Utbränd Part III
Nu när jag hade hittat min ”off”-knapp tycktes bara karusellen snurra snabbare. 2009 började som 2008 slutade. Allt som hände skedde så snabbt. Hann liksom aldrig stanna upp och tänka. Hann aldrig ta in det som hände. För allt gick i en rasande fart.
Full gas. Vintern var jobbig. Januari började med att min bror blir sjukskriven för ryggbesvär efter en krock. Jamen….jag jobbar och täcker upp de timmar som behövdes.
Stod åtskilliga timmar bakom kassan ensam. Att äta eller dricka blev sekundärt. För att gå på toaletten var otänkbart då jag stod ensam. Vikten rasade och mensen försvann. Jag tyckte jag var smal. Men mina anhöriga sa att jag var mager.
Lagom till min brors återkomst blev min älskade katt Dana sjuk. Hon var min allra vackraste och finaste vän. Från början hade jag två katter. Men Scully tog jag bort 2006 när hon insjuknade i cancer. Varför skulle Dana bli sjuk? Hon som mötte mig vid bilen varje dag när jag kom hem. Hon som låg i mitt knä när jag behövde henne som mest. Våren 2009 fick hon somna in…
Dagen efter stod jag på jobbet igen. ”off”-läget var aktiverat. Sommarn kom. Det brukar betyda semester för de flesta. Jag planerade och vred och vände. Om jag minns rätt så var jag ledig fyra eller fem dagar i rad!
Men det var sommar. Min kropp skrek av smärta men jag bet ihop. Alla mina leder värkte. Jag minns att det var nu någongång som jag upplevde ångest i sin rätta betydelse för första gången. Det inträffade när jag skulle till att somna. Paniken kröp i kroppen och jag hyperventilerade. Var tvungen att springa ut och hämta luft. Ta inte i mig! Rör mig inte!
Välkommen ångest…. Fortsättning följer…
Du skriver bra T, synd bara att man ska behöva vänta till i morgon för att få läsa fortsättningen! Hoppas att jag en vacker dag kan läsa om när du känner dig hel och lycklig igen!
Jag är inte religös, som Du vet, men tror på att bära varandras bördor. Jag hoppas att Ditt skrivande om det svåra funkar så, att Du nu kan vandra med lättare bördor. Att vi i Din omgivning kan bära några åt Dig. Kram på Dig tjejen!
Vilken resa du har gått igenom gumman .. jag klagar på min resa .. inte nåt emot va din varit ..
Säger som Hugo, hoppas att jag en dag får läsa att mår bra och är lycklig igen ..
Kramar
man ska va flitig . det säger dom i skolan , dom säger det på jobbet . tänka , tycka , känna . det får man göra en annan gång . inte konstigt att det tar 2 veckor på semestern innan man har slappnat av ….
allting på en gång , ingen vila eller eftertanke utan bara rakt fram i expressfart . pappa , katt och jobbet som ett evigt malande i huvudet . fruktlöst trampande i en evig uppförsbacke !!!!
men du är på väg ur det här nu . stretar på åt rätt håll för att kunna acceptera och förstå vad som hände . kämpar på så otroligt starkt så man får rysningar !!!!!! jag är full av beundran !!!!!
från rymden till jorden !!!!
see ya