lilla-t i stora världen

Midsommar närmade sig 2009. Jag och min deltidsanställda bestämmde oss för att jobba denna helg. Hon hade inget speciellt för sig, så hon ville jobba. Det föll sig så bra. För vi behövde nog vara två på midsommardagen då V75 skulle gå.

Midsommarafton stängde vi tidigt. Redan klockan 14:00. Underbart med en halvdag. Innan vi skiljdes åt så önskade vi varandra en trevlig midsommar. Jag minns att hon var så glad. Det var det sista jag såg av henne….

Dagen efter skulle hon börja 10:00. Men klockan gick. Jag tänkte väll att hon hade försovit sig. Jag ringde men fick inget svar. Butiken började fyllas med folk och jag visste inte hur jag skulle klara av dagen. Min mor kom till undsättning. Tack.

Så kom jag på. Hon var ju släkt med killen som ägde pizzerian bredvid min butik. Jag frågade honom om han hört något. Det dröjde inte länge innan han kom inrusandes i butiken med Aftonbladet i högsta hugg. Jag tittade på framsidan. Jag såg men förstod inte. Han pekade på bilden som föreställde en ihoptryckt bil mot ett brofundament…

Jag minns inte riktigt. Jag orkade inte närvara på begravningen. Jag skickade en stor bukett blommor från oss alla. Både kunder och medarbetare. Det var en hemsk upplevelse.

Men det fanns liksom ingen tid att sörja. Min bror hade precis blivit pappa och jag sökte åter igen efter någon som kunde komma och arbeta.Som tur var hittade jag en kille per omgående som dessutom hade de kvalifikationer som krävdes. Pju…