lilla-t i stora världen

Lugnet har åter lagt sig i huset. Alla har åkt hem till sitt. Nu är det bara jag, mor och far. Något trötta allihop. De två äldsta syskonbarnen ville inte åka hem. De ville stanna hos moster( jag ) ! Vi satt i min säng och tittade på barnprogram. Mysigt! Trodde nästan jag skulle somna ett tag.

Mina ljus jag tände har nu brunnit ut. Kvar ligger doften av stearin. Det är tyst. Nästan så det gör ont i öronen. Men underbart. Snart börjar en ny vecka. En ny dag. Snart även en ny månad. Tiden går hiskeligt fort. Vackra December står för dörren. Någon helg nu före jul ska jag försöka besöka Skansens julmarknad. Det är så vackert där. Att ströva omkring bland gamla stugor och äta nygräddat tunnbröd. Kanske festa loss på en våffla med sylt och grädde. Köpa lite julpynt och pepparkakor. Stanna en stund och dricka glögg.

Längtar……….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Tomtarna på mitt loft har rymt. Nu sitter de runtomkring i mitt rum. En liten garntomte höll på att falla offer för Herr Katt´s klor. Räddad och upphängd utom räckhåll för tassar. Önskar att mörkret snart faller så jag kan tända lite levande ljus.

Nu har alla anlänt och jag sitter och gömmer mig i mitt rum. Ljudvolymen har ökat ett par decibel och mitt huvud värker. Har tagit en oxascand för att få ner takten på mitt allt snabbare bultande hjärta. Mor kom med ett glas glögg. Givetvis alkoholfri. Mycket gott. Nu är det en riktig advent. Pepparkakorna tar nog slut snart. Mina syskonbarn och jag älskar dem.

Ute fortsätter snön att falla. Nu är det stora flingor som singlar ned. Underbart.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Söndag och nyvaken. Fryser och är inte alls på topp. Yrslig är bara förnamnet. Mina fingrar darrar och jag känner mig tom. Euforin som suttit i ett par dagar är inte längre kvar. Det är ett hål och jag vet inte hur denna dag kommer att se ut. Det jag vet är att alla mina syskon med familjer kommer alldeles strax.

Mor som fyllde år i fredags ska firas. Fullt ös med andra ord. Jag vet att jag måste vara social och jag vet att jag måste vara som ”vanligt”. Eller snarare vill vara som förut. Kanske just därför som ångesten river min själ.

Det är första advent idag. Har tagit fram det lilla julpynt jag har. Ett par tomtar och en halmgris. Ska försöka placera ut dem på ett stämmningsfullt sätt. Utanför mitt fönster faller det mer snö. Vackert. Allt blir tystare. Hoppas snön ligger kvar till jul….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T