lilla-t i stora världen

Ja så kom äntligen dagen för besöket hos Herr Överpsykolog. Tyvärr så var tiden väldigt knapp. Tror det blev femton minuters samtal bara.

Men jag hann berätta hur jag hade mått då jag var hemma från jobbet, och jag berättade om min konstanta trötthet.

Han sa att bakslag inte är så ovanliga i min situation, att det kan komma då man vill börja leva som förut. Att jobba och att försöka komma tillbaka är en kamp. Ibland säger kroppen ifrån, och då ska man lyssna.

Min trötthet tyckte han var normal. Med tanke på att jag fortfarande äter mediciner där biverkningen tyvärr är trötthet. Sen att jag arbetar femtio procent är även det en påfrestning samt mina långa resvägar.

Den mentala tröttheten slår ibland ut mig som människa, men jag känner att jag orkar kämpa mer nu efter mitt besök. Känner mig styrkt av att ha varit där.

/ Lilla-T

Den senaste veckan har jag inte alls sovit så mycket som veckan innan. Skönt att slippa sova bort dagarna. Vet inte vad det var som gjorde mig så trött. Antagligen en kombination av medicin och arbete.

Nu när jag sänkt intaget av medikament så känner jag mig en aning piggare. Lite bättre till mods. Lite mer vilja att göra saker och även lite gladare.

Börjar trivas riktigt bra på jobbet. Det gör allt lite enklare.

Men idag är jag riktigt trött. Var ute igår med kompisar och kastade pil. Darten gick jätte dåligt, men jag hade en underbar kväll! Så idag blir det bara sängen och datorn som sällskap.

/ Lilla-T

Vid mitt senaste besök hos läkaren, beslöt han att jag skulle trappa ner på medicineringen. Abilify dosen skulle halveras till en början, för att sedan avslutas helt.

Jag fick recept på 5mg abilify. Kom till apoteket och de hade inte den dosen. Så jag beställde medicinen som skulle dyka upp dagen efter. Således tog jag ingen abilify i Tisdags. Men antog att en dag utan inte skulle göra någon skillnad.

Åkte i Onsdags igen till apoteket, men vände hem tomhänt. Tydligen något strul med leveranserna. Nu var jag uppe i två dagar utan abilify. Men till min stora förvåning så mår jag faktiskt ännu bättre nu än innan!

Vet inte om det bara är inbillning, men jag tror att jag har haft en för hög dos innan. För jag har varit som min mor säger ”loj”. Det kan jag hålla med om. Dessa två dagar utan abilify har varit mer i vaket tillstånd. Så nu undrar jag i mitt stilla sinne om jag verkligen ska fortsätta med detta preparat?!

Måste kanske ringa någon och rådfråga. Kanske inte är så bra att bara sluta abrupt med en medicin utan nedtrappning. Åter igen en massa frågor utan svar…..

Även så har jag haft en hel dag utan min ångestdämpande medicin oxascand. Vilket är super bra då jag vet hur starkt beroende framkallande den är. Men jag har alltid den nära tillhands om jag skulle få en attack.

Känner mig mer levande än vad jag har gjort på mycket mycket länge…..

/ Lilla-T

Jag hade totalt fel i att min läkare var på semester. Fick träffa Herr Överläkare!

Min trötthet förklarade han med att det var normalt. Med tanke på hur illa det varit med mig och hur sjuk jag har varit så var det inte konstigt att min energi inte räcker till. Han sa det att resvägen till och från arbetet också räknas in och då är vi uppe i fem timmar de dagar jag arbetar.

Men det var bara att kämpa på. För med tiden så skulle tröttheten avta!

Med medicinerna gjordes en förändring. Jag ska halvera min dos av Abilify till 5mg om dagen. Behålla styrkan på Venlafaxinet på 150mg. Oxascanden ska jag försöka trappa ner på, vilket jag redan börjat med.

Det som gladde mig mest idag var att jag äntligen kan minska min medicinering. Hittills har det bara varit ökning hela tiden. Det visar på vilka stora framsteg jag gjort! Inget jag egentligen har märkt av själv. Men min omgivning har observerat detta. Skönt!

Jag kommer att fortsätta min kamp tills jag är helt friskförklarad!

/ Lilla-T

Ny vecka framför mig. Idag blir det ett efterlängtat besök hos psyk. Tyvärr har min läkare semester så jag får träffa en annan läkare. Men det ska säkert bli bra.

Har en massa frågor om min medicinering och om varför jag hela tiden är så trött. Hoppas på kloka svar.

/ Lilla-T

Ja då var man hemkommen efter besöket hos Herr Överpsykolog. Mötet blev kort men bra.

Nu när jag mår så bra som jag gör så gjordes inga förändringar i medicineringen. Jag ska fortsätta med 150mg Venlafaxin, 10mg Abilify och 5mg Oxascand på morgonen. Vid behov även 5mg Oxascand mitt på dagen. Till natten en Propavan så jag får sova ordentligt.

Jag tycker det lät som en bra idé att fortsätta som innan. Risken kanske blir att jag börjar må sämre om man micklar med medicinen. Förövrigt tyckte han att arbetsträning vore susen för mig, och hoppades handläggningstiden inte skulle bli för lång. Vilket jag befarar att den kan bli.

Men den som väntar på något gott väntar ju alltid förlänge !

Nu en stunds vila innan jag far iväg med en kompis på äventyr.

/ Lilla-T

Igår kom så brevet jag väntat på. Det var från försäkringskassan. Information om att min arbetsträning var på gång. JIPPIE!

Dock så kommer det dröja innan Ni kan se mig ute i arbetslivet. För den ena instansen efter den andra måste godkänna och ha möte…..

Suck! Men hjulen är i rullning och det är det som är viktigast. Nu har jag något att se fram emot!

Dagens upptåg blir ett besök till Herr Överpsykolog. Samtala om medicineringen och mitt allmänna mående. Ska bli mig ett sant nöje att få berätta om hur bra jag mår! Hoppas kanske på att kunna dra ner på vissa mediciner.

Tills dess så ska jag skriva lite och surfa runt.

/ Lilla-T

Jag har suttit och tittat tillbaka på äldre inlägg. Det jag märker är att nu när jag börjar må bättre så skriver jag sämre. Eller kanske inte sämre, utan mindre och har mer skrivkramp.

Jag är otroligt tacksam att det går framåt. Däremot är jag chockad över hur fort det har vänt! Ångesten är minimal och jag har inga eller få ”dumma” tankar. Mina krummilurer i huvudet är färre och jag ser allt lite mer positivt.

Jag påpekade detta för min psykolog igår. Då jag berättade om hur glad jag var att medicinen Abilify verkade göra mig så mycket bättre. Hon sa att medicinen endast är mina kryckor och att det största jobbet har jag gjort själv! Jippie!

Min högsta önskan just nu är att få börja arbeta igen. Börja lite smått. Några timmar i veckan skulle nog göra mig gott. Just nu känns det som om jag bara förspiller en massa tid. Dagarna är tråkiga och långa. Förut behövde jag vara hemma. Förut orkade jag inte vara vaken en hel dag. Förut tärde ångesten i mitt bröst. Förut hade jag ingen energi.

Men nu. Nu har jag återfått en del av min energi. Nu har jag återfått viljan att göra saker. Jag vill leva!

/ Lilla-T

Vill ta tillfället i akt och gratulera min bästa vän på hans födelsedag! GRATTIS! Ett år äldre och ett år visare.

För övrigt är denna dag ganska så lugn. Somnade onödigt sent igår. Kom aldrig riktigt till ro. Det kröp i kroppen. Tog en propavan och somnade nästan direkt. Nackdelen var att jag tog sömntabletten så sent, vilket gjorde att jag sov extra länge idag. Sov ända till halv nio.

Visserligen skönt. Men tröttheten förföljde mig. Så jag skulle vila en stund vid tio. Vaknade sedan utvilad och pigg kvart i två! Jösses Amalia! Hela dagen borta. Men men..Tror min kropp behövde vila.

Jag gick ut en stund på en liten promenad. Härligt. Lite småregn men helt okej.

Ångesten är något högre idag. Vet inte riktigt varför. Vissa dagar är värre än andra. Resten av denna dag kommer att vara lugn och stilla. Kanske lösa lite korsord om tålamodet räcker till. Kanske brodera lite om fingrarna vill sluta darra. Kanske baka. Det återstår att se.

/ Lilla-T

Jo nu var det såhär… Igår begav jag mig in till stan för att kasta pil. Redan halvvägs in kom jag på att jag inte tagit med mig min eftermiddagstablett. Oxascand. Detta med att vara psykiskt instabil är inte roligt. För nu väntade jag bara på att börja må dåligt. Bara för att jag visste att jag inte kunde ta tabletten vid två som jag ska.

Mycket riktigt. Vid fyratiden kom fallet. Mina händer darrade och hjärtat hoppade ojämnt och slog alldeles för fort. Rotade i väskan och fiskade upp en burk med lergigan. Det dämpade det värsta. Skönt.

Så nu har jag lärt mig att alltid ha tabletterna med mig vart jag än går.

/ Lilla-T

Jag skulle på dop….Vet inte vad som hände… Eller det vet jag. Jag föll psykiskt. La mig för att vila och somnade omedelbart.

Jag skäms för att jag inte närvarade vid dopet. Jag skäms för den svaga människa jag är. Jag skäms.

Medicinerna ger jag skulden för detta. Ökade dosen av Abilify. Det kunde göra mig sämre till en början. Men i det långa loppet så ska effekten vara positiv. Får hoppas på det. Sitter nu hos en vän som stöttar och peppar mig.

/ Lilla-T

Den nya medicinen Abilify, är bra på många sätt. Den får mig att få ett mycket jämnare sinne. Mina maniska toppar är inte lika höga och mina djupa dalar inte lika djupa. Det är jätte skönt.

Dock finns det en baksida. Krypningarna som härjar i min kropp gör mig rastlös. De får mig att hela tiden vilja äta eller sysselsätta mig med något. Kan inte ”bara” sitta och titta på en film eller teve. Det går heller inte att läsa. Skulle önska att jag slapp bieffekter.

Jag lovade min läkare att inte googla på denna medicin. Men jag är som jag är. Så visst har jag gjort det! Den ges även till folk som är schizofrena. Listan på biverkningar var lång. En löd: oförklarlig död! Men som med alla läkemedel så måste alla biverkningar anges. Detta är en relativt ny medicin. Ska fungera som en ventil som reglerar hjärnans upp och nedgångar.

Jag tycker att den fungerar i sin helhet. Mycket bättre än de andra jag provat. Trist att även denna har en viktökande effekt. Jag kan inte förlika mig med denna tanke. Visst att jag mår bättre. Men jag vill inte gå upp mer nu…..Det skapar ju bara en ny anledning att ha ångest. Ska ta upp detta vid mitt nästa besök hos läkaren i mitten på Mars.

Idag har jag planer för att städa bilen och att ta en promenad. Bara temperaturen ute kan stiga en grad eller två, så skulle det underlätta lite.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Full rulle från morgon till kväll. Mycket att göra och mycket som måste fixas. Tanken fick mig att tvärnita. Allt började som det skulle. Först en tur till grannkommunen med Fars bil. Jag körde efter honom då hans bil var lite trasig. Bilen lämnades hos Herr Bilmekaniker. Jag tog Far med tillbaka hem i min bil.

Hann lämna honom hemma innan jag begav mig ner till husläkarmottagningen. Jag hade tid 11:30. Men min läkare låg efter i tidsschemat, så jag kom in vid 12:00. När jag satt ute i väntrummet och rullade tummarna, så kom stressen. Nu sprack mitt redan tighta schema för dagen. Eller så var det egentligen inte. Endast jag som lyckas stressa upp mig själv en smula.

Väl inne hos läkaren fick jag det glädjande beskedet att min lever mår hur bra som helst nu! Åhhh!!! Det gladde mig ofantligt mycket. Jag frågade även henne om hon kunde titta på min tennisarm eller musarm eller vad det nu är jag har. Hon tittade och ordinerade träning. Jahapp….Tennisarm kunde hon ändå konstatera att det var.

Sladdar hemåt för att äta lite lunch. Nu var det bråttom. Senast kvart över ett måste jag ju vara ute på vägen igen för att hinna upp till psykologen. Poff! Då tog energin slut! Jag ringde med en klump i halsen och flyttade på vårat möte. Jag vet att det är dumt. Jag vet att jag behövde träffa honom. Men jag hade ingen ork kvar.

Så eftermiddagen blev lugn. Förutom en färd tillbaka till bilverkstaden för att hämta Fars bil som var klar. Det var nåt med nåt bult eller nåt i motorn. Något fel på olja/bensin tillförseln eller något i den stilen. Vad vet jag. Men felet var nu avhjälpt.

Hann vila en stund och sen bar det av till veckans dartmatch. det blev som jag trodde. Mycket fniss och skratt. Tackar våran lagledare som hade bullat upp med chokladbollar och dammsugare. Allt för att vi tjejer ska ha ett bra blodsockervärde! Hahahhah! Bra ursäkt för att få trycka i sig choklad!

Väl hemma så var det svårt att riktigt komma till ro. Krypningarna i kroppen ville inte ge med sig. Tog en propavan för att enklare falla i sömn. Satt uppe vid datorn tills ögonlocken blev riktigt tunga. Först då kunde jag lägga mig ner och låta kroppen vila.

Idag är det Torsdag. Idag blir det en färd till elgiganten med en kompis. Jag ska agera taxi !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Tisdagen förflöt och jag bara åkte med. Inte en känsla eller tanke som var ren. Allt rördes ihop och jag visste tillslut inte vilken dag det var. Kan inte förstå. Kan inte minnas. Dimma.

Men idag har jag tittat efter. Det är onsdag. Många punkter på dagens agenda. Blir trött bara av att se eländet. Så många delar denna dag. Ska försöka sortera upp och fördela energin på bästa sätt.

Ska till husläkaren idag. Tog nya blodprover i måndags. Svaret kommer idag. Det är för att se hur min lever mår. Om värdena är mer normala nu än tidigare. Har ju ingen lust att få en dålig lever på grund av alla tabletter jag proppar i mig. Rena rama kemifabriken!

Sen bär det av till Herr Överpsykolog. För analys av provsvaren och utvärdering av medicineringen. Kan säga att jag mår tio gånger bättre idag än för några veckor sedan. Känner att den kombination jag äter nu känns mer stabil. Kurvorna och dalarna har planat ut lite. Är inte lika trött på dagarna längre. Delvis har jag mina sömntabletter att tacka för det. Får nu åtta timmars sammanhängande sömn varje natt! Underbart!

Lagom till kvällen blir det dart. Har inte kastat på en vecka eller två, så det ska bli roligt. Speciellt att träffa mina lagkamrater och få skratta. Tjejfnittra så där som bara vi tjejer kan!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Två dagar i rad är T (jag)på ett ganska glatt humör! Omläggningen av medicinerna tycks ha varit en succé. Jag har slutat helt med Mirtazapin till kvällen. Men fått en tablett som heter Abillify i stället. Den tar jag på morgonen tillsammans med Venlafaxin och Oxascand. Så nu är det en röd, en blå och en vit tablett. Härlig coktailfrukost!

Till kvällen har jag fått en sömntablett. Propavan. Till en början tog jag en tablett. Men jag vaknade flera gånger under natten och sov väldigt oroligt. Jag tog fram förpackning och läste vad doktorn hade ordinerat. Det stod en tablett, kan ökas till två. Så nu har jag tagit två tabletter de senaste nätterna. VIPS! Så har man sovit en hel natt! WOW! Har inte hänt på många många år!

Utvilad, pigg, gladare och mer hoppfull om framtiden! Nu när jag inte har behövt vila på dagen, så är jag ju tvungen att hitta på nåt för att aktivera mig och min hjärna. Så i morse vid halv nio åkte jag till Coop Forum för att handla. Det blev mat och ett pussel! Motivet är Drottningholmsslott och är på 1000 bitar. En utmaning, men jag tror jag kommer att klara det! Om inte annat så är det ett bra sätt att öva på att bli pensionär !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T