Stick
Jag befinner mig mitt i kriget med mig själv. Efter en trevlig kväll vaknar jag med en känsla så stark. En känsla av att jag är ensam i världen. Det är jag mot Er. Jag har inget att förlora så jag strider med de vassaste vapen. Världen är så enkelriktad och alla går i någon annans fotspår. Jag väljer att välja min egen väg och inte lyssna på Er. Jag är kall och hård. Jag vill inte vara som Er. Jag vill inte vara en i mängden. Jag vill vara jag och ingen annan. Jag må vara konstig, men jag tror det är jag som är normal. Är så trött på att inte vara frisk. Är så trött på att inte orka göra det jag vill. Trött på allt som rör sig där ute i världen. Kan jag bli frisk och förändra livet. Finns det verkligen bara ett sätt att leva sitt liv på? Finns det inte ett bättre alternativ? Är det bara jag som är så trött på allt det vanliga? Jag vill leva på mitt sätt. Jag vill inte behöva välja utefter Era önskemål. Bereda min väg och leva utan Era blickar. Ja jag är udda. Ja jag tänker inte som Ni. Ja jag är inte den som följer enkla regler om mode. Ja jag väljer ett liv utan barn. Ja jag är kritisk mot det mesta.
Jag vet inte om Ni är lyckligare för att Ni valde den stora breda motorvägen. Jag väljer de vägar som är lite krokigare och endast omgivna av öde marker och skog. Jag söker fortfarande meningen om livet. Tror inte det ska vara enkelt. Jag vill upptäcka allt som finns i livets avkrokar. Jag kommer aldrig sälla mig till den stora massan. Jag är i minoritet. När jag blir president så kommer världen att bli en bättre plats för oss. En bättre plats för den egna viljan. En plats utan motorvägar och snabba filer. En plats där naturen bestämmer och inte Vi. De glömda skall åter finnas runt omkring oss. Det glömda som sätter livet i fokus. Livet är mycket mer än det vi kan. Jag ska predika om livets möjligheter. Jag tänker visa Er en människas ödmjukhet. Jag vet att världen har så mycket för oss om vi är villiga att ta emot. Öppna ögon som ser klarsynt. Ingen dimma som döljer ögats riktiga nyans. Jag ska bli president!
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
efter 20 år med en agenda som gick bara ut på ”var skall jag dricka nästa helg ” och snart två års nyckterhet , så måste jag inse att tid är det enda jag har till min fördel . att ta allting en dag i taget , inte rusa iväg . vissa dagar vill man inte göra någonting . vissa vill man göra allt men förmår sig inte att resa sig ur soffan . vissa dar far man runt som ett yrväder och mår hur bra som helst ! vissa dar får man tvinga sig . mycket skuld och skam . vad sa dom om mig där borta ? varför tittar dom på mig ? sa jag rätt , skratta jag på rätt ställe ? spöken i mitt eget huvud ! jag är inte lika social som du är , men jag gör så gott jag kan . jobbar med det varje dag . identitet ! vem är jag ? vad gör jag här ?vad vill jag göra ? hur skall jag gå vidare ? men men . ljuset itunneln finns där framme , hoppet lever . ta tillvara tillfällen när det är positivt , och tillåta det vara negativt ibland ! framtiden är min egen !!!!!
gillar din blogg . keep up the god work !!!!!!!!