lilla-t i stora världen

Ibland måste jag påminna mig själv om varför jag sitter här och skriver vad som skulle klassas som meningslöst. För vem vill läsa om någon meninglös människas meningslösa dagar? Inte jag i alla fall. För meningslöshet leder ingen vart. Just därför måste jag övertyga mig själv om att det jag skriver inte är meningslöst dravell bara. Utan min faktiskt enligt mig själv spännande resa. Jag har inte den blekaste aning om vart resan går. Jag kan bara se de stationer jag passerat. Jag vet hur jag inte vill leva mitt liv. Men är vilsen i min framtid.

När jag nu var ute och tog en nypa luft kom tankar till mig. Tankar om att jag för det mesta skriver om hur dåligt jag mår. Det ledde till följd tankar om att det vill väl ingen vettig människa läsa om. Sen slog det mig. Det är faktiskt så att mitt skrivande återspeglar en diagnostiserad psykiskt sjuk människa under rehabilitering. Jag vet att jag inte har den bredaste läsarkretsen. Men till Er som jag vet läser och orkar ta in mitt kaos, vill jag säga att jag uppskattar Er mer än vad Ni tror. För hur ensam jag än känner mig vissa dagar vet jag att Ni finns där. Jag har börjat skrivandet på min bok. Men jag trivs bättre som bloggare då jag når Er på nolltid. Jag får feedback både här och via sms eller mail. Jag vet att Ni ser mig. TACK!

Med detta sagt är det nu tid att gå till avdelningen som tar emot klagomål. Vilken tur att det är öppet dygnet runt och årets alla dagar. Till och med helgfria söndagar! ( För Er som tror att jag tror att det finns sådana söndagar, vill jag tillägga att jag vet att de inte existerar. Bara jag som försöker lätta upp stämningen lite innan jag avfyrar salvan).

För nu närmar sig min klocka 22:00 och yrseln vägrar ge med sig. Jag har så förbannat ont i min höger arm. Musarmen bråkar och jag har utvecklat ett ganlion på handleden. BLÄ! Höger fotled värker men är inte svullen. Mina fingrar är tjockare och det är trögt att knyta handen. Vänster knä har varit trasigt i cirka tjugo år. Till sist är det smärta i korsryggen. Undra om jag glömde nåt? Det roliga i detta är att jag är enligt alla läkare fullt frisk. Har överrörliga leder som är en förklaring till mitt onda. Nu har jag klagat färdigt för denna gång. Nu blir det att ta Herr Katt under armen och inta horisontalläge. Undrar om marken är vit när jag vaknar? Sov gott och dröm sött!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Fortfarande sömndrucken åkte jag och tog blodprovet. Sjuksystern var vänlig och negligerade inte det faktum att jag kände obehag. Hon använde den absolut tunnaste nålen, för barn kan jag tänka mig. På ett kick var allt över. Inte en tår och det enda som syntes var nu ett stort plåster. For hem och undrade hur jag kunde vara så lugn? Nästa gång om det blir någon annan gång så vet jag att jag klarar det med bravur. Synd att jag är för stor för att få ett fint bokmärke som bevis för mitt mod!

Den allmänna statusen i dag är ganska god. Men jag är en aning yrslig. Inte när jag sitter eller ligger, utan när jag står upp eller går. Kanske för att jag tömdes på ett helt rör blod! Så nu tänker jag inte försöka mig på några akrobatiska övningar, utan sitta alldeles still här vid dator. Utanför fönstret faller vinterns första snö. Mycket vackert. På radion varnas Vi stockholmare för att bege oss ut med bil. Det ena trafikmeddelandet efter det andra avlöser varandra om avåkningar. Hur gör De i norra Sverige? För här tycks Vi vara lika förvånade och tagna på sängen varje vinter. Jag sitter här och myser!

En bra sak med snö är att det känns mycket nära jul. Jag ser fram mot denna högtid mer än någonsin. Det kommer att vara min första jul på fem år som jag inte jobbar! Inte se när alla jätte stressade människor stormar in och ut ur butiken. Att inte behöva bli irriterad på folk som snäser istället för att tacka för den höga och goda service jag erbjudit. Inte somna framför Kalle Anka med glöggen i den ena handen och en lussekatt i den andra. Att för en gångs skull vakna och kunna njuta av att det är jul. Att umgås med min familj. Se när mina syskonbarn strålar och hoppar av glädje. I år ska jag pynta varje vrå med en tomte. Jag ska klä granen och tända levande ljus. Jag ska känna julen till fullo!

Så idag ska jag förära snöns nedkomst med att öppna min nyinköpta pepparkaksburk! Ja jag vet att det är fusk att börja före första advent. Men jag kan inte bärga mig längre. Jag river ur ett par veckor ur min kalender och låtsas att det nu är advent!

Kram på Er alla var Ni är / Lilla-T