lilla-t i stora världen

Vem var det som kom på den brilljanta idén med teknik? Varför ska döda ting som mobiltelefoner och datorer bråka? Tror jag blir vansinnig! GAH!

För inte kan det väl vara något fel på min intelligens?

Jag håller på att starta ett Twitterkonto. Bara för att det verkar kul liksom. Men jag lyckas inte att få det att fungera i telefonen! Jag tycker att jag gör enligt konstens alla regler, men inget verkar fungera.

Så nu har jag tagit en paus från problemet och lugnar ner mig med en stor portion kladdkaka!

Imorgon ska jag banne mig lösa det!!!!

/ Lilla-T

Ännu en dag på jobbet som förflöt utan problem. Fick sitta i kassan en stund och det var jätte skoj. Kul med omväxling!

Imorgon ska jag till doktorn och ta bort stygnen. Fick ett brev idag där det berättades att leverfläcken var av snäll karaktär. Så det var inget farligt! Jätte skönt! Har haft en del oroliga tankar kring det hela. Skönt att det blev så bra.

Idag är det alla hjärtans dag. Jag kommer ihåg att jag förbannade denna dag för ett år sedan. Men idag var den välkommen!

Det plingade på dörren en stund efter jag kommit hem från jobbet. Ett blomsterbud! Till mig! Jag fick en stor bukett blommor, en ask choklad och en söt nallebjörn! Tack! Mitt hjärta värmdes och jag ler fortfarande åt denna handling som gjorde min dag.

/ Lilla-T

Vaknade med en känsla av ro i kroppen. Trots den mycket svettiga natten med orolig sömn. Kände mig lättad.

Jag åkte till jobbet och avverkade mitt pass. Dagen passerade fort och jag vände hem en aning trött. Min energilöshet verkar sitta kvar. Men det ger sig nog med tiden.

Mitt huvud har idag varit fritt från tankar. Skönt. För de senaste dagarna har huvudet gått på högvarv. Tankar om allt möjligt har snurrat runt. Både bra och mindre bra. Jag har tyvärr inte löst världsfreden, men jag har löst upp en del knutar på vägen.

Ikväll har jag suttit här vid datorn och bara softat. Jag har låtit mig själv vara ifred. Snart blir det att sova och ladda batterierna för morgondagens utmaningar.

/ Lilla-T

En händelserik vecka har passerat, och jag överlevde. Mirakel! Jag tog mig en behövlig bloggpaus då jag inte fann orden som annars kommer till mig. Jag vill skriva direkt från hjärtat utan omsvep. Jag är ärlig och rak med det som pågår i mitt liv.

Denna blogg var från början ett sätt för mig att ventilera mina känslor som bubblade inom mig. Det skulle bli en berättelse om min väg tillbaka till livet efter min kollaps.

För skrivandet har alltid varit min terapi. Ett sätt för mig att uttrycka mig. Trots att jag i verkliga livet pratar och är öppen så har jag ändå alltid haft lättare att uttrycka mig i skrift.

Det var inte meningen att starta en blogg som skulle bli stor. Det var min blogg och mina tankar. Ett sätt för Er att få en titt in i ett huvud på en person som gått in i väggen på riktigt. Jag har ofta förbannat mig över hur folk kan nonchalera denna sjukdom med att säga: Ja lite deppig är vi alla mellan varven.

Efter två år av krigande kan jag se tillbaka och inse hur sjuk jag var då. Jag har lärt mig mycket och välkomnar min nya kunskap. Jag vill med denna blogg sprida kunskapen vidare.

Jag inser nu att jag har tagit mig närmare mitt mål. Jag har klarat av många delmål, men jag har även förstått att jag fortfarande är mycket skör. Jag har mycket lätt att falla tillbaka och är mycket sårbar. Jag är inte stark, men jag är starkare.

Den inläggslösa vecka som passerat har jag hunnit tänka mycket. Jag har analyserat och vänt på många stenar. Jag har fallit och rest mig. Jag har förlorat och jag har återfått.

Efter tystnad så är det nu åter igen musiken och skrivandet som lyfter mig.

Jag vet inte exakt hur få som läser här. Men jag vet att Era kommentarer får mig att inse att jag inte är ensam.

/ Lilla-T

BLOGGPAUS

/ Lilla-T

Gick upp vid sju för att hinna göra mig iordning för läkarbesöket klockan 08:15. Efter en lång väntan i väntrummet var det till sist min tur. Cirka en kvart efter utsatt tid.

Läkaren bedövade området kring leverfläcken. Lät det verka och skred sedan till verket. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle reagera som jag gjorde!

När läkaren började den lilla operationen så började jag hyperventilera och kroppen domnade bort. Jag kallsvettades och hade svårt med andningen.

Ångestattack av storlek större! Fy va obehagligt! Allt var över på ganska kort tid. Men jag är fortfarande lite darrig på handen.

Jag blev sydd med fyra stygn och de ska tas bort om två veckor. Nu har det gått ett par timmar men bedövningen sitter fortfarande i. Läkaren sa att jag kan få lite ont när den släpper. Hoppas det inte blir så.

Nu ska jag ringa lite samtal och försöka njuta av resten av min lediga dag!

/ Lilla-T