lilla-t i stora världen

Sitter här med allt kaos. Nu är i alla fall hjulen i rullning. Telefonen har gått varm. Kan inte minnas när den gjorde det sist. Första samtalet kom från min psykolog. Hon sa att hon saknade mig och att det var länge sedan jag var där. Jag förklarade mitt tillstånd. Hon förstod och sa att det är i dessa stunder jag ska ringa. Men jag förmår mig inte till det. Så nu har vi bokat en tid. Skönt.

Efter en kort stund ringer Herr Överpsykolog. Han förklarade med lugn röst att mitt provsvar som jag lämnade för en vecka sedan, visade på en aning höga värden på seratonin. Så istället för 225mg venlafaxin ska jag ta 150mg. Men att jag ska ta två tabletter till kvällen. Får lägga till en då jag självmant tog bort en. Han lät för en gångs skull som om han faktiskt brydde sig.

Klart jag har känt mig lite ”nojjig” och larvig med min yrsel och skakningar. Inte riktigt trott att någon skulle lägga så stor vikt på det. Men jag mottogs av en varm förståelse och fick bekräftat att det inte är meningen att jag ska må som jag gör. Nu kanske det är slut med yrsel, svettningar, nervryckningar, huvudvärk och inre blixtar.

Den här låten vill jag dela med Er. Jag stärks av den.

Lars Winnerbäck Du som reser Mig

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Onsdagen den 17 November ligger med stor glädje bakom mig nu. Ingen dag som jag vill få tillbaka. Hela dagen var ett inferno av ångest, hjärtklappning, dubbla eller trippla hjärtslag och den förbannade yrseln. Kaos invärtes och mina händer darrade till och från hela dagen.

Var hos husläkaren och pratade om vad som kunde orsaka allt detta. Hon remitterade mig till en annan psykavdelning för ett andra utlåtande, och jag blev beordrad att ta blodprov. För nu ska det mesta kollas. Jag hade även ett något förhöjt blodtryck och snabb puls. Så det sista läkaren sa var: – efter åtta ikväll får du endast dricka vatten. För proverna måste tas på fastande mage!!!!!

Meh…..En kväll på bara vatten låter ju inge spännande. Jag som vill ha Pepsi-Max och lite smågodis på kvällen. Jag gjorde som jag blivit tillsagd och har precis lämnat fem rör blod. Så nu har jag gått lös på både läsken och godiset!!!! MUMS!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Förvägra mig inte livet

då jag bestämt mig för att leva

Ge mig icke mer av det onda

som sargar min redan trasiga själ

Ta mig ut på livets äventyr

visa mig den glädje som växer

Sänd mig inga vissna blommor

ty min värld är redan full

Ge mig det som är vackert

och bespara mig det som kyler

För värmen vill jag känna mot min hud

och vandra i solen på livets stig

/ Lilla-T

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ångesten är åter här! Åhh…..vad jag har saknat den….. NOT! Fick vara fri i några få timmar. Men nu kom den och det med besked. Jag har precis svalt några lergigan och då brukar det inte dröja länge innan det släpper något. Jag vet att man inte ska handla i agitation. Men jag är så illa tvungen! Så alla jag sårar med detta inlägg ber jag ödmjukast om ursäkt. Ta inte åt Er, jag måste bara få det ur huvudet.

För just i detta nu. I skrivande stund är jag så förbannad. Jag känner hat,ilska frustation och allt vad Ni kan tänka Er. Jag är arg på precis ALLT! Jag är trött på allt som är sådär gulligt och mjukt och härligt. Jag är arg och trött på alla dessa människor som tror sig veta eller förstå en uns av vad jag går igenom. Jag är totalt less på alla klämmkäcka kommentarer som t.ex: Det blir bättre. Fortsätt framåt. Jag har varit där så jag vet hur du mår. Tänk possitivt. NEJ NEJ NEJ!!!!!!

Det finns ingen som vet hur jag känner! Jag är så fantastiskt trött på att kämpa. Förstår Ni inte att jag inte orkar! Ångesten ger jag gladeligen bort gratis! Det Ni ser är endast den påklistrade fasaden! Under ytan kokar det av så mycket som gör ont. Jag blir tokig! Jag är så trött på alla som har det så förbannat bra! Avundsjuk? Absolut! Men det är lika irriterande ändå. Varför kan inte jag vara lycklig? Varför kan inte jag få leva med någon som gör mig glad? Bo i ett radhus i en trist och grå förort. Varför har inte jag 1,3 barn som alla andra? Jag vill också köra runt i en kombi med en gläffsande golden retriver i baksätet. Jag vill storhandla med alla andra på fredagseftermiddagen. Stå i långa köer med skrikande barn som hänger och klänger i allt de ser.

Jag vill sitta och sippa på en drink efter barnens läggtid. Bläddra i någon meningslös tant-blaska och titta på allsång från Skansen. Jag vill sitta i bilkö varje dag till och från ett 8-17 jobb. Jag vill också bränna barnens köttbullar och skylla det på deras Far. Jag vill sitta och deklarera alla aktier som sålts under året.

Varför är inte jag som Ni? Varför finner jag inte lycka? Ber jag om för mycket? Okej…..jag kan nöja mig med att bli frisk från denna helvetes sjukdom! Förlåt för att jag spyr ut allt. Nu kanske jag äntligen kan somna. Så kanske möjligtvis eventuellt jag är tillbaka i morgon med en något gladare attityd.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Idag är ångesten påtaglig. Känns inte bättre av att vara konstant yr heller. Jag tog en oxascand nu och hoppas ångesten snart släpper. Jag trotsade kroppen och åkte till affären. För vad ska T göra utan sin Pepsi-Max? Jag kan kontrollera ångesten för en kortare stund, och lyckas med små inköp. Jag var inte borta länge, men nu är jag trött. Det tar på den lilla energin jag har att ha ångestdagar. Lyckligtvis så blir de dagarna allt färre och jag tror att medicinen gör vad den ska.

Utanför håller solen på att gå ned. Dax att tända lite levande ljus tror jag. Det bästa med mörkret är just det att få sitta inne med tända ljus. Ett ljus är hopp. Ett ljus är levande. Ett ljus är vackert. Så jag tänder ett par stycken och fortsätter skriva på min ”bok”.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ja då fick jag åter uppleva hur det är att inte kunna somna ordentligt. Nu när jag har en medicin som jag tar på kvällen tar det max tjugo minuter innan jag somnar. Det har fungerat perfekt ända fram till igår. Försökte lägga mig bekvämt, på sidan och lite snett i sängen. Det gick inte. La mig på rygg. Fy va obekvämt. La mig på magen. Ännu värre. Tillbaka till utgångsläget. Bättre. Ville sova men ångesttrycket över min hals gjorde det svårt att andas. Var för trött i kroppen för att resa mig och hämta burken med lergigan.

Somnade efter en evighet men som antagligen bara var en halvtimme. Sov utan att svettas! Vaknade och nu känner jag mig ändå ganska utvilad. För ett par kvällar sedan tog jag bort en av tabletterna jag ska ta innan jag somnar. För det är sedan dubblandet av den medicinen som jag fått yrsel och diverse andra problem. Jag vet att man inte ska hålla på att trixa själv, men vad ska jag göra?

Det ska bli skönt att få komma till en ny läkare i morgon. Jag har aldrig bett om ett andra utlåtande tidigare. För det känns så fel att ”misstro” den läkaren man gått hos. Men nu i mitt nya liv tänker jag inte låta min kropp och själ lida som tidigare. Jag skäms inte utan känner istället hopp.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

MÅNDAGEN DEN15 NOVEMBER:

• En slank hon hit…..
• Å en slank hon dit….
• Å en slank hon ner i diket…..

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Dag ut och dag in denna irriterande yrsel……Huvudvärken spär på den redan trista känslan i kroppen. Allmän dålig status. Ska försöka skriva lite i min ”bok”. Dagar som denna är faktiskt bra skrivar dagar. Det är när allt är i en gråskala som jag blir som mest kreativ i mitt skrivande.

Dåliga dagar kräver mycket av de som är i min direkta närhet. Tålamod med mitt kaos. Tålamod att förklara saker jag inte kan förstå med min egen hjärna. Acceptera att jag är extra glömsk och orkeslös. Jag har svårt att uttrycka mig i tal. Ord försvinner och meningar är jobbiga att formulera. Det blir mycket fel och jag hör själv hur knasigt det låter. En mening som i mitt huvud är klar, kommer ut huller om buller.

Ska vila en stund innan jag sätter mig ner och författar min ”bok”.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Dessa nattliga bad i svett är något påfrestande. Vaknade på småtimmarna och var tvungen att vända på täcket. För trots att jag svettas och är varm så fryser jag så jag hackar tänder. Lyckades vid täckvändningen att än en gång ge Herr Katt en ordentlig bredsida. Somnade om och vaknade med en ordentlig huvudvärk vid niotiden. Gick upp och insåg att yrseln förföljer mig även idag. Alla dessa timmar jag spenderar framför datorn ger mig utrymme att framkalla någon form av hypokondri.

Var på apoteket igår och rådfrågade personalen om min yrsel och mina svettningar kan vara en biverkning av alla de medikament jag stoppar i mig. Visst kunde det vara på det sättet fastslog hon. Hon bad mig uppsöka läkare då det fanns risk för att jag blivit drabbad av serotonergt syndrom. ( Klicka här för mer information ).Fort hem och upp med google. Jätte bra för att få en bild av vad hon sa. Inte lika bra då det finns en massa att läsa och jag tenderar att suga åt mig alla sjukdomar. Men detta syndrom känns ligga nära till hands. För jag känner i min kropp att det inte står rätt till. Jag känner att något är fel. Det är inte så att jag får i mig för lite frisk luft eller för lite av något födoämne. Jag vet att det är något annat.

Detta syndrom uppstår vid kombinationen av fler än ett läkemedel som stimulerar serotonitillväxten. Jag äter två olika. En på morgonen och en på kvällen. Jag tycker inte om blodprov, men nu på onsdag ska jag till en läkare och nu tänker jag ta alla prover som går. För jag vill inte om det nu är detta få några bestående men. Kan i vissa extrema fall leda till döden. Det påverkar de flesta vitala inre organen såsom lever och njurar.

Det är bättre för mig att titta djupare på detta innan jag målar Fan på väggen. Min light version av hypokondri måste bli stillad. Jag vill inte tro på allt jag googlat fram utan vill ha en korrekt diagnos av en läkare. För har jag detta syndrom finns det hjälp att få. Tycker ibland att min receptskrivande läkare bara lägger till och ökar doserna utan vidare. Känns inte bra att efter nio månaders sjukdom ännu inte fått medicinerna i balans. Eller rätt doser. I dagsläget intar jag fyra olika mediciner. Inte konstigt att kroppen regerar!

Avslutningsvis vill jag påminna om att det är Fars-dag idag. Något min Mor var tvungen att på ett snyggt sätt påpeka för mig. För jag hade totalt glömt bort det! Grattis Far!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ännu en krossad dröm i rännan. Ännu en förlorad vision. Jag spelade riktigt bra och blev utslagen på den i poker bästa starthanden. Ess ess. Inget att göra något åt. Jag är glad att jag inte kom sist. Så nu är hela skrivbordet fyllt med allt gott man kan tänka sig. Var ju tänkt som poker snacks. Men nu får det bli blogg snacks. Upp som en sol och ner som en pannkaka!

Jaha….. Undra vad man ska hitta på nu då? Lite snopet att bara få spela en och en halv timme. Hela kvällen är kvar. Hm…..Kanske nåt sevärt på TV? Kan titta på vad som bara det inte  innefattar någon form av kortspel. Trevlig Lördag på Er!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Poker-SM 2010:

• Start: 18:00
• Plats: Nätet
• Arrangör: Svenska Spel
• Antal start: 2309
• Prissumma: 4502550:-
• Betalda platser: 1-200

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

CHECKLISTA INFÖR POKER-SM:

• Pepsi-Max
• Frukt
• Choklad
• Smågodis
• Snus
• Levande ljus
• Avstängd mobiltelefon
• Bra musik
• Raggsockor
• Mjuk och ledig tröja
• Sköna byxor

Allt är avprickat. Nu är det avslappning och vila fram till en timme före start. Sen KÖR VI!!!!!!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Godmorgon mina vänner. Vaken är kanske fel ord att använda, men jag är i alla fall uppe. Har till och med fått ner en smörgås! Jag kom lagom sent hem i natt och somnade per omgående. Dart kvällen var trevlig men lite ansträngande. Det var roligt att träffa folk men det hela kändes en aning dämpat när min yrsel inte vill ge vika. Själva yrseln kunde jag leva med, men det var en annan märklig känsla som infann sig också. Det var när någon kramade mig som det kändes som en blixt eller en stark virvelvind snurrade till i kroppen. Skrämmande då jag inte har en aning om vad det kan vara. Kände obehag i kroppen.

När jag hade krupit under täcket och blundade snurrade det i huvudet. Jag hade förstått det om jag varit onykter. Nu har snart elva månader gått utan en enda droppe alkohol. Men känslan i huvudet var densamma som om jag druckit ett par starka groggar. Somna gjorde jag ändå tack vare mina insomnings tabletter. Vaknade en gång på natten av att jag frös och var jätte svettig. Somnade ändå om och nu är jag uppe och inväntar kvällen.

För nu är det bara timmar kvar till poker SM! Jag vill så gärna att det ska gå vägen. Att inte tilta någonstans på vägen och förlora innan prisplats har nåtts. Detta är i särklass den största tävlingen i min pokerkarriär so far. Nervös är bara förnamnet. Måste fokusera, inte tänka på hur mycket pengar det spelas om. Jag ska till varje pris försöka bevara mitt lugn. Använda mitt starka poker psyke och metodiskt arbeta bort motståndarna en efter en. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är duktig.

Så nu blir det en sväng till affären för inhandling av det som hör en poker kväll till. Ett par flaskor läsk för koffeinets skull så jag håller mig pigg. Lite choklad som gör mig glad. Kanske en påse smågodis att små tugga på för att inte bita på naglarna när det blir för nervöst. Jag är laddad för utmaningen och satsar mot prisplats. Men åker jag ut innan så har jag vunnit erfarenhet. Men jag vet hur sur jag kommer bli om jag åker ut på en dålig hand. Åker jag däremot ut på en bra hand så kommer jag vara nöjd oavsett plats.

Kommer försöka hålla Er uppdaterade om min väg mot att plocka hem segern.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det är fredag gott folk! Super halt på alla små vägar. Akta alla lårbenshalsar när Ni är ute idag! Ingen promenad för min del så länge detta glatta underlag kvarstår. Har tyvärr inte vintersulat mina skor än. Men jag sitter gärna i fönstret och tittar på andra som leker Bambi på hal is!

Jag tänkte åka in till stan i kväll och kasta lottad dubbel. Alltid lika roligt tycker jag. Så idag på dagen blir det lugnt och stilla. Så jag har energi kvar till kvällen. Somnade sent igår och vaknade tidigt. En eftermiddags lur blir bra tror jag. Känner mig lite uppspelt. Kan bero på att i morgon kväll går poker SM av stapeln. Och jag är med! Någon gång i våras spelade jag DM och placerade mig femma eller fyra. Då vann jag en fri plats till SM. SPÄNNANDE!

Evenemanget startar klockan 17:00 och håller nog på en bra stund in på natten. Har planerat i veckor hur jag på bästa sätt laddar inför detta. Först en god natts sömn är att rekomentera. Bulla upp med diverse dryck och snacks så jag inte behöver lämna datorn i onödan. Stänga av mobiltelefonen och sätta på lite bra musik. Sen är det upp till mig att försöka göra mitt yttersta och spela så bra jag bara kan.

I skrivande stund är det 1195 startande som ska slåss om 2 330 250 kronor! Helt otroligt! Antalet start kommer förmodligen att öka. För det finns fortfarande en chans att kvala in via mindre tuneringar, och även att köpa sig en plats för den runda summan av 2000:- . Om jag är nervös? Mycket!!!!! Det är tur att det inte är live. För då hade jag svettats ymmnigt. Nu kan jag gömma mig bakom min dataskärm och ingen behöver se mig skaka!

Dagens irritation: Hur tänkte godistillverkaren nu? Först lägger de en liten liten cola i papper. Sen läggs det fem color på höjden som slås in i ytterligare papper. För att göra det lite roligare tar de sedan dessa buntade color, och travar de om sex stycken i ytterligare ett lager, men detta lager är plast.

Händelseförlopp: Självklart ligger dessa goda color i kassalinjen i affären. Jag som är en godisråtta faller direkt. Kommer hem och med snålvattnet rinnande ska jag slita upp förpackningen. Men den gubben gick inte. Här behövdes det starkare verktyg. En sax fick duga. Colorna föll på skrivbordet och plasten som jag hållit i var sådär irriterande statisk. Fick verkligen kämpa för att få den i papperskorgen. Nu skulle här ätas cola så plomberna far! Dax att öppna själva cola förpackningen. Var tvungen att använda naglarna för att få bort papperet och tillslut ramlar det ur color. Som i sin tur är mycket små och även de med inbrottssäkert papper på! Mycket slit för en liten liten liten cola. Men oj va goda de är!!!! Värt besväret? Det är det alltid om innehållet passar Lilla-T!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Klockan är hur mycket som helst och jag är på väg till sängs. Men jag vill dela med mig av det roligaste jag läst. En mycket god vän till mig skickade detta via mail. Håll i Er!

”Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 25 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud – med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna… Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad – det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen – som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen…
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år – som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!

Tur att de jag bor med hör illa! Jag skrattar fortfarande!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jo nu är det så här….. dagens stora glädjerus kom samtidigt som Mister brevbärare. Tänk om jag hade hunnit att tacka honom. För jag tror inte den yrkeskategorin får tillräckligt med uppskattning. Jag är som Ni vet en sådan där tankspridd och lite tokig människa. Jag gjorde helt medvetet denna gång, och inte i ett ”gratis-rus” tillstånd. Jag beställde en t-shirt som jag designat själv. Eller rättare sagt att jag valde vilket tryck det skulle vara.

Den fina tröjan kom idag! Jag är så glad! På ryggen har jag valt att skriva ” Lilla-T i stora världen”. Framsidan har texten ” Min sanning din lögn”. PROUD! Om tillfälle ges så ska jag bära den tröjan när jag åker in till stan i morgon och kastar pil. Men mycket i min sinnesstämmning kan hinna ändras innan fredag eftermiddag. Men jag har ett mål. Om än så litet som ett tjugofyratimmars, så har jag ändå ett mål. Små steg. Små mål. Blir i min framtid stora steg och stora mål.

I belive the truth is out there

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Då var man en promenad rikare och några kalorier fattigare. Underlaget var något sladdigt och på sina håll gällde det att trippa försiktigt. Åter hemma nu och inga brutna ben. Naturen- Lilla-T 0-1!

I mitt huvud svischar tankarna som på värsta autobahn. Fångar en och annan som sedan sliter sig ur mitt grepp. Vet inte, kan inte, vill inte, vet mycket, vill mycket och kan mycket. Avstod från att köra bil igår och gör så även idag. Yrseln är något bättre idag och jag önskar att vara utan den i morgon. Känner en allmän nedstämndhet som inte blir bättre av allt som snurrar där uppe i huvudet. Jag analyserar och vrider och vänder på tankar men kommer ingen vart ändå. Jag har nu denna förmiddag redan dömt ut denna dag. Rött kort direkt och inväntar en ny match.

Vetskapen om de snabba vändningarna i humöret lämnar en springa av hopp. Jag väntar…..

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Vaknade tidigt idag och som vanligt väldigt svettig. Men idag mår jag bra! Klart jag har mina smärtor och min sjukdom, men jag mår bra. Såg ett program igår kväll som påverkade mig djupt. Jag såg saker med nya ögon. Jag vill inte minimalisera min egen sjukdom eller någon annans. För det är eviga strider Vi utkämpar. Det jag kom till insikt om var det att jag kan påverka min situation, och många med mig också. Vi kan med olika sorters hjälp, vilket är beroende på vilken typ av människor Vi är och utifrån våra ”sjukdomar”, komma att bli friska en dag.

Det jag vill poängtera är att det är jag som styr över mitt mående. Ingen annan. Jag får de verktyg jag behöver och arbetar utifrån det. Dokumentären jag såg handlade om barn i Afrika som blivit utnyttjade av vuxna. De barnen hamnar i situationer som Vi aldrig skulle kunna vilja önska våran värsta fiende. Jag vet att detta hemska brott finns i alla länder och jag lider med varje barn. De visade programmet utifrån en organisation som heter Bobbi Bear. De arbetar för barnens rätt. Jag blev mycket rörd över att dessa människor sätter sig själva i farliga situationer för barnens välmående. Jag har inga ord. Om jag hade möjlighet skulle jag hjälpa. Det jag gjort är att bli prenumerant på deras nyhetsbrev. Kommer även att donera en slant när jag får en peng över.

Helst skulle jag vilja bidra till alla organisationer som finns. För det är sådan jag är. Jag vill hjälpa. Och speciellt när det kommer till barn. Jag kan påverka min egen väg tillbaka till livet, men för vissa är det inte en självklarhet. Dessa utsatta barn ropar inte på hjälp så att någon hör. Dessa barn vet inte att hjälpen finns. Detta gäller alla barn i den här situationen oavsett i vilket hörn av världen de befinner sig. Vi vuxna har ett väldigt stort ansvar. Det är Vi som ska visa vägen. Men hos en del människor som är gravt sjuka finns det inget som säger att detta behandlande av barn är så otroligt fel.

Jag är väldigt tacksam att jag har haft en lycklig barndom. Jag vill att varje barn ska få växa upp utan att Vi vuxna ger dem en trasig start. Jag saknar ord att fortsätta skriva om detta hemska ämne. Ta hand om varandra och varandras barn. För barnen är Våran framtid.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Ibland måste jag påminna mig själv om varför jag sitter här och skriver vad som skulle klassas som meningslöst. För vem vill läsa om någon meninglös människas meningslösa dagar? Inte jag i alla fall. För meningslöshet leder ingen vart. Just därför måste jag övertyga mig själv om att det jag skriver inte är meningslöst dravell bara. Utan min faktiskt enligt mig själv spännande resa. Jag har inte den blekaste aning om vart resan går. Jag kan bara se de stationer jag passerat. Jag vet hur jag inte vill leva mitt liv. Men är vilsen i min framtid.

När jag nu var ute och tog en nypa luft kom tankar till mig. Tankar om att jag för det mesta skriver om hur dåligt jag mår. Det ledde till följd tankar om att det vill väl ingen vettig människa läsa om. Sen slog det mig. Det är faktiskt så att mitt skrivande återspeglar en diagnostiserad psykiskt sjuk människa under rehabilitering. Jag vet att jag inte har den bredaste läsarkretsen. Men till Er som jag vet läser och orkar ta in mitt kaos, vill jag säga att jag uppskattar Er mer än vad Ni tror. För hur ensam jag än känner mig vissa dagar vet jag att Ni finns där. Jag har börjat skrivandet på min bok. Men jag trivs bättre som bloggare då jag når Er på nolltid. Jag får feedback både här och via sms eller mail. Jag vet att Ni ser mig. TACK!

Med detta sagt är det nu tid att gå till avdelningen som tar emot klagomål. Vilken tur att det är öppet dygnet runt och årets alla dagar. Till och med helgfria söndagar! ( För Er som tror att jag tror att det finns sådana söndagar, vill jag tillägga att jag vet att de inte existerar. Bara jag som försöker lätta upp stämningen lite innan jag avfyrar salvan).

För nu närmar sig min klocka 22:00 och yrseln vägrar ge med sig. Jag har så förbannat ont i min höger arm. Musarmen bråkar och jag har utvecklat ett ganlion på handleden. BLÄ! Höger fotled värker men är inte svullen. Mina fingrar är tjockare och det är trögt att knyta handen. Vänster knä har varit trasigt i cirka tjugo år. Till sist är det smärta i korsryggen. Undra om jag glömde nåt? Det roliga i detta är att jag är enligt alla läkare fullt frisk. Har överrörliga leder som är en förklaring till mitt onda. Nu har jag klagat färdigt för denna gång. Nu blir det att ta Herr Katt under armen och inta horisontalläge. Undrar om marken är vit när jag vaknar? Sov gott och dröm sött!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Fortfarande sömndrucken åkte jag och tog blodprovet. Sjuksystern var vänlig och negligerade inte det faktum att jag kände obehag. Hon använde den absolut tunnaste nålen, för barn kan jag tänka mig. På ett kick var allt över. Inte en tår och det enda som syntes var nu ett stort plåster. For hem och undrade hur jag kunde vara så lugn? Nästa gång om det blir någon annan gång så vet jag att jag klarar det med bravur. Synd att jag är för stor för att få ett fint bokmärke som bevis för mitt mod!

Den allmänna statusen i dag är ganska god. Men jag är en aning yrslig. Inte när jag sitter eller ligger, utan när jag står upp eller går. Kanske för att jag tömdes på ett helt rör blod! Så nu tänker jag inte försöka mig på några akrobatiska övningar, utan sitta alldeles still här vid dator. Utanför fönstret faller vinterns första snö. Mycket vackert. På radion varnas Vi stockholmare för att bege oss ut med bil. Det ena trafikmeddelandet efter det andra avlöser varandra om avåkningar. Hur gör De i norra Sverige? För här tycks Vi vara lika förvånade och tagna på sängen varje vinter. Jag sitter här och myser!

En bra sak med snö är att det känns mycket nära jul. Jag ser fram mot denna högtid mer än någonsin. Det kommer att vara min första jul på fem år som jag inte jobbar! Inte se när alla jätte stressade människor stormar in och ut ur butiken. Att inte behöva bli irriterad på folk som snäser istället för att tacka för den höga och goda service jag erbjudit. Inte somna framför Kalle Anka med glöggen i den ena handen och en lussekatt i den andra. Att för en gångs skull vakna och kunna njuta av att det är jul. Att umgås med min familj. Se när mina syskonbarn strålar och hoppar av glädje. I år ska jag pynta varje vrå med en tomte. Jag ska klä granen och tända levande ljus. Jag ska känna julen till fullo!

Så idag ska jag förära snöns nedkomst med att öppna min nyinköpta pepparkaksburk! Ja jag vet att det är fusk att börja före första advent. Men jag kan inte bärga mig längre. Jag river ur ett par veckor ur min kalender och låtsas att det nu är advent!

Kram på Er alla var Ni är / Lilla-T