lilla-t i stora världen

Hemma idag också. Men uppe tidigt ändå. Sitter här vid mitt skrivbord med tända ljus och försöker att må bra. Fryser som vanligt trots att innetemperaturen är normal. Raggsockor på och ett par lager med tröjor.

Idag blir det att ta det lugnt. Bara vara och försöka hitta balans i tillvaron. Kanske inget man gör på en kafferast, men jag ska göra en god start till det hela.

Jag kämpar för att hålla mig ovanför vattenytan. Jag kämpar för varje sekund. Jag tänker vinna denna ständiga kamp!

/ Lilla-T

Idag var inte min dag. Ångestklump i halsen och allmänt slutkörd. Så jag ringde till jobbet och meddelade att jag skulle vara hemma idag. Jag hatar verkligen att göra så. Men jag har pressat mig själv nu vilket jag har lovat mig själv att inte göra. Inte en gång till liksom.

Jag uppskattar att jag har ett arbete att gå till. Jag är glad att jag slipper gå hemma hela dagarna. Men 50 procent var kanske att ta i. Min kropp säger ifrån. Ska ta tag i biten att ringa till arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Måste bara finna orken att ta upp luren. Det jobbiga är att jag skäms…. Vill ju orka….

Efter inte allt för många timmars nattsömn, så har jag bara tagit det lugnt idag. Riktigt skönt. Nu blir det lite dataspel en stund innan middagen!

/ Lilla-T

Det börjar ljusna ute. Fåglarna kvittrar och jag är vaken. Kan inte sova…..

Tankarna som maler ger mig ingen ro.

Men jag mår bra. Mycket bra. Längtar till Tisdag då jag får börja arbeta.

/ Lilla-T

Nu har vi en ny förhatlig helg framför oss. Kanske inte för den stora massan. Men för mig.

Ännu en helg som påminner mig om min ensamhet.

/ Lilla-T

Torsdag. Röd dag. Har inte gjort något vettigt alls idag….

Är grymt nervös över min framtid. Känner mig lite nedstämd. Känner mig som Bambi på hal is. Vet inte vart vindarna för mig. Vet ingenting.

Jag trevar efter något att hålla fast vid. Men allt runt omkring mig ger vika. Rädsla, tveksamhet och förvirring.

Jag vet inte vad framtiden har att komma med. Det skrämmer mig…

/ Lilla-T

Trots propavan och trots att jag var trött, så lyckades jag inte somna. Ett virrvarr av tankar kombinerat med fågelsång gjorde det omöjligt. Det är inte längre mörkt ute. Nu gryr en ny dag.

Tankarna som snurrar handlar mest om jobb och framtid. Hur kommer det att funka? Hur kommer jag att må? Hur kommer mina dagar att se ut? Kommer jag att trivas? Det finns inga svar. Men ändå maler det på….

Klockan är snart 04:00. Sitter här alldeles klarvaken.

/ Lilla-T

Det kryper irriterande i kroppen. Inget tycks stilla mina känslor. Inget känns rätt eller fel.

Kaoset finns i hela mig. Från topp till tå.

Imorgon har jag ett möte med försäkringskassan. Det första i raden av många på min väg tillbaka till arbetslivet. Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli. Nervös men ändå inte. Vill inget hellre än att ha något att göra.

Mitt liv skulle nog ta sig en annan vändning. Kanske skulle jag se saker med nya ögon. Kanske skulle jag blicka längre fram. Eller rentutav leva i nuet.

/ Lilla-T

Har känt mig ganska så avstängd de senaste veckorna. Det märks på så sätt att jag inte har haft någon riktig kontakt med mina känslor. Jag har mått bra men tyngd. Känt mig inåtvänd i möten med andra människor.

Jag tror mig annars vara en ganska så utåtriktad och sprallig kvinna. Men inte just nu. Om jag hade varit en struts hade jag stoppat huvudet i sanden och väntat på att stormen bedarrat. Tyvärr är jag inte heller en björn som kan gå i ide…..

/ Lilla-T

Söndag och regn. Vad passar då bättre än att kasta dart! Idag blir det dart för hela slanten. Ska bli riktigt roligt!

Har en massa tankar som fladdrar i mitt huvud. Ska bli skönt att komma ut ett tag och se om min hjärna slutar snurra.

Jag återkommer senare och avlägger rapport om darten.

/ Lilla-T

Trots att temperaturen är 22 grader här inne så fryser jag. Vet inte varför. Kan vara att min energi tog slut efter jag varit hos psykologen.

Eller så har mor smittat mig med en förkylning. Hemska tanke!

Tankarna har varit många de sista dagarna. Många och klumpiga. Trassligt. Jag har tänkt mycket på min situation i helhet. Nästa vecka ska jag på möte hos försäkringskassan. Ett första möte om min väg tillbaka till arbetslivet. Blandade känslor.

Både roligt och skrämmande på samma gång. Hoppas det går bra.

/ Lilla-T

Jag åkte idag och hämtade mina syskonbarn från förskolan. De slängde sig om halsen på mig! Vilken lycka!

Vi tog en kort promenad till lekparken. Oj jösses va ung jag blev! Jag sprang, gungade, åkte rutschkana och lekte i sandlådan. Moster T kan än tänkte jag! Mina två små grisar gör mig så lycklig!

Nu är jag åter hemma. Lite blandade känslor. Jag har tidigare aldrig haft tankar på att vilja bli mamma. Men nu…När klockan tickar….Då känns det lite tungt. Det är så mycket i mitt liv som måste hamna rätt innan jag kan tänka på att bli en mor.

Tänk om jag hinner bli för gammal? Tänk om jag aldrig träffar Mr Right? Så många frågor snurrar i mitt 34-åriga huvud. Vet inte om jag vill veta svaren….

Det som gläder mig är att jag har tre stycken underbara syskonbarn. De är så roligt att få vara moster/faster T.

Tror jag kommer somna ovaggad ikväll. Inte lätt att hålla samma tempo som ungarna! Vart kommer deras energi ifrån?

/ Lilla-T

Ensamhet när den är som värst. Nu när jag inte längre har någon bil blir det ännu mer svårt att komma ut. Allt måste planeras. Det är inget jag kan eller är bra på. Jag vet inte från timme till timme hur jag mår.

Ångest helvetet fortsätter även idag. Jag tänker besegra detta djävulska påfund!

Sitter här alldeles ensam med stereon på högsta volym. Då hör jag inte mina tankar. Vill inte höra och vill inte tänka!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Idag strålar jag ikapp med solen. Är glad. Inte så tyngd av min ryggsäck. Trots detta kryper ångesten i mina ådror. Trycker mot min hals. Hjärtat tar ett extra skutt.

Försöker förstå de motstridiga känslorna. Försöker sammankoppla. Kan inte hitta en orsak till min ångest. Hittar inte roten till det onda.

Jag kämpar för att trycka tillbaka. Kämpar för att inte känna. De sista dagarna har fler pusselbitar fallit på plats. Det borde lätta på ångesten. Men det har snarare haft motsatt effekt. Har ingen att rådfråga. För min psykolog hade inte tid denna vecka. Utan först nästa.

Jag vet att jag behöver henne. Jag vet att jag mår bättre när vi träffas regelbundet. Men ibland finns det hinder. Som nu.

Har tagit en uppfriskande långpromenad i vårsolen idag. Det var underbart! Hoppas detta fina väder fortsätter många dagar till.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Känner mer. Är mer upp än ner. Men känslan av ensamhet är stor. Jag är glad men ändå sorgsen.

Ultravox

Dancing with tears in my eyes
Weeping for the memory of a life gone by
Dancing with tears in my eyes
Living out a memory of a love that died

It’s five and I’m driving home again
It’s hard to believe that it’s my last time
The man on the wireless cries again
It’s over, it’s over

Dancing with tears in my eyes
Weeping for the memory of a life gone by
Dancing with tears in my eyes
Living out a memory of a love that died

It’s late and I’m with my love alone
We drink to forget the coming storm
We love to the sound of our favourite song
Over and over

(Chorus)

It’s time and we’re in each others arms
It’s time but I don’t think we really care

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Känslan efter mitt psykologbesök var underbar. Lite starkare. Lite mindre motvind. Sträckte på alla mina 161 centimeter. Det negativa som fanns var ångest. Men jag försökte slå bort den. Gick inge vidare. Men jag tog en oxascand när jag kom hem, och då släppte det lite.

Efter lunch kom tröttheten. Energin hade gått åt hos psykologen. Det tar på krafterna att öppna upp mitt inre. Att låta någon titta in och se vad som finns där. Det handlar för min del om tillit. Min rädsla är stor. Men jag har inte lyckats skrämma min psykolog ännu i alla fall. Det är något positivt.

Hade tänkt vila en liten stund. Men som vanligt somnade jag och sov nästan i tre timmar. Skönt och välbehövligt. Idag är det en bra dag. Endast lite ångest. Får se vad man kan busa till med idag då?!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Som jag skrev. Var så jag kände. Måste lära mig njuta och förstå. Ge mig själv en kram och en klapp på axeln. När jag faller är jag tacksam för det stöd jag finner i min familj och vänner.

Igår var jag riktigt nere. En kompis tog hand om mig. Serverade en mysig soffa med mysiga filtar och kuddar. Gav mig en härlig tacomiddag och semla till efterrätt. Pysslade om mig. Jag kände mig speciell. Jag klev sakta sakta upp för gropens stege. Idag är det bättre.

Ska träffa min psykolog idag. Har saknat henne så. Det har gått två veckor. Behöver få släppa på trycket och lätta min börda. Hon gör underverk med min själ. För stunden. Effekten efteråt sitter inte i lika länge som jag önskar. Dock blir det framsteg även här.

Det är mycket jag behöver jobba med. Det är mycket jag måste fundera på. Att övertyga mig själv om att det possitiva människor i min närhet säger, stämmer. Det är min självbild som är fel. Jag är så väldigt medveten, men inser inte. Skruvat till max. Men det är det som är min sanning.

Nu är det en ny vecka med nya delmål. Nya tankar och förhoppningar.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Lördagen den 19/2-2011 går till historien som den roligaste och bästa dagen detta år. Hittills. Så mycket dart, så mycket skratt och så mycket självbekräftelse. Hur kommer det sig då att jag sitter här dagen efter med ett totalt kaos i huvudet? Hur kommer det sig att jag inte känner glädje? Varför tvivlar jag på alla de fina orden jag fick höra? Tvivel om att jag duger!

Jag vet att det är spöken i mitt inre som ropar. Trasiga monster. Varför finns dem? Har jag skapat dem? Igår var jag prinsessan som levde livet. Idag en ensam skyltdocka. Titta, titta men rör för Guds skull inte mitt inre! Jag vill så gärna bli räddad. Var är min prins på sin vita springare?

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Full rulle från morgon till kväll. Mycket att göra och mycket som måste fixas. Tanken fick mig att tvärnita. Allt började som det skulle. Först en tur till grannkommunen med Fars bil. Jag körde efter honom då hans bil var lite trasig. Bilen lämnades hos Herr Bilmekaniker. Jag tog Far med tillbaka hem i min bil.

Hann lämna honom hemma innan jag begav mig ner till husläkarmottagningen. Jag hade tid 11:30. Men min läkare låg efter i tidsschemat, så jag kom in vid 12:00. När jag satt ute i väntrummet och rullade tummarna, så kom stressen. Nu sprack mitt redan tighta schema för dagen. Eller så var det egentligen inte. Endast jag som lyckas stressa upp mig själv en smula.

Väl inne hos läkaren fick jag det glädjande beskedet att min lever mår hur bra som helst nu! Åhhh!!! Det gladde mig ofantligt mycket. Jag frågade även henne om hon kunde titta på min tennisarm eller musarm eller vad det nu är jag har. Hon tittade och ordinerade träning. Jahapp….Tennisarm kunde hon ändå konstatera att det var.

Sladdar hemåt för att äta lite lunch. Nu var det bråttom. Senast kvart över ett måste jag ju vara ute på vägen igen för att hinna upp till psykologen. Poff! Då tog energin slut! Jag ringde med en klump i halsen och flyttade på vårat möte. Jag vet att det är dumt. Jag vet att jag behövde träffa honom. Men jag hade ingen ork kvar.

Så eftermiddagen blev lugn. Förutom en färd tillbaka till bilverkstaden för att hämta Fars bil som var klar. Det var nåt med nåt bult eller nåt i motorn. Något fel på olja/bensin tillförseln eller något i den stilen. Vad vet jag. Men felet var nu avhjälpt.

Hann vila en stund och sen bar det av till veckans dartmatch. det blev som jag trodde. Mycket fniss och skratt. Tackar våran lagledare som hade bullat upp med chokladbollar och dammsugare. Allt för att vi tjejer ska ha ett bra blodsockervärde! Hahahhah! Bra ursäkt för att få trycka i sig choklad!

Väl hemma så var det svårt att riktigt komma till ro. Krypningarna i kroppen ville inte ge med sig. Tog en propavan för att enklare falla i sömn. Satt uppe vid datorn tills ögonlocken blev riktigt tunga. Först då kunde jag lägga mig ner och låta kroppen vila.

Idag är det Torsdag. Idag blir det en färd till elgiganten med en kompis. Jag ska agera taxi !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Tisdagen förflöt och jag bara åkte med. Inte en känsla eller tanke som var ren. Allt rördes ihop och jag visste tillslut inte vilken dag det var. Kan inte förstå. Kan inte minnas. Dimma.

Men idag har jag tittat efter. Det är onsdag. Många punkter på dagens agenda. Blir trött bara av att se eländet. Så många delar denna dag. Ska försöka sortera upp och fördela energin på bästa sätt.

Ska till husläkaren idag. Tog nya blodprover i måndags. Svaret kommer idag. Det är för att se hur min lever mår. Om värdena är mer normala nu än tidigare. Har ju ingen lust att få en dålig lever på grund av alla tabletter jag proppar i mig. Rena rama kemifabriken!

Sen bär det av till Herr Överpsykolog. För analys av provsvaren och utvärdering av medicineringen. Kan säga att jag mår tio gånger bättre idag än för några veckor sedan. Känner att den kombination jag äter nu känns mer stabil. Kurvorna och dalarna har planat ut lite. Är inte lika trött på dagarna längre. Delvis har jag mina sömntabletter att tacka för det. Får nu åtta timmars sammanhängande sömn varje natt! Underbart!

Lagom till kvällen blir det dart. Har inte kastat på en vecka eller två, så det ska bli roligt. Speciellt att träffa mina lagkamrater och få skratta. Tjejfnittra så där som bara vi tjejer kan!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vill passa på att tacka var och en av Er som har följt och kommenterat den senaste veckans inlägg. Det har varit en minst sagt guppig vecka. Många känslor och tankar som kommer åter. Många smärtsamma minnen.

Det jag ville var att förklara hur det kan gå om man stänger av. Jag har haft ett par riktigt tuffa år. Skrivandet har hjälpt mig otroligt mycket. Från början visste jag inte hur det skulle bli. Men nu så här i efterhand kan jag konstatera att det är helande. Att skriva av sig för att sedan vända blicken framåt.

Ibland känns det som om resan nyss börjat. Målet är fortfarande långt borta. Men jag är på god väg. Jag ska streta på och nå dit.

Idag är det en dag som inte är bra. Vet inte varför. Men jag mår helt enkelt inte helt bra idag. Ångesten och tröttheten är total.

Så idag roar jag mig med att lägga ut saker till försäljning på Tradera och blocket. Fråga: Vad är ”rätt” pris att sälja sin skruvade hjärna för? Hm….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T