lilla-t i stora världen

Klockan är hur mycket som helst och jag är på väg till sängs. Men jag vill dela med mig av det roligaste jag läst. En mycket god vän till mig skickade detta via mail. Håll i Er!

”Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 25 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud – med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna… Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad – det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen – som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen…
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år – som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!

Tur att de jag bor med hör illa! Jag skrattar fortfarande!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jo nu är det så här….. dagens stora glädjerus kom samtidigt som Mister brevbärare. Tänk om jag hade hunnit att tacka honom. För jag tror inte den yrkeskategorin får tillräckligt med uppskattning. Jag är som Ni vet en sådan där tankspridd och lite tokig människa. Jag gjorde helt medvetet denna gång, och inte i ett ”gratis-rus” tillstånd. Jag beställde en t-shirt som jag designat själv. Eller rättare sagt att jag valde vilket tryck det skulle vara.

Den fina tröjan kom idag! Jag är så glad! På ryggen har jag valt att skriva ” Lilla-T i stora världen”. Framsidan har texten ” Min sanning din lögn”. PROUD! Om tillfälle ges så ska jag bära den tröjan när jag åker in till stan i morgon och kastar pil. Men mycket i min sinnesstämmning kan hinna ändras innan fredag eftermiddag. Men jag har ett mål. Om än så litet som ett tjugofyratimmars, så har jag ändå ett mål. Små steg. Små mål. Blir i min framtid stora steg och stora mål.

I belive the truth is out there

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vid tolv rycket idag hade jag samlat tillräckligt med mod till mig. Styrde först för att fylla lite bensin i Skruttan. Tankarna virvlade om jätte nålar och en darrhänt sjuksyster. Åkte i nervösdimma till sjukhuset. Måste ha varit en aning förvirrad för jag betalade parkering för två timmar! Det drabbar ju bara lilla fattiga jag.

Med tunga steg följde jag skyltarna till provtagningen. Tryckte för nummerlapp och satt mig ner för att vänta på min tur. Denna lapp blev både svettig och skrynklig innan mitt nummer visades på skärmen. Jag lämnade lite skamsen över den svettiga lappen till sjuksystern. Hon visade mig till en plats bakom ett skynke.

Vågade knappt sätta mig ner för tankar om flykt var så starka. Motvilligt mummlar jag mitt personnummer och systern knappar i datorn. Hon tittar på mig och frågar med polsk accent när jag tog min medicin sist. Jag svarar att jag nog vill ligga ned när de tömmer min kropp på blod. Sen flackar jag med blicken och svarar på frågan som jag tycktes ha glömt. Ett ögonblick sa hon och hasade iväg i sina foppatofflor.

Nu hade jag chansen att fly. Famlar med handen ned mot golvet för att greppa tag om min handväska. DÅ…… Kommer hon givetvis tillbaka. Jaha….Bara bita i det sura äpplet och jag började ta av mig min jacka. Hon satte sig på motsatt sida, tittade på mig. Nu rann svettpärlor längs ryggen. Men hon log och sa att jag inte kunde ta provet nu. VAFALLS! Så all vånda för INGENTING! Blev faktiskt lite upprörd för nu hade jag ju kapitulerat. Tydligen hade min psykolog utelämnat den lilla detaljen att för att ta provet får jag inte intagit medikament på tolv timmar!

Slokörad tackade jag för mig. Gick mot min bil som hade cirka en timme och fyrtio minuter kvar på tiden. Jaja. Satte mig i bilen och såg en dam närma sig betalapparaten. Jag vevade ner rutan och erbjöd henne min p-lapp. Damen blev jätte glad och log sådär som bara tanter gör. Styrde hemåt med en varm känsla av att ha gjort någon glad.

I morgon är det nya tag som gäller för provtagning. Känns som om det kommer gå som en dans. Kan ju inte behöva upprepa samma nervösa dag som idag.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag har aldrig varit mycket för att gå omkring i inredningsbutiker. Men igår mer eller mindre ramlade jag in i en. Nu när jag inte har plats eller ekonomi så hittade jag en massa underbara saker. Det jag fastnade mest för och som jag faktiskt velat ha i flera år, hittade jag nu. En jätte snygg amerikakoffert! Åhhhh….Den stod där och log mot mig. Prislappen var inte på fyrsiffrigt och kanske inte helt oöverkomligt om ett par månader. Den ska jag bara ha!

Butiken heter Chilli. Jag vandrade runt och såg mest ut som en fågelholk hela tiden. Tänk att det fanns en butik som visste vad jag tyckte om! Jisses! Hittade små prylar som jag nu satt upp på en att-köpa-lista-när-jag-har-råd. Det var den sötaste spargrisen , en väckarklocka och burkar med söta motiv. Jag har en förkärlek till burkar, och samlar på mig de jag gillar. Inte för att jag vet vad jag ska ha i dem, men jag är helt såld på burkar.

Tyvärr visade det sig att dessa produkter ej finns på deras hemsida och jag befarar att de inte finns i lager så värst länge. Så jag har skickat ett brev till jultomten och hoppas att han får det snart. För om jag vaknar upp en morgon inom en snar framtid som miljonär, så vet jag precis vart jag ska åka för att sätta sprätt på en del av min förmögenhet!

Detta glädjerus fick sig en törn när jag vaknade och insåg att termometern krupit en bra bit under noll. Hur kan SMHI göra så mot mig? Jag har inte bett om att vintern ska komma nu. Jag drömmer fortfarande om en vantfri månad. Så nu måste jag investera i en vinterjacka istället för fina inredningssaker. FY! Inget att hänga läpp över, men jag gillar det inte!

Ska idag ta mod till mig och åka och ta blodprov. Nu har jag skjutit på det alldeles för länge. Önska mig lycka till. Om min sprutfobi kan jag berätta för Er en annan dag. Sladda lugnt där ute alla Ni (och jag ) som fortfarande trotsar vinterns intåg och kör med sommardäck!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Idag tänker jag berätta för Er hur det är att bo hemma hos sina föräldrar vid trettiofyra års ålder. Givetvis är det både på gott och ont. Det goda uppväger ALLT! För hade det inte varit för mina underbara föräldrar och vänner hade jag inte suttit här idag. Jag är nog kan man säga en tonåring till sinnet just nu. Svallande humör, trotsig och förstås en slarver i mångt och mycket. Det skönaste att bo här är att hur tråkigt jag än tycker att det är så ser De till att jag äter och sover och framför allt sköter mina mediciner. Men det inbjuder även till en rad roliga händelser. Med tanke på min ålder kan Ni tänka Er att mina föräldrar inte längre är ungdomen själva. Så vissa saker förändras i takt med åldern. Det jag vill berätta är att hörseln är ett sinne som inte blir bättre med åren.

Jag och mina syskon har växt upp med en Mor som är hörselskadad. Hon bär hörapparater och läser på läpparna. Det roliga är att ingen kan höra på hennes tal att hon har mycket långt ifrån bra hörsel. Detta har aldrig varit något problem för oss och jag tror och hoppas att Vi blivit en aning mer förstående för att leva med ett handikapp. Vi talar tydligt och har aldrig en hand för munnen så inte Mor hänger med. Nu till berättelsen.

Huset här är utrustat med ett larm. BRA! Vilket innebär att ytterdörren har en sensor som skickar en signal till en dosa som låter PLING när dörren öppnas, och låter PLONG när dörren stängs. Smidigt sätt att veta om någon kommer in objuden till exempel. Min kära Far har inte heller han fullgod hörsel. Så nu när mitt rum ligger vägg i vägg med deras vardagsrum kan jag höra ordagrant vad som sägs på teven. Trevligt men inte då De gillar att höja volymen när det spelar dansbandsmusik! Och gärna stampa i takt så hela huset skakar! Jag höjer således i min tur min teve eller stereo. Ljudkriget kan börja! Hahahahah!

Så i natt. Jag var ute sådär härligt sent så man möter killen som delar ut morgontidningen. Om man nu kan kalla 02.00 morgon. Ingen lampa var tänd utanför så jag skramlade ett tag med nycklarna, men tänkte att vad spelar det för roll? De hör ju ändå ingenting. Tills…… Jag öppnar dörren så tyst jag bara kan. Pling! Attans! Jaja….ett pling kanske inte är så farligt. De sover nog djupt i denna arla morgonstund. Smyger försiktigt in och drar igen dörren jätte försiktigt för att inte väcka De mer om De vaknat av plinget. Då….. PLONG! Sådär ja! Om ingen varit vaken innan så var De garanterat vakna nu! Tack till Securitas som gör det totalt omöjligt för oss gamla ”tonåringar” att ramla in när helst Vi vill på natten! Nåväl. Nu kunde Vi alla somna tryckt bakom våran larmade dörr.

Idag blir det mys med Herr Katt som står på agendan. Alldeles för kallt för oss att vara ute idag anser jag. Eller är det bara en sådan där kram-dag?

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag hälsar alldeles strax John Blund välkommen. Vill endast avsluta dagen med ett par rader ur en text.

Man lever bara två gånger

Man älskar bara en gång

Men den gången är alltid lika vacker

Och var gång är evig

Man lever bara två gånger

Man älskar bara en gång

Men den gången är alltid lika vacker

Och var gång har allt

Tack Lustans Lakejer för denna underbara låt. Min framtid ska bli mitt andra liv. Där jag skriver mitt manus. Att älska hoppas jag få uppleva igen. För om man bara kan älska en gång, så vore det rätt kört för mig !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Äntligen är ordningen återställd! Underbart med vintertid! Balansen total. När jag blir president kommer fenomenet med sommartid att försvinna förgott. Vem kom på att vi vill ändra en timme på våren? Detta innebär enbart en massa problem. För varje år då vi ska ställa om klockan kommer diskussionen. Är det fram eller bak vi drar klockan? Jag har hört kom-ihåg-ramsor, den ena värre en den andra för hur vi ska veta åt vilket håll timmen ska. Kvällstidningarna har extra stora feta artiklar så vi inte ska glömma. Trots alla påminnelser är det lika roligt varje gång att höra från vänner och bekanta om hur de kom för sent eller för tidigt till jobbet just denna morgon.

Mitt stora problem med sommartid är att det liksom stjäls en timme bara sådär utan straff! Jag har provat lite olika knep för att inte den timmen ska kännas så mycket. Den ena är att gå och lägga sig en timme tidigare kvällen innan. Det resulterar oftast i att jag ligger klarvaken, och inväntar att timmen försvinner mitt framför ögonen på mig. POFF! Och så är den borta. Lika förvånad varje år. De år jag lyckats somna i tid och vaknar nästa morgon, då är jag likförbannat trött och sur för att ”min” timme är borta. Så hur jag än vrider och vänder på det så är jag alltid lika irriterad.

Från det att klockan ställts fram och tills den går tillbaka jagar jag denna timme. Makalöst. Men jag är i gott sällskap av Far. Han är lika ilsken som jag. Mina motståndare hävdar att det är sååå mysigt med ljusare kvällar. Jag säger : KÖP EN LAMPA! JAG LIDER!

Men äntligen äntligen är det ordning på torpet igen! Mina klockor tickar åter som de ska. Nöjd. Ett litet litet problem bara. En fråga. Varför har vi inget namn på denna timme? Måste komma på ett riktigt elakt namn åt den. Skönt att det dröjer länge tills den kommer och bråkar med mig igen.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Har lyckats förstöra smaken på vinstkaramellen. FY! Den som var så söt. Var förstås tvungen att kasta pil idag. Eller inte riktigt tvingad, jag hade helt enkelt lust för det. Som Ni kanske förstår så skulle jag ha stannat hemma. Attans vad dåligt det gick. Är däremot glad över att jag vågade visa mig ute bland folk iförd glasögon. Kan konstatera att det är i mitt huvud det är fel. För ingen stirrade eller pekade finger som jag hade målat upp i huvudet innan jag kom till dartlokalen.  Strålande. Är på tiden att jag dödar den krummiluren för gott, och varierar linser med glasögon. Om inte annat för att i fortsättningen skona mina ögon.

De senaste veckorna har jag gjort upptäckten att jag är lite snedställd. ??????? Jo det stämmer. Jag har en förkärlek till det sneda och vinda. Låt mig förklara. När jag sover gör jag det helst på tvärsen. Huvudet på en kudde uppe i ena hörnet och kroppen tvärs över, så fötterna är på sidan av sängen istället för vid fotändan. Underbart! Om ni inte provad så har Ni missat något väsentligt! Jag har som tur är lika bred säng som jag är lång, så för mig finns det liksom inget som är uppe eller nere eller sidan. Herr Katt har fått lära sig att det är så jag sover, och han har anammat stilen utan att protestera.

Mina perfekta fickparkeringar är även dem en aning sneda. De sista gångerna får jag inte riktigt till bakpartiet, så det är alltid längre från trottoaren bak än fram. Inget världsligt men en aning småroligt. Kan berätta att när livet inte är så spännande är man väldigt lättroad! Jag gör med all säkerhet fler saker på snedden och jag lovar att berätta när jag kommer på dem.

I morgon har jag många saker på min att-göra.lista. Det viktigaste är att beställa tid hos veterinären till Herr Katt. Upptäckte igår att han inte har några framtänder. Därav att jag aldrig tycker att han biter hårt när vi busar. Min teori är att de har blivit utslagna. Det är nämligen så att jag förbarmade mig över den lilla kissen då dennes matte och husse flyttade från villa till lägenhet. Herr Katt var van att vara ute och ville inte finna sig i att vara instängd. Så vid ett obevakat ögonblick hoppade han från balkongen. Kruxet var att han befann sig hela sju våningar upp! Han klarade fallet utan synliga skador. Därför har jag antagit att det är vid nedslaget som tänderna kan ha rykt. Sen är det lite smått som skall göras, och mina förhoppningar är att bocka av listan punkt för punkt.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknade med igenmurade ögon.Tror jag kammat hem en ögoninflammation. Det är bara att skylla sig själv för att man är så lat! Ingen bra start på en lördag. Sov visst med linserna igen, fast jag lovat att inte göra det. Förlåt. Så linserna åkte ur och glasögonen åkte på. Trivs verkligen inte! Har tyvärr inget annat val när min syn är väldigt dålig. Blev närsynt i tidig ålder och fick en massa gliringar från andra barn. Så med ens jag var stor nog för linser så lades glasögonen på hyllan. Åren där emellan var något suddiga. Fick sitta längst fram på lektionerna så jag såg vad läraren skrev på tavlan. När jag var ute tittade jag alltid ner i marken. Fruktansvärt rädd för att vinka till ”fel” människor.

Glasögonorm var ett av mina smeknamn i skolan och gjorde djupa sår i själen. Det hänger fortfarande kvar. Jag vill helst inte visa mig offentligt nu. Så jag ber till högre makter att det här går över per omgående. Synden straffar vissa direkt, men jag har klarat mig förvånandsvärt länge med att inte sköta linsbytena som man ska. Nåja….Det går över.

Nu när jag är på gång med att tycka synd om mig själv kan jag lika bra fortsätta. Tror att min förkylning är en luftrörskatarr som jag hade för inte allt för länge sedan. Åker till doktorn på måndag morgon så det går över lite snabbare än sist. Så jäkla trist bara att jag måste dra på en förkylning. Tycker att det räcker med det psykiska gott och väl. Jag har så det både räcker och blir över. Någon som vill ha en krummilur eller två? Hahaha!

Jag gjorde som jag skrev igår och åkte in till stan på kvällen. Än en gång en formidabel fickparkering! Sen behöver jag inte berätta att jag parkerade i en lucka som lämnades av en kombi bil! Så Skruttan fick gott om plats. Nu var det dax för lottad dubbel i dart. Kanon kul. Blev lottad med en kille som spelar i högsta serien. Inte mig emot! Jag måste skryta och säga att jag inte har kastat så här bra på mycket mycket länge! Vi var ett super bra dubbelpar. Vi vann över alla vi mötte och stod vid midnatt som vinnare! Så skönt! I finalen tappade jag allt av vad dart innebär och var jätte nervös. Pilarna halkade och trillade hit och dit över hela tavlan. Min partner spelade underbart och det var därför vi vann. Måste lära mig att kontrollera min nervositet bättre. Då slipper medspelaren behöva dra ett så tungt lass. Men det gick vägen och idag är jag bara så nöjd. Spela dart idag? ICKE! Den här vinstkaramellen ska jag suga på i några dagar!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Kom i säng sent igår. Många tankar. Vaknade någon gång på natten av att jag gav Herr Katt en härlig bredsida. Pang! Oups. Inte riktigt meningen att spela fotboll mitt i natten. Snäll som han är sa han inte ett knyst utan tittade lite yrvaket, och lade sig sedan uppe vid kuddarna. På säkert avstånd från en sparkandes sovandes matte. Vaknade som vanligt av Mor när hon kom med morgon medicinen. Drog mig en stund för att sedan gå upp och göra mig i ordning för morgonens möte med Herr Överpsykolog. Tittade i spegeln. PANG! Tror den gick i tusen bitar! Synen av min spegelbild var en hiskelig upplevelse. Mina ögon totalt rödsprängda och sissådär en handfull finnar lite här och var i ansiktet.

Lärdom ett idag: sov inte med linser och ät inte så mycket choklad! Det är inte för inte det heter endagslinser eller? Men finnarna kan faktiskt vara ungdoms relaterade! Hahaha! Är mentalt runt sexton så det är nog inte chokladen eller förkylningens fel.

Lärdom två: det går visst att köra bil med tumvantar. Nyfikna jag måste självklart prova istället för att lyssna på Mor. Tonårstrots på riktigt hög nivå! Hahahaha!

Mötet på psykmottagningen gick bra. Satt i väntrummet och sneglade på de andra som väntade. Funderade på vad de kunde lida av som gick hit. Sen insåg jag hur dum tanken var. Det syns inte på mig heller att jag är hyffsat trasig inombords. Eller? Mötet varade en kvart och jag gick därifrån med ett recept och nya sjukintygspapper. Kvällstablettens dos fördubblades då den även ger den antidepresiva tabletten en extra knuff. Fick fortsätta med mina ångestdämpande tabletter. Ingen idé att försöka mig på en nedtrappning än med tanke på min höga ångest. Trots vanebildningen så gör de mer gott än ont.

Han rådde mig att fortsätta min samtalsterapi med min psykolog minst en gång i veckan. Fick även rådet att om jag inte kan hantera min situation, så fanns det en dörr öppen för att kunna bli inlagd. Fick en remiss till Danderyd för blodprovs tagning. För att kontrollera halterna av ämnena i kroppen som finns där av medicinerna. Så jag var rätt nöjd när jag gick därifrån. Vid förra mötet var jag mycket besviken. Kände mig inte riktigt förstådd. Då verkade han så stressad. Men nu var det annorlunda. Mycket berodde på att jag nu var helt ärlig om hur jag mår. Annars när jag kommer till en läkare så säger jag alltid att det är ganska okej. Jag överlever. Men nu tömde jag allt. Berättade om akuten besöket och hjärtklappningen, ångesten, mardrömmarna och min allmänna nedstämdhet. Han förklarade min hjärtklappning som ett tecken på att jag mår dåligt och inte en biverkan av tabletter. Det kändes faktiskt skönt att höra. För jag tror mig inte må så dåligt som jag verkligen gör. För jag klarar mig i de flesta situationer nu. Men det är inte rätt att vara nere alla dagar i veckan. Att fortfarande inte kunna läsa eller förstå hur saker och ting hänger ihop.

Ska passa på att gå en promenad nu när solen skiner. Underbart skön luft. Lite kallt men inte vinterjacks kallt, bara tumvantskallt! Ska förhoppningsvis orka trotsa det lilla som är kvar av förkylningen och åka in till stan i kväll. Sweet!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Febern vill inte ge sig och halsen är fortfarande svullen. Gick en promenad igår, men idag blev det inomhusaktiviteter. Läsken och vindruvorna är snart slut…. Måste ta mig till affären innan de stänger. Orka! Lustigt att jag inte lyft på ändan på hela dagen, när jag vet att läsken jag är beroende av inte kommer att räcka till imorgon. Men men. Inte alla dagar man är så smart.

Idag kom mitt efterlängtade paket! Jag är nu stolt ägare till en alldeles unik t-shirt, ett anteckningsblock, post-it lappar, en penna och ett gäng adressetiketter! Så nu är jag verkligen rustad för framtiden! Ska se om det går att ta en bild på galenskapen så jag kan visa Er. Hoppsan då….. Då följer jag den där bloggregeln. Ett undantag går väl an? Men det får inte bli till en dålig vana. Hahahaha!

Rent mentalt så är det ganska likgiltigt idag. Jag mår inte dåligt men inte heller bra. Jag skyller på förkylningen. Nu ska jag vila en stund innan det är tid för middag. Sätter på lite lugn musik och drömmer mig bort. Till ett varmare ställe. Där det är sommar året om. Där det finns ett alldeles klarblått vatten. Dit ingen kan komma och göra mig illa. Där jag är den jag är och det enda som existerar är värme och kärlek. En plats på stranden där solen går upp i horisonten och sakta värmer min själ….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Under mina många år som expedit/kassapersonal/spelansvarig/egen butik. Jag tror ni förstår. Så utsattes jag dagligen av dessa små små små irriterande och fruktade bacillerna. Speciellt i dessa årstider. Folk(absolut inte alla) berättar mer än gärna vitt och brett om hur sjuka de är eller just varit. Det blir extra mycket när jag etablerat en stamgästskrets. Inte nyser de i armvecket heller utan mer bara rakt ut. Det gäller att ducka! Sen har vi den jätte snoriga kunden som letar febrilt i fickan efter jämna pengar. Med småmynten upp ur fickan följer det med en använd näsduk! BLÄ! De berättar om magsjuka nätter och febriga dagisbarn. Snäll som jag försöker vara så står jag självklart kvar och konverserar. Tycker synd om dem och kommer med någon snäll replik. Önskar dem ett snabbt tillfrisknande.

Min utvecklade bacillskräck har kommit först nu. För när jag var inne i ”svängen” tog kroppen mot en massa baciller dagligen. Så jag blev immun och var aldrig eller mycket sällan sjuk. Men nu! Jösses…. Vaknade i morse med halsont igen! Lederna febervärker och till och med kläderna på min kropp skaver och gör ont. Så kan det gå när jag inte möter så mycket folk längre. Plus att kroppen är något mer mottaglig för sjukdomar och mitt immunförsvar är lite ruckat.

Har en lust att gå ut, men så fort jag sitter upp knackar någon på insidan av skallbenet. Trummande maningar om att horisontalläge är att föredra. Har jätte tråkigt! Men som min Mor lärt mig så stimuleras hjärnan i dessa situationer, och man blir kreativ. Kommer på en lek eller något åt det hållet. Undrar om det fungerar på mig, som i och för sig är ett stort barn? Finns ingen här att leka med…. Herr Katt trotsar kylan och springer ute. När han väl sen kommer in vill han sova. Så det är inte mycket till lekkamrat. Hm…..Funderar på att sätta mig i fönstret och räkna bilar. Men bara röda. Hm…. Glömde visst att jag bor på en liten liten gata som är totalt fri från trafikanter!

Blir soffläge med en film kanske. Problematiken är den att jag somnar oavsett film! Värsta sömnmedlet! Om filmen är bra så somnar jag under introt. Men är den dålig så kan jag vara vaken till sissådär femton minuter innan slutet! Vilket leder till att jag måste se den en gång till! Illa! Så nu ska jag gräva bland mina filmer och försöka hitta någon som är lagom bra. Skönt med vetskapen om att jag nog hinner till mitten innan jag somnar.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Okej…..Jag inleder med att varna känsliga läsare för dagens inlägg. Det kan bli en aning rörigt och hoppigt idag. Jag bara måste skriva av mig. Om vad är jag inte helt säker på. Det återstår att se. För uppe i hjärnan trängs en massa krummilurer. De stökar och bråkar om vem som ska få sin röst hörd. Jag ska försöka sätta ord på en känsla jag har nu. Vet inte om jag tidigare upplevt det jag känner, och om så var det väl så här det kändes på julaftonsmorgonen som barn. Mina fingrar darrar, jag kan inte koppla av, jag vill vila men kroppen säger annat och jag har fullt ös på tankarna. Adrenalin pumpar och alla ord krockar i huvudet.

Är förväntansfull på något härligt sätt. Men samtidigt jagad av mig själv. Jag är en bil på racerbanan som är på väg att få bensinstopp. Jag vet att energin inte kommer att räcka hela dagen. Det oroar mig. För idag är det ett evenemang jag ska närvara på som pågår hela dagen, kvällen och en bit in på natten. Jag är orolig att jag någonstans på vägen inte orkar. Har i flera veckor sett fram till just denna lördag. Vill vill vill! Jag kommer tömma den lilla rosa reservdunken och lite till.

Darrar så jag får använda sudd-knappen på tangentbordet. Träffar i ett bokstaven bredvid! Tur att det går att korrigera. Hoppar över ord då jag ligger så mycket längre fram i meningen i huvudet. Så jag skriver,läser,fnissar,suddar och försöker igen.

Igår kväll hade jag så jätte roligt och har lite kramp i skrattmagen.Det som var tänkt som en kväll med film och kattmys, blev i all hast en socialkväll ute. Hade inga förväntningar utan var mer lite sur och dämpad innan jag kom dit. För jag kände mig fel. Inga kläder som passade, ingen riktig lust, håret ville annat än jag och en miljon andra saker. Men kvällen blev något i världsklass!

Nu är stunden kommen att åter titta djupt in i garderoben. Rota, leta, prova,byta,titta, vända och sen gå tillbaka till det första som provades. Slår aldrig fel! Men jag lär mig då inte av detta utan kör samma procedur om och om igen! Over and out folks!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Anarkin lever! Jag undrar vad det är jag lider av? Jag menar förutom depressionen, ångesten, glömskan och den totala förvirringen. Nu bryter jag mot regler och etiketter när jag gör två inlägg på samma dag! Inte acceptabelt! Nåja…. Jag lider tyvärr av nyfikenhet, bra men inte i för stor mängd. Jag som sitter mest framför datorn hela dagarna hamnar ibland på de roligaste sidorna. Lägg till ett rea-pris eller ordet gratis och jag är såld! Så otroligt lätt lurad! Så nu ska jag bjuda Er på vad som kan hända när man är nyfiken.

Det inträffade för en vecka sedan. Jag kom till en sida som gav bort saker gratis. WOW! Nästan för bra för att vara sant! Jo självklart är inget gratis tyvärr. Moms och frakt debiterades. Men hur som helst så satt jag där och drömde. Jag designade och skrev och tryckte på beställ. Kalaset gick på en dryg hundralapp. Överkomligt. Men vad hade jag köpt? Jag var jätte nöjd! Jag hade låtit min hjärna fladdra iväg och helt plötsligt så var jag en stor företagsledare eller liknande! Jag har nog drabbats av storhetsvansinne, hybris eller kalla det ren galenskap. Men kul var det.

Så fort jag hör brevbäraren så springer jag ut för att se om det kommit. För jag väntar leverans. Jag har beställt visitkort! Ingen aning om nu i efterhand vad jag ska göra med dem!!!! Hahahah! Sen fick jag även en visitkortshållare med på köpet! WOW! Inte nog med det….Galenskapen fortsätter. Jag har designat en t-tröja! En penna! Ett anteckningsblock! Adressetiketter! Allt detta med min egen Lilla-T i stora världen tryck! Jösses Amalia. Så nu förstår ni omfattningen av min nyfikenhet. Kunde liksom inte låta bli. Lät så bra då. Men nu? Så jag skänker Er gärna ett visitkort om Ni vill. Jag kommer nämligen få 500 stycken! Jag hoppas Ni skrattar lika mycket som jag!

Det jag vill säga är nog bara det att mitt liv är i övrigt rätt trist. Så en sådan här sak kan jag skratta åt i flera dagar. Att för en liten stund drömma mig bort och fantisera. Jag berättade redan från början att jag skriver sanningen. Så även vill jag bjuda på detta dårskap! Till Er som känner mig ber jag ödmjukast att inte håna mig offentligt! Det gör jag så bra ändå! Hahahha! Nä inte ska det hållas tillbaka något. Jag klarar nog en gliring eller två =) !!! Nu väntar jag med spänning på nästa dag. Det kanske kommer då. Hoppas hoppas hoppas!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Undrens tid är icke förbi. Lilla Skruttan som trilskades så förra veckan och behövde vård av mekaniker. Startade i morse helt utan problem! Inte en enda lampa blinkade på instrumentpanelen. TJOSS! Tror nog mina böner om dyra reservdelar hördes. En självlagande bil är det inte många som har! Så modig som jag är tog jag mig en tur. Jag stannade vid en mack och köpte färdkost. Några bananer, en klase vindruvor, en vaniljbulle och självklart en läsk. Glad i hågen styrde Vi ut till skogs. Vi körde över kommungränsen och in på små grusvägar. Rakt ut i naturen.

Passerade, eller mer tog en omväg faktiskt, det lilla bageriet som gräddar de godaste kringlorna. Ett måste på bilfärden. Så mysigt och underbart. Riktig frihets känsla. Vi kunde stanna när som och åka vart som. Vinden ven och det yrde löv från träden. Men vad gjorde det? Jag satt alldeles trygg bakom ratten. Men säg den glädje som varar. Efter sisådär femton mil är man ganska mör. Så nästan hemma inträffar det hemska.

Mitt i ett filbyte så hörs det ett högt TUT och hela instrumentpanelen liknar en upplyst blinkande julgran! Men vad nu då!!!!???? Hinner svära en harang innan instruktionsboken kommit fram. Hittar rätt sida och läser nåt om ABS bromsar och antisladd eller vad det heter. Provar att bromsa och det fungerar. Pust! Så jag kör vidare och i huvudet kommer åter dessa virvlande tankar om reservdelar, mekaniker, dyrt,dyrt och åter dyrt. I en redan stram budget finns det inget utrymme för sådana utgifter. Så väl hemma och Skruttan stannat så sitter jag kvar en stund. Inväntar något. Vad? Vet inte. Men magin från i morse kanske finns kvar…..

Vrider om nyckeln efter en stund. Vad tror Ni? Snart börjar jag nog tro på att det bor snälla tomtar här. För åter igen så fanns det inga lampor som skrek eller blinkade. TJOHO!! Vad Tomten än heter så är jag honom evigt tacksam! Nu kan jag sova lugnt inatt. God natt på Er alla, människa eller tomte.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

En ny vecka, en ny dag. Känns som om tiden bara går och här står jag. Mitt uppe i något jag inte själv har någon vidare kontroll över. Det är få saker som jag med egen vilja kan råda över. För någon annan ser till att jag får rätt medicin. Någon annan ger mig min medicin på rätt tider och rätt dagar. Någon annan ser till att jag går upp varje morgon. Det är människor i min närhet som har den mentala kontrollen. Min kontroll ligger först i att bearbeta och reflektera över det som varit. Komma till insikt om att det som hänt har hänt. Inse att det inte går att ändra på. Nu ligger fokus framåt och vad jag kan åstadkomma härifrån och dit. Ta lärdom av mina misstag. Ta lärdom av hur jag var då. Skapa mig ett mer stabilt jag. En person som inte ska vara så fruktansvärd prestations inriktad. Att lära mig njuta här och nu. För imorgon kommer ändå.

Mina krav på mig själv har alltid varit höga. Jag har fått bekräftelse genom mina prestationer. Men jag har bittert fått erfar baksidan. Det finns ingen som har tackat mig för att jag körde slut mig själv. Inte ens jag. Jag tror att vi alla söker bekräftelse på ett eller annat sätt. Jag valde men blev jag nöjd? Nej. Jag kunde alltid prestera mer och bättre. Om jag nu inte längre presterar jobbmässigt, så vill jag ändå få bekräftelse. Just på att jag existerar. För nån grå prick som försvinner i den stora massan är inget jag drömmer om.

Jag vet att det inte är ett måste men jag vill hitta andra kanaler som gör att jag finns. Få höra att jag duger. Få ett övertag rent psykiskt. Att inte mina tankar om mig själv som misslyckad ska besannas. Det är en av anledningarna till att jag inte trivs. Finns så otroligt mycket som jag nu i efterhand ångrar. Jag har helt enkelt misslyckats. Det är något jag försöker arbeta bort. Ge mig själv en klapp på axeln ibland och intalar mig om att jag duger. Måste sänka mina krav. Annars fastnar jag i vinkelvolten. För något jag inte vill är att behöva gå tillbaka till det stressiga liv jag levde. Jag vill inte missa fler högtider med mina nära. Jag vill träffa och se mina syskonbarn växa upp och vara med i deras utveckling i livet. Finnas som en närvarande moster/faster. Inte vara en avlägsen släkting som skickar ett vykort till födelsedagen. Jag vill som alla andra vara älskad. Men jag vill bli mest älskad av livet. För det är där Vi är nu. Mitt i livet. Mitt emellan då och sen.

Jag kommer i sinom tid älska livet. Kommer livet älska mig?

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Känner inget alls. Känner inget men samtidigt känner jag mycket. Idag är allt motsträvigt. Försöker finna kraft och lust att gå en promenad. Idag skulle världen kunna gå under och jag skulle inte ens höja på ögonbrynen. Idag skulle jag kunna vinna en miljon och jag skulle endast rycka på axlarna. Det sköna är att få en dag utan krummilurer i huvudet. Utan en massa om, när, ifall, kanske eller vad. Idag var jag tvungen att fråga vilken dag det var. För det spelar ingen som helst roll just nu. Mitt liv är ändå samma dag ut och dag in.

Mister överdoktor på psyk sa förra veckan, att nu när han höjer dosen på mina antidepressiva tabletter så kan ökad ångest uppkomma. Även ett mindre fall i depressionen. Så jag får tro på hans ord och hoppas att det blir bättre imorgon. Har god lust att hämta bipacksedeln och läsa lite.  En och annan biverkning lär jag ha drabbats av. Lite farligt dock. För jag lyckas att få de biverkningarna som är mest ovanliga. Direkt efter läsningen så känner jag att, tror minsann jag har den, eller den eller kanske båda. Hypokondri på hög nivå! Tur jag inte gått till läkaren, för han/hon skulle nog bara bekräfta min galenskap. Hahaha.

För gränsen mellan intelligens och galenskap är hårfin. Jag kanske bara är det första!!! Kanske vaknar någon dag och har knäckt värsta koden!!! Hm… Trevlig tanke. Var inte Einstein lite knäpp? Måste anlägga en mer crazy frisyr så ingen misstar sig på att jag är super intelligent! (Tänkte på Einsteins lite gråa burriga och vilda frisyr ).

Lite kul att jag bara skruvar saker, och jag förstår om Ni inte hänger med. För det gör inte jag heller. Hoppas Ni har överseende med lilla galna jag idag. För i mitt huvud ser jag saker som inte Ni ser. Så när jag går tillbaka ett stycke och läser, ser jag hur skruvat allt kan vara. Om jag inte var jag utan någon annan och läste samma text. Skulle jag nog inte riktigt hänga med! Hoppsan! Rörde jag till det ännu mer nu? Hahaha!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det är Ni som är dom konstiga

Det är jag som är normal

Kram på Er alla var Ni än är/ Lilla-T