det först nämnda inträffar cirka tio minuter efter det att jag lämnat butiken. Jag förbannar mig själv än idag för att jag inte var kvar. Att det hade varit mig rånaren hotade med yxa. Jag förbannar mig över vetskapen att rånaren kanske inte kommit om vi hade varit två i butiken.

Dessvärre kan jag endast spekulera. Rånförsöket var inte lika grovt. Men satte ärr i flickan som blev drabbad. Jag önskar att jag kunde ha varit där. Jag önskar att det hade varit jag.

De båda medarbetarna gjorde allt vad som stod i regelboken, om hur man handlar i dessa situationer. De var tappra och kom tillbaka till arbetet per omgående.

Dessa två händelser skedde med bara två veckors mellanrum. Trots att polisen kunde säkra fingeravtryck och var snabbt på plats, så går dessa män fortfarande fria. Eller män kanske är fel att säga. Vid rånförsöket så kunde flickan peka ut den unga killen. Men han var maskerad och visade inte ansiktet på övervakningskameran.

Jag hade som sagt redan givit upp vid den här tiden. Jag orkade inte längre. För min kropp var slut. Mitt psyke var slut. Hela T hade kastat in handduken. Nu inväntade jag bara det perfekta läget att få ta steget till himlen. Eller helvetet. Jag är otroligt feg. Så jag försökte dra på det in i det sista. Jag försökte klura ut den minst smärtsamma vägen.

Jag har sedan många år haft åsikten att det är endast de svaga och fega som väljer självmord. Men nu hade även jag tagit beslutet. Jag ville inte leva detta liv. Min önskan om att återfödas som katt var stark. Inte för att jag tror på reinkarnation. Men tanken är mysig. Att få ligga i någons knä och sova. Att kura ihop sig framför en brasa och bara vara. Springa fritt och hoppa i skogen. Det…är livet.

Fortsättning följer….