Karta
Fy att det har passerat tre dagar och jag sitter fortfarande bara här och gör just ingenting. Dagarna degar ihop sig till ett töcken. Ser inte riktigt vad som är eller har varit eller vad som kommer. Har ingen lust med något och bara tanken på aktivitet är jobbig. Att inte ha gjort något alls är också jobbigt. Jag känner mig en aning värdelös. Förr så kunde jag inte se mig själv med att göra ingenting. Mitt forna Jag skriker åt mig att ta mig i kragen! Sparkar mig hårt och mycket där bak. Men jag sitter ändå här. Slår dövörat till och ignorerar.
Jag tänker mycket. No shit! När jag idag satt i bilen flög tankarna bakåt i tiden. För det är mycket jag är arg på. Jag är nog ganska bitter trots att jag inte vill vara det. Men nu är jag inte en sådan person som kan rycka på axlarna och gå vidare. Det jag tänkte på idag var all tid som jag inte har haft. Jag är arg för att jag endast en gång som vuxen har haft tre veckors sammanhängande semester. Jag är arg för att jag är svag och inte har orkat. Jag är rent utsagt förbannad och besviken på att jag fallit. Jag vet att en ”ursäkt” är just att jag alltid har jobbat. Men för mig är det så fel. Jag har alltid älskat att jobba. Jag kan inte acceptera denna svagare version av mig själv.
Samtidigt kan jag inte tänka mig hur och vad och när jag ska arbeta igen. Har acklimatiserat mig till att vara ”sjuk”. För på något skruvat sätt så gömmer sig delar av mig i detta. Jag blir ursäktad när jag inte orkar. Jag kan sova länge eller inte alls för jag är sjuk. Javisst är det mycket jag skulle vilja göra men då tryter orken. Om jag inte var galen innan så är jag det helt klart nu.
Jag är två Lilla-T. En stark som just nu. Då jag har en massa energi och ilska, som jag vill göra något bra av. Sen har jag mitt svaga jag. Dyker upp utan förvarning och stannar olika länge. Jag tycker allt bara är så tröttande med två Jag. Om jag tycker det, hur ska då Ni tycka? Hur vet Ni vem Jag är? Känner för att ställa mig upp och fylla mina lungor för att skrika. Hur ska jag göra med allt?
Jag kan inte förändra det som varit. Men jag kan påverka och besluta om hur min framtid kommer att se ut.
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
Det Du beskriver är nog rätt allmänmänskligt och jag är helt övertygad om att väldigt många känner igen sig i det Du beskriver. Alla är vi fler än en person! Även fler än två många gånger. En på jobbet, en hemma, en med kompisarna och en med oss själva, är nog inget ovanligt. Alla dessa ”JAG” är mer eller mindre starka/svaga beroende på sällskap och sammanhang. Den sida av oss som krävs för stunden ploppar fram eller döljs om den inte behövs.
Här sitter även jag vid datorn, ensam ute i vargaskogen. Jag lyssnar på ”Radio Stockholm” den tid jag är inomhus och det är en kanal som ger mig ett mycket gott sällskap!
Men jag gör gärna Dig sällskap någon dag någonstans om Du vill?