lilla-t i stora världen

Migrän i all ära men nu räcker det. Har haft ont i huvudet sedan jag vaknade. Har tagit alvedon, men det släpper inte. Kan inte ta något annat preparat då det krockar med mina övriga mediciner. Så min migränspray bara ligger där och hånler mot mig. Har legat stilla i mitt nedsläckta tysta rum. Alldeles rastlös nu. Kan inte ligga ner längre.

Så nu trotsar jag värken och har bänkat mig vid datorn. Har för mycket tankar i kontoret där uppe. Känner ångest. Känner kraftlöshet. Är arg och besviken på mig själv. Ställde in mitt möte hos psykologen idag. Det var inget jag önskade men värken gjorde det omöjligt att sätta mig i bilen och åka de två milen till henne. Jag är besviken för att jag gått upp i vikt. Jag är arg för att jag inte gör något åt mitt tragiska liv.

Mina nojjor är många nu och de blir inte färre. Min egen analys av min status är den att jag inte har tillräckligt hög dos på mina antidepressiva tabletter. Men en höjning går ju inte. Min lever tar för mycket stryk. Jag beter mig som en tonåring. Jag är bara så vilsen i livets djungel. Vet varken ut eller in. Ambivalent är mitt andra namn.

Ångesten har ökat sedan sänkningen av dosen. Jag känner mig mer nollad. Får ta mer tabletter som dämpar min ångest. Jag trampar vatten. Snart är läsken slut och jag har verkligen ingen ork eller lust att åka och handla. Kanske bra. För då skulle jag säkert köpa choklad också. Det är inge bra. Jag mår redan illa när jag ser min spegelbild. Har inte vägt så här mycket på sex eller sju år! Inga kläder sitter bra längre. Inga jeans att ha. Inga toppar heller.

Nu har jag ett par jeans som sitter okej. Men jag skäms över att visa mig ute. Jag hatar min kropp just nu. Jag vet att medicinen jag tar till natten skulle göra att jag gick upp i vikt. Men jag insåg inte hur illa jag skulle tycka om det. Insåg inte hur viktfixerad jag tydligen är. Jag förstår att det kan verka löjligt för Er som vet vem jag är. Men jag mår dåligt över detta!

Har ingen som helst lust att köpa nya kläder. Vill inte acceptera min kropp nu. Tur det är vinter så jag kan gömma mig i mina stora polotröjor.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T