lilla-t i stora världen

Sitter och funderar på om jag ska skriva en liten ”bok” om hur man lyckas gå-in-i-väggen. Har börjat lite smått att skriva på den. Men jag kör ideligen fast. Tänkte delge Er inledningen. Jag tar tacksamt emot tips och idéer.

Grunden:

Det finns vissa grundegenskaper som bör uppfyllas för att lyckas. Att gå-in-i-väggen bara lite grann gills inte och du får göra ett nytt försök. Dessa egenskaper kan till exempel vara: hjälpsam, tänka på andra före sig själv, arbetsnarkoman, ett stort kontrollbehov, dålig självkänsla, aktiverat ”off”-knappen, viljan att vara bäst med mera.
Det är inget fel om man besitter ett och annat av exemplena ovan. Det är bara positivt. Men när listan är avbockad på alla punkter och några till som kan variera från person till person. Ja då har man ett riktigt lyckat koncept för att bli utbränd.
Nu talar jag inte om utbränd som något vi alla kan känna mellan varven. Det där med att vara lite extra trött och som en semester kan fixa. Nej, nu talar jag om att på riktigt gå in i väggen. När all energi är totalt slut. När man har pressat sig så hårt att man till och med får fysiska besvär. Kan vara synbortfall, domningar eller något annat som visar sig fysiskt.
Att psyket är fördärvat vet man nog om själv. Men man kör på. För att misslyckas finns liksom inte på kartan. Att inte klara av livet är inget som man ska skryta med. Nej då. Tvärt om. Det är något som är skamfyllt.
Känslan som misslyckad är total när man blir utbränd. Med skammen så kommer det en massa fler känslor. Psyket rinner över och ingenting fungerar som det ska. Man blandar ihop ord, har svårt att läsa en text och förstå vad det står.
Omgivningen kan uppfatta dig som en person som inte bryr sig om andra. Men det är ju det man gör. För tempot är alltid på max och inget kan stoppa dig.