lilla-t i stora världen

Jag låter min ångest tala. Jag är yr och har ett hoppande hjärta. Inget jag gör tycks hjälpa. Jag är så innerligt trött. Huvudet värker. Fingrarna darrar. Orkar inte hålla en god min utåt idag. Jag sväljer inte min ångest.

Idag är min känsla av otillräcklighet stor. Jag kämpar mot en storm av viljor. Ett inre krig jag inte verkar kunna vinna. Mitt konstanta dåliga samvete mot allt och alla förstärker ångesten. Det spelar ingen roll vad som sägs. Felet är min syn på mig själv. Aldrig nöjd med det jag presterar.

Kan jag inte bli lite friskare? Visst skulle jag kunna jobba? Inte omöjligt att pressa lite till? Finns det något jag kan göra bättre? Kan jag inte skriva lite bättre? Skulle jag inte kunna få fler läsare? Visst skulle jag kunna göra något vettigt?

Allt detta leder till en obeskrivlig prestationsångest. Svårt att göra något alls när inte kroppen och huvudet är okej. Jag vill skrika högt LÄMNA MIG IFRED! Jag orkar inte mer. Har inget att skriva. Idag har jag ingen tro på Lilla-T. Idag får gärna bli imorgon. Kom Fredag och rädda mig. Kom Fredag med glädje. Jag tror på Fredag. Min Fredag……

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Nä nu var det en sådan där dag igen. Igår alltså. Yr och ett hjärta som hoppade och for. Upp och ner och dubbla eller trippla slag. Måste få ett slut på det. Det är så ansträngande att ha en vilopuls strax över hundra.

När jag sedan skulle kasta min match så ökade pulsen av adrenalin och nervositet. Så det blev lite kaka på kaka. Jobbigt. Jag presterade inte det jag ville. Ju mer arg och frustrerad jag blev ju sämre dart spelade jag. Nåja…… Nu är säsongen över och drar igång först i slutet på januari. Ganska skönt.

På dagens agenda står det inte så mycket. Som uppvärmning blir det en färd till grannkomunen. Farbrors bil ska till Herr Bilmekaniker. Jag agerar taxi tillbaka. Sen står det att jag ska mysa med Herr Katt!!!! Det gör jag mer än gärna! Kanske avslutar dagen med ett besök hos en kompis.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T