lilla-t i stora världen

- Hej. Jag heter T. Jag skulle vilja prata med någon angående vilken blankett jag ska använda. Gäller min sjukskrivning.

- Mm…Då ska vi se…mm…Jag kopplar dig till en kollega.

- Tack.

Nu börjar en resa i telefonköns välsignade land.

Ingen pausmusik.

Bara ett envist tutande.

- Du pratar med X vad kan jag hjälpa dig med?

- Jo det var det här med vilken blankett jag ska använda.

- Jaha…Hm…Få se här…Jo den heter 7455.

- Tack så mycket.

Sen fortsätter jag mitt rundringande.

Den ena telefonkön efter den andra. Ibland pausmusik och ibland inte.

Vet inte vilket jag föredrar. För hos ett företag var det en och samma låt som spelades i mitt öra. Det tog

bara 12 minuter innan jag kom fram. För att sedan kopplas vidare igen.

Är riktigt trött på att sitta med en telefon i örat.

Så nu blir det en uppfriskande

promenad !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Detta är ingen klagan. Skriver med glimten i ögat. Men jag måste bara berätta.

De flesta av Er vet att jag är inackorderad hos mina föräldrar i ett hus i en förort till Stockholm. Ni vet nog även om att mina föräldrar hör ganska illa. Min Mor är hörselskadad och lever med hörapparater. Min Far lider av något jag skulle beskriva som åldershörselskada !

Då de inte hör som till exempel jag, trots en släng av tinnitus, så är alltid volymen på max. Det gäller ringsignalen på telefonen, plinget på ytterdörren när den öppnar eller stängs och dessutom teven vägg i vägg med mitt rum. Så oavsett vad jag önskar titta på så kan jag inte undgå att höra ”så ska det låta”, Fångarna på fortet” och ”Let´s Dance”. Jag brukar försöka överrösta med musik eller teven. Fungerar mycket bra.

Men härom dagen satt jag i min stillhet på mitt rum med datorn i knät. De väljer att knäppa på teven i köket. Okej. Jag vrider på lite musik. Perfekt. Sen lämnar de köket och sätter sig i vardagsrummet. På med den teven. Men vad nu …? Nu hör jag två olika teve program i ena örat och min musik i det andra. Suckar lite och går och stänger av teven i köket. Inga problem.

Så idag. Radion står på i köket och skvalar. Far går upp en våning och sätter på den radion på en annan megahertz! Jösses Amalia. Jag väljer att knalla ut och knäppa av radion i köket. Nu sitter jag här vid mitt skrivbord och har satt på lite egen musik!

En annan rolig lek de brukar busa till det med är att sätta igång diverse tvättmaskiner eller diskmaskiner på ”mitt” våningsplan, för att sedan gå en trappa upp och slippa oljudet! De somnar som små barn och jag trycker fingrarna i öronen och försöker somna!

Som sagt. Detta är ingen klagan! För jag älskar mina föräldrar och allt de gör för mig! De är bara inte vana med att ha en normalhörande under samma tak. Jag menar det var väll cirka åtta år sedan minstingen i barnaskaran flyttade ut.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag som i min enfald trodde att vi gick mot våren. Hörde en fågel kvittra så vackert härom dagen. Men idag vaknar jag upp till snöyra. De begynnande vårkänslorna stoppar jag undan ett tag till.

Likaså stoppar jag undan T en stund. Jobbigt att känna. Jobbigt att vara T. Jag är min vän evigt tacksam som tog mig ut igår. Jag fick skratta och ha roligt. Glömma för en sekund de irriterande tankarna som far.

Finner inte de ord och meningar som annars kommer till mig. Jag letar men det blir inte bra. Ingen inspiration idag….Jag är trött. Så hiskeligt trött. Vill sova och vila men oron i kroppen gör att jag inte finner ro.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknade i morse utan att ha svettats på hela natten! Helt underbart! Hoppas att det fortsätter så. Var lite seg och rastlös. Det kröp i kroppen. Oro av något slag. Men det släppte så fort en kompis kom förbi.

Vi satt och tittade på gamla fotografier från våran ”ungdom”. Jösses!! Såg vi ut så??? Den ena bilden snyggare än den andra. Det var på den tiden vi var svartrockare och klädde oss därefter. Mycket svart och nitar. Men va roligt vi hade då! Vi gick igenom en väldigt stor kasse med bilder. Vissa fick oss att skratta mycket gott! Minnen.

Efter lunch åkte han hem. Då var jag alldeles slut. Trött. Mycket energi hade gått åt. Men det var det värt! För ett gott skratt förlänger livet brukar man ju säga. La mig för att vila en stund. Den lilla stunden blev visst tre timmar. Hoppsan. Kändes ju bara som jag blundade lite.

Pratade en lång stund med min underbara syster i telefonen om ditten och datten. Ni vet ju hur det blir när vi tjejer sätter igång. Bla bla bla bla och lite mer bla bla bla. Blev avbrutna av att det var middags dax. Kanske tur. Annars hade vi nog grejjat ett par timmar till i luren. Tack systra mi för att du finns!

Blir en liten kväll vid datorn. Surfa lite planlöst.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det finns en del biverkningar som jag faktiskt skulle kunna vara utan. Jag har en tendens att alltid få oönskade effekter. Min yrsel har givit med sig och det är jag mycket glad över. Det nattliga svettbadet uteblev natten som var. Tror det är för att jag slutat ta Mirtazapin på kvällen.

Det som just nu stör mig är mina nervryckningar. Eller snarare muskelryckningar. Det är ingen speciell muskel utan det är lite hur som haver. Har inga ryckningar då jag rör på mig och står upp. Utan de kommer när jag sitter ner eller ligger till sängs. Högst irriterande att inte ha full kontroll på sina muskler. Första gången jag fick en ryckning trodde jag det var en sådan man kan få när man precis är till att somna.

Men i mitt fall sker de i klarvaket tillstånd. Vad jag gör nattetid vågar jag inte ens tänka på. Satt och tittade på teve nyss. Då hoppar höger lår till. Det är inga små ryckningar utan de syns och stör en sovande Herr Katt. De inträffar även då jag sitter och skriver. En axel eller en arm som hoppar till. Så nu vet Ni om jag stavar fel så är det inte mitt fel !

Känner mig nere och rastlös idag. Vill göra saker och träffa folk. Men ändå så sitter jag här i min ensamhet.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Hela fredagen försvann fort. Satt väldigt länge och velade fram och tillbaka. Ska jag kasta dart eller inte. Men som tur var fick jag hjälp av min vän att få rumpan ur vagnen. Det blev lite stressigt men jag hann!

Lottades ihop med en mycket duktig spelare. Stackarn fick se mina pilar flyga en hit och en dit. Vi eller rättare sagt han tog oss till final. Men där klappade jag ihop och fick inte riktigt pilarna att gå dit jag ville. Vi förlorade men blev ju i alla fall tvåa! Bra! Men det är väll som de säger: Vem kommer ihåg en tvåa…   Så länge jag är nöjd så spelar det ju ingen som helst roll!

Besök på psyk Torsdag:

Mötet med Herr Överpsykolog var mycket givande. Han förstod min ilska över viktuppgången. Så då tog han bort den medicinen och så fick jag en annan istället. TACK! Vi pratade om att det fortfarande är för liten dos jag får av det antidepressiva. Så han berättade att det finns fortfarande en möjlighet att få bli inlagd, för att kunna snabbare justera alla mina olika piller. Men jag avböjde. Jag får nån konstig ”gökboet” känsla. Sen finns det en annan behandling vi pratade om. ECT. Elchocker. Mycket goda resultat av de som genomfört det. Men mina låga doser är för höga för denna behandling i dagsläget.

Så det får vi prata om igen senare om det blir aktuellt. Nu är det lördag och nya äventyr för Lilla-T. Vet inte riktigt vad denna dag har att erbjuda. Så det blir en överraskning!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det spelade ingen roll att jag tagit sömntabletten igår. Låg vaken och vred mig. Blev sötsugen vid midnatt. Men det fanns absolut ingenting att äta på av intresse. Till och med pepparkakorna smakade illa. Lyckades somna tillslut. Vaknade i en sjö av svett. Gick upp.

Men då slog begäret in igen. MÅSTE ha choklad. Tittar på klockan. Kvart i åtta. Vajjurt! Coop öppnar 07:00! Slänger mig i bilen och kör dit. Parkeringsplatsen är totalt öde. Bra för mig och slippa köa! Jag praktiskt taget springer in i affären och siktar mot godishyllorna. Få se här nu… Nämen…4 För 20:-. Vilket klipp! Jag är lättlurad som få. Det blev 2 dubbeljapp och 2 dubbelnougat.

Slirar förbi läskhyllan och grabbar 2 Pepsi-Max. Ilar till kassan och sliter med mig kvällstidningarna(?!). Ingen kö. Så i en handvändning var jag på väg ut ur butiken. Slänger in kassen och sätter mig bakom ratten. Samtidigt som jag startar bilen försöker jag desperat få upp dubbelnougaten. Lyckas. Tror jag åt den i två tuggor.

Stilla färd hemåt. Men innan klockan hann bli 15:00 så var ALL choklad slut. Mår faktiskt lite illa nu ska jag erkänna. Träffade Herr Överpsykolog på eftermiddagen. Men det berättar jag om i morgon. Tror minsann någon sa TACOS!!! Jag kommer!!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Saknar ord till en rubrik. Saknar styrka. Saknar det mesta.

Jag tar musiken lite närmare. Jag höjer volymen. Kanske den överröstar mina tankar.

Herr katt kryper upp hos mig. Jag kramar honom närmare.

I wish I had an angel
For one moment of love
I wish I had your angel
tonight…./ Nightwish

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Min kärlek…..

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Förkylningen håller fortfarande ett krampaktigt tag om min kropp. Vill inte riktigt släppa. Jag tror minsann den lider av separationsångest! Min näsa har nu fått ungefär samma fina färg som Tomtens ena ren Rudolf. Men han är söt som rödnäst. Det är inget man kan säga om mig direkt.

Ska förkylningen till trots gå ut en uppfriskande promenad. Lite frisk luft kan nog inte göra saken värre. Sov mycket dåligt inatt. Så jag tillbringade förmiddagen framför teven. Jag förundrades över att på alla mina 51 kanaler visades inget av intresse. Hur är det möjligt? Nu har jag stängt av teven och satt mig vid datorn. Måste försöka undvika att få zapp-tumme. Har hört att det gör mycket ont!

Jag hostar vidare nu och önskar Er alla en trevlig Lördag!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ja varför är det så att jag måste uppleva något för att förstå vad någon annan sagt? Varför kan jag inte bara lita på vad som berättas för mig? Så idag kom min upplevelse att bli en nyttig insikt.

Jag har blivit åtsagd av mina läkare och anhöriga som är insatta i min sjukdom, att en promenad om dagen är bra för mitt tillfrisknande. Visst har jag lyssnat och som Ni vet försökt att göra. Har lagt manken till men har haft olika ursäkter och sen har det inte blivit av.

Idag började jag dagen med en nyttig och god fruktsallad. Fastnade en stund vid datorn. För att sedan ta mig i kragen. Tog på mig alla tjocka kläder och marscherade iväg. Det var bitande kallt i kinderna men jag traskade på. Gick till ”vårat” centrum och tillbaka. Kanske blev i runda slängar 25 minuters promenad. Då när jag var på väg hem slog det mig: Är det såhär underbart det känns när hjärnan får fritt spelrum? Nu förstår jag! Pling! (ljudet av femkronan som trillar ner).

Nu vet jag att min hjärna behöver frisk luft för att andas. Jag riktigt kände hur den började arbeta och jag fick en massa bra tankar! Det är tydligen sant! Frisk luft och motion läker!

Tydligen så var jag då tvungen att uppleva detta för att förstå det min läkare sagt. Jag har ju tyckt om mina tidigare promenader, men inte som nu. Denna aha-upplevelse var något annorlunda. COGITO ERGO SUM – jag tänker-alltså är jag.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Kan informera alla som är en aning intresserade att min förkylning nu börjar lätta. Vaknade lagom tidigt och ställde mig i duschen. Kunde nästan känna hur bacillerna rann ner i avloppet. Underbar känsla. Så när jag ändå var uppe och pigg så tog jag en rask promenad till affären. Nu tror Ni säker att jag inhandlade massor av glass och annat gott. Men icke. Jag får göra Er ( mig ) besviken. Det blev endast ”nyttiga” saker.

Sen kom det oönskade bakslaget. Frussen, trött och utslagen gick jag och vilade efter lunch. Sov i två timmar med Herr Katt vid min sida. Mysigt. Lyckades på någon vänster laga lite middag. Bleka kotletter och överkokt potatis. Smakade helt okej ändå. Mätt och en aning yr är den aktuella statusen.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

En stund var det bra. Med hjälp av ett par alvedon. Vaknade först vid fem. Gick upp. La mig i sängen för att titta på film. Gick inte. Somnade. Vaknade igen vid halv ett. Åt lunch. Satt en stund vid datorn. Vilade. Åt middag. Nu åter vid datorn.

Låter som rena rama Skalman. Men nu börjar värken i kroppen komma tillbaka. Febern stiger eller något sådant. Ska krypa iväg och hämta en alvedon. Alternativt ropa på mor eller far. Eller inte. Orkar knappt prata nu när det känns som om en hel dunboll sitter fast och kittlar min hals. Tanken slog mig att prova flaskborsten för att linda kliandet. Men jag avstod då jag vet med mig att jag har starka kräkreflexer.

Gjorde en liten inventering av frysen tidigare. Endast ett halvt litet paket glass kvar. Lärdom: Ha alltid en stor förpackning glass i frysen vintertid. Man vet aldrig när man insjuknar och inte orkar ta sig till affären. Till och med chokladsåsen är slut…..Tror den gick åt den där gången jag var så chokladsugen och inget annat fanns att tillgå. Lärdom 2: Ha alltid en extra tub chokladsås i kylen.

Tappra jag tackar för stunden. Jag erkänner mig besegrad av bacillerna.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Dunderförkyld och med allt vad det innebär! Ugga! Ont i kroppen av febern. Dock ej jätte hög men ändå. Ska leta fram en hyffsad film ur mitt filmarkiv. Om jag känner mig själv rätt så kommer det nog bli en maffia rulle. Bara älskar gangster tema.

Nu när jag har en hel dag framför mig nerbäddad under täcket, kanske jag ska ta och titta på Gudfadern 1 och 2 och 3. Har sett dem ett otal gånger men de blir bara bättre och bättre. Blir en väldigt massa timmar som slås ihjäl i alla fall.

Det blir att avboka psykologen i morgon och tandläkaren på fredag. Trist med psykologen, men den där sadisten till tandläkare kommer jag inte att sakna! Hon vill bara göra mig illa med att fortsätta med min rotfyllning. Som hon började på innan bedövningen riktigt hade tagit! Så där låg jag och pinades. Fy attans vad det gjorde ont! Det skjuter jag gärna på ett par månader till. Så det så!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag vill passa på att tacka alla jag mött de senaste dagarna som varit så snälla och delat med sig av sina baciller. Riktigt omtänksamt av Er. Har en stor fjäder i halsen som kittlar och en näsa som nyser. Tror minsann jag fått en släng feber också. Hade gärna sluppit detta. Hoppas det inte blir värre så jag inte kan åka och träffa psykologen på torsdag. Nåja…

Idag har jag inte gjort mycket för världen. Sovit en massa och mest tyckt synd om mig själv för att jag är såååå förkyld! Däremot avslutade jag gårdagen med att lägga ut en annons på blocket om att jag söker en liten lägenhet. Fick två stycken mail idag. Har svarat de båda personerna och nu inväntar jag deras mail. Lite spännande såhär i vintermörkret.

Glass tyckte jag nån sa var bra när man har ont i halsen!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Sitter en aning otåligt och väntar på ett mail. För så fort det har kommit så åker jag och tittar på en lägenhet!!!!! Alldeles lyrisk. Försöker att inte vara allt för optimistisk. Tänk om det inte blir jag som får hyra…..då blir besvikelsen ännu större än om jag bara är lite lagom hoppfull.

Håll ändå en tumme eller två för lilla mig. Tänk att ha blivit så stor att få flytta hemifrån! 34-år och kanske snart en egen lya! Inte illa!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Har fått en släng av skrivkramp. Eller möjligen att min status är noll och då känner jag inget. För utan känslor så är det mer som att vara i en bubbla. Är ganska så skönt. Men jag vet att det inte är bra. För hellre känna något, än ingenting alls.

Kan inte riktigt förklara varför jag tagit steget in i bubblan. En fråga för den lärde. Kanske är för att jag just nu inte vill känna. Vill inte må dåligt. Kan inte må bra. Då passar noll-läget ganska så bra.

Jag är ganska så uppgiven och orkeslös. Trött. Det var mycket längesedan jag sovit så mycket som de sista dagarna. Går till sängs tidigt och sover sedan i minst tio timmar. Kroppen behöver vila. Hjärnan behöver vila.

Idag blir det full rulle i stugan. Två av tre syskonbarn kommer på besök. Minstingarna. Kanske en tur till pulkabacken. Hm….Undra vem som kommer ha roligast? Jag älskar att åka pulka!!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det är inte lätt när det är svårt. Det är inte lätt att vilja när annat tryter. För fungerar det ena så fallerar det andra. Sitter fast i vinkelvolten och kommer inte ner. Rörigt är inte starkt nog för att förklara det lilla kaos som finns.

Jag bör inom en snar framtid hitta mitt eget boende för att ytterligare komma framåt. Att få rå om mig själv och klara mig själv utan livlinor. För just nu känns det som om jag står här och stampar och varken kommer framåt eller bakåt. För att kunna bo själv krävs det förstås en lägenhet. Men förutom det krävs det en inkomst som gör det möjligt att betala en hyra.

Inkomst har jag en liten en från försäkringskassan. Men den är pytteliten. Ansågs ju som arbetslös när jag hade aktiebolag och hela den biten som jag avhandlat tidigare. Mina överklaganden avslås. Sjukt.

Ja då vill jag ju kunna arbeta ett par timmar i veckan för att kunna öka min inkomst. Kanske inte helt omöjligt. Men det känns lite som om jag måste svälja mina bekymmer och ta ett jobb. Har talat mycket om detta med min psykolog. Risken för återfall är stor i mitt fall. Är för tidigt för att återgå i arbete om ens så ett par dagar i veckan.

Jag vet att det är ganska orimligt. För hur ska jag hantera min ångest då? Ska jag ta ännu mer av dessa beroendeframkallande piller för att tjäna lite extra pengar? Ska jag återigen trycka på ”off”-knappen och bara köra på? Har suttit i timmar nu och googlat på olika arbeten som man kan utföra hemifrån. Men jag hittar inget.

Så karusellen är i full rotation. Jag vet att jag har ett mycket bra tak över mitt huvud nu. Jag vet att jag har det bra på många sätt. Men jag vill så jätte mycket börja leva MITT liv. Ta mina beslut på mina villkor. Vara den jag är hela tiden. Min egen dörr att stänga in mig bakom. Min egen resa…

Kram på Er alla var Ni än är

Hur kan en så söt och underbar Herr Katt bli så enerverande och ettrig? Skriker sig nästan hes. Jag försökte förklara för honom att när det är mörkt och jag ligger under täcket så är det fortfarande sovtid! Tror Ni han förstod? Nope…. Så det var bara att gå upp och öppna dörren. För ut skulle han tydligen.

Lyckades inte riktigt somna om. Så nu sitter jag här. Ska ta och titta på det senaste avsnittet av Drottningoffret. Det sändes i måndags. Så idag blir det att se det på SvtPlay. Har Ni inte sett detta så kan jag varmt rekommendera det.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T