lilla-t i stora världen

Ångesten är åter här! Åhh…..vad jag har saknat den….. NOT! Fick vara fri i några få timmar. Men nu kom den och det med besked. Jag har precis svalt några lergigan och då brukar det inte dröja länge innan det släpper något. Jag vet att man inte ska handla i agitation. Men jag är så illa tvungen! Så alla jag sårar med detta inlägg ber jag ödmjukast om ursäkt. Ta inte åt Er, jag måste bara få det ur huvudet.

För just i detta nu. I skrivande stund är jag så förbannad. Jag känner hat,ilska frustation och allt vad Ni kan tänka Er. Jag är arg på precis ALLT! Jag är trött på allt som är sådär gulligt och mjukt och härligt. Jag är arg och trött på alla dessa människor som tror sig veta eller förstå en uns av vad jag går igenom. Jag är totalt less på alla klämmkäcka kommentarer som t.ex: Det blir bättre. Fortsätt framåt. Jag har varit där så jag vet hur du mår. Tänk possitivt. NEJ NEJ NEJ!!!!!!

Det finns ingen som vet hur jag känner! Jag är så fantastiskt trött på att kämpa. Förstår Ni inte att jag inte orkar! Ångesten ger jag gladeligen bort gratis! Det Ni ser är endast den påklistrade fasaden! Under ytan kokar det av så mycket som gör ont. Jag blir tokig! Jag är så trött på alla som har det så förbannat bra! Avundsjuk? Absolut! Men det är lika irriterande ändå. Varför kan inte jag vara lycklig? Varför kan inte jag få leva med någon som gör mig glad? Bo i ett radhus i en trist och grå förort. Varför har inte jag 1,3 barn som alla andra? Jag vill också köra runt i en kombi med en gläffsande golden retriver i baksätet. Jag vill storhandla med alla andra på fredagseftermiddagen. Stå i långa köer med skrikande barn som hänger och klänger i allt de ser.

Jag vill sitta och sippa på en drink efter barnens läggtid. Bläddra i någon meningslös tant-blaska och titta på allsång från Skansen. Jag vill sitta i bilkö varje dag till och från ett 8-17 jobb. Jag vill också bränna barnens köttbullar och skylla det på deras Far. Jag vill sitta och deklarera alla aktier som sålts under året.

Varför är inte jag som Ni? Varför finner jag inte lycka? Ber jag om för mycket? Okej…..jag kan nöja mig med att bli frisk från denna helvetes sjukdom! Förlåt för att jag spyr ut allt. Nu kanske jag äntligen kan somna. Så kanske möjligtvis eventuellt jag är tillbaka i morgon med en något gladare attityd.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

This entry was posted on tisdag, november 16th, 2010 at 23:46 and is filed under Fall, Lilla-T. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.