Vad är Normalt?
De senaste dagarna har jag varit så glad. Riktigt glad. För trots den ångest som ständigt finns hos mig så har jag känt ett lugn. En frihetskänsla. Att min resa mot målet börjar plana ut. De tvära kurvorna är något mindre böjda. Att målet inte är ouppnåeligt. Min fråga må vara obesvarad. Men meningen med mitt liv kanske jag aldrig får reda på.
Det som svärtar min nu klarblå himmel är mitt allt större midjemått. Jag vet att det fortfarande är mina mediciner som gör att jag lägger på mig extra kilon. Men jag lider. Nu är det totalförbud vad gäller godis och glass. Mina dagliga promenader kommer att bli lite längre. För så här vill jag inte se ut! Jag vet att jag inte kan klassas som överviktig. Men mina egna ideal är mer mot det magra. Kanske en aning skruvat. Men det är liksom jag. För jag skiter i hur Ni andra ser ut. Men jag är mycket kritisk mot mig själv och hur jag vill se ut.
Igår kom jag inte i mina vanliga jeans. Så det var bara att knata ut i förrådet och gräva fram de byxor jag bar för cirka åtta år sedan. En lite rundare period i mitt liv. Bara det sänkte mitt lilla självförtroende. Sen när jag provat och provat och haft Mor och Far som smakråd, åkte jag till andra sidan stan för att titta på dart och mingla. Jag vet inte vart jag ska börja….Men jag fick så många kramar och uppskattande ord att jag nästan blev lite blyg.
Har svårt att förstå att det finns människor som tycker om mig för den jag är! Hur kan det komma sig? Vad har jag gjort för att få känna mig speciell? Jag fylldes inombords med kärlek till Er alla. Jag känner hur jag är stöttad i min kamp mot mina demoner. Känner att jag blir förstådd. För det var ju det som var mitt mål när jag först började skriva om mitt liv. Att få delge Er mitt krig. Att få berätta hur mina tankar och min ångest styr min vardag. Jag vill att Ni ska kunna ta del av min resa.
Nu ska en trött T vila lite. Herr katt väckte mig alldeles för tidigt! Hmpfr!
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
ps. läs hur jag körde vilse till dartstället här. ds
Förlåt…………………..
Du har inte gjort något för att få känna Dig speciell.
Du är speciell.
Du måste inte göra något för att få något.
Du måste tillåta Dig att bara ta emot.
Även om Du inte förstår varför.
Man skall inte alltid förstå allt.
Man skall inte alltid fundera så mycket.
Det är en konst att bara vara.
Kanske Du håller på att lära Dig den?
du är underbar! vilket härligt inlägg. behöver lite ljus i min mörkhet jag också
Som individualist har jag svårt att förlika mig vid tanken på att vara någonting därför att det är normalt. Däremot kan jag tänka mig att ändra vanor/sätt/idéer därför att förändring i sig fyller ett gott syfte. Att sluta med godis är bra för tänderna och hälsan i övrigt; att gå längre promenader är bra för psyket; att söka meningen med livet är bra så länge man förstår att det krävs tålamod innan man möter svaret. Glöm dock inte att promenader skall nyttjas för att komma framåt, inte bakåt. Detsamma gäller även de tankar man tänker under tiden.
*kram*
Marianne: Ord och meningar som värmer mitt frusna hjärta!
Helejn: Du är underbar! Glöm för jisse namn inte det!
Peter: Tack! Det reser mig en smula ( wienerbröd ). Hur blev du så vis?
?
Tack igen. Kram