Sömnen var tung och tröttheten började redan vid halv åtta igår kväll. Kände inte riktigt igen det jag kände. Alldeles stirrig och krypningar i kroppen. Somnade utslagen och svettandes i en hög på sängen. Fullt påklädd och sminkad. Glasögonen lyckades jag ta av mig. Andades tungt och varje kroppsdel kändes svår att röra. Mina fingrar var svullna och det gjorde ont att böja dem. Kroppen tycktes väga minst ett par ton.
Frukosten idag bestod av en del självömkan, en del ångest och en del stress. Nattens oro fortsatte. Hyper stressad men vet inte varför. Till lunch blev det ännu mer ångest, skuldkänslor och lite extra kryddad stress. Jag hade bestämt med min syster att gå på bio idag och äta ute. Hon ordnade med sin man att allt var under kontroll med barnen, så hon skulle kunna tillbringa dagen med mig. Vid tanken på att röra mig ute bland folk idag ger ångest. En klaustrofobisk känsla och en rädsla. Så självklart har jag skuldkänslor mot min syster. Hon säger att det inte är någon fara och att det kommer fler tillfällen. Men jag mår dåligt över det ändå. Syster, förlåt!
Jag fryser. Det är tjugo grader varmt inne. Men jag fryser. Mina fingrar är kalla och mina fötter kryper in under kroppen. Axlarna uppskjutna mot öronen som om det skulle hjälpa mig bli varmare. Snarare ett tecken på stress. Tar lite ångest till mellanmål och inväntar om ett par timmar middagen. Undrar vad som står på menyn?
Jag är jätte duktig på att trycka ned mig själv i skorna. Så för att öka den känslan har jag lyssnat på kärleksballader hela dagen. Så när jag redan mår dåligt kan jag väl må lite sämre när jag ändå håller på. Hade jag kunnat hade jag gråtit. Men har inga tårar kvar. De tog slut någon gång förra veckan. Men inombords är det sorg. Den bästa ”depp” låten som jag lyssnat på en sådär fem gånger idag är Thåström´s Flicka med Guld. Åhhh……Vilken begåvad musiker han är! Nu ska jag ta mig i kragen! På återseende!
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
!