Aningen utmattad slog jag huvudet i kudden vid halv nio snåret igår kväll. Stördes inte av det höga ljudet från teven i rummet bredvid. Märkte inte att min egen teve ens var på. Måste ha ställt in timern, för jag vaknade med teven i stand-by läge. Att jag var trött eller rent av utmattad råder det ingen tvivel om. Märkte just att jag inte tog min kvälls medicin. Ajabaja T!!!!!!
Gårdagens KM var en påfrestning utan dess like. Måtte det bli tisdag snart så jag får samtala med min läkare. Det var jobbigt på så många plan samtidigt. Mycket folk, dock endast elva från ”min klubb”. De övriga hade sina KM på de andra banorna. Mitt hjärta hade ett eget rave-party. Stressen jag upplevde vete gudarna var den kom från. Prestationsångesten var ofantligt hög. Som grädde på moset hade jag alla mina krummilurer på första parkett.
Försöka spela dart i detta skick var ingen hit. Jag tycker ändå att jag rent poängmässigt spelade rätt okej. Men vem var det som kom på den briljanta idén att man var tvungen att träffa en dubbel för att vinna?
Det bästa på hela dagen var det som kom när allt var över. När klubbens mästare hade utsetts. Efter att alla pilar lagts åt sidan. Nämligen resan hem. Sällskapet av en klubbkamrat. Omvägen till hennes bostad i en annan del av förortsdjungeln. Men jag älskar att köra bil! Jag älskar att kunna göra något som för mig inte är någon ”uppoffring” , för någon som blir så glad. Jag närmar mig ett år utan alkohol, och jag ställer gärna mig själv och Skruttan till vänners förfogande.
Bilturen och tjejsnacket fick mig sådär härligt glad. Jag som inte släpper in någon nära, kände att jag faktiskt lämnade en liten liten springa öppen av min dörr. Jag vill och vågar……
Efter nattens sömn vaknade jag härligt tidigt. Men lika genomsvettig som efter ett riktigt träningspass. Klockan visade på fem i halv sex. Gick upp. Gick ut. Sjärnklar himmel. Tyst. Underbart. Några värmeljus vid min sida. Det är morgon….
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T