Dubblett
Idag strålar jag ikapp med solen. Är glad. Inte så tyngd av min ryggsäck. Trots detta kryper ångesten i mina ådror. Trycker mot min hals. Hjärtat tar ett extra skutt.
Försöker förstå de motstridiga känslorna. Försöker sammankoppla. Kan inte hitta en orsak till min ångest. Hittar inte roten till det onda.
Jag kämpar för att trycka tillbaka. Kämpar för att inte känna. De sista dagarna har fler pusselbitar fallit på plats. Det borde lätta på ångesten. Men det har snarare haft motsatt effekt. Har ingen att rådfråga. För min psykolog hade inte tid denna vecka. Utan först nästa.
Jag vet att jag behöver henne. Jag vet att jag mår bättre när vi träffas regelbundet. Men ibland finns det hinder. Som nu.
Har tagit en uppfriskande långpromenad i vårsolen idag. Det var underbart! Hoppas detta fina väder fortsätter många dagar till.
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
Du ser! Det finns underbara dagar!
Allt varken kan man eller behöver förstå. Meningslöst att fundera alltså.
Bara njuuuut! Stråla ikapp med solen och bär Din ryggsäck med rak rygg.
Kram på Dig tjejen!
Man söker svaren till ångesten tills man inte orkar söka dem längre.
Man kämpar och krigar emot ångesten tills man inte orkar göra det längre.
När man inte orkar VINNA längre tillåter man sig att förlora.
När man tillåter sig att förlora har ångesten vunnit över dig.
När du tillåter ångesten att vinna över dig har du accepterat den.
När du accepterat ångesten ger den sig av för nu har den ingen att kriga mot längre…
Så enkelt är det!
(Jag har haft stark ångest i flera år och är i dag fri från den, just pga en sketen anledning: jag ACCEPTERADE den).
Mvh Lena