Återfall
Som jag skrev. Var så jag kände. Måste lära mig njuta och förstå. Ge mig själv en kram och en klapp på axeln. När jag faller är jag tacksam för det stöd jag finner i min familj och vänner.
Igår var jag riktigt nere. En kompis tog hand om mig. Serverade en mysig soffa med mysiga filtar och kuddar. Gav mig en härlig tacomiddag och semla till efterrätt. Pysslade om mig. Jag kände mig speciell. Jag klev sakta sakta upp för gropens stege. Idag är det bättre.
Ska träffa min psykolog idag. Har saknat henne så. Det har gått två veckor. Behöver få släppa på trycket och lätta min börda. Hon gör underverk med min själ. För stunden. Effekten efteråt sitter inte i lika länge som jag önskar. Dock blir det framsteg även här.
Det är mycket jag behöver jobba med. Det är mycket jag måste fundera på. Att övertyga mig själv om att det possitiva människor i min närhet säger, stämmer. Det är min självbild som är fel. Jag är så väldigt medveten, men inser inte. Skruvat till max. Men det är det som är min sanning.
Nu är det en ny vecka med nya delmål. Nya tankar och förhoppningar.
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
Är inte framsteg lite att ramla ner och sedan känna att vägen upp inte är lika lång som förut . Dom positiva känslorna sitter i lite längre och ger en store tilltro till framtiden . Utveckling och framsteg stöter alltid på tunga motgångar där det känns hopplöst och meninglöst . Men när man kommer förbi dom tunga perioderna så har man vuxit och blivit starkare !!!!! Att aldrig ge upp är styrka ! See ya
Lycka till!
vilken snäll vän