Om
Fy för att drabbas av skrivtorka! Eller mer att orden som annars kommer självmant nu i några dagar måste pressas fram. Det är trafikstockning i hjärnan. Kölappssystemet verkar ha brakat samman. Oro i ledet. Vet inte vad det beror på, men jag som dagligdax kommer på meningar och fraser nu endast ser fragment. Halva ord och spretiga meningar utan innebörd. Trist. Trots kaoset i huvudet så är det samtidigt tomt. Det nästan ekar där uppe! En tomhet som är lite skrämmande. Har blivit van vid mitt turbulenta sinne och saknar nu dess virrvarr.
En gigantisk trötthet har infunnit sig och jag är konstant sömnig. Gäspar och kämpar för att hålla mig vaken. Som om någon dragit ur proppen och all energi runnit ut. Går upp som vanligt varje morgon, men är tvungen att sova en stund före middagen. Nu har det blivit mer än en stunds vila. Vi pratar nu om ett par timmar sömn mitt på dagen. En lite längre siesta. Detta har konstigt nog inte påverkat min nattsömn. Så jag förlikar mig med tanken om att jag just nu behöver mer sömn än vanligt. Trots min psykiska kolapps så har jag dagligen haft en massa måsten. Det största har varit att få ordning uppe i stugan. Rensa och köra till tippen med skräp. Inte bara en vända eller två utan tiotals med gånger. Det har varit både psykiskt och fysiskt ansträngande. Jag är ganska stark för min storlek men den mentala biten har varit svårare. Att skiljas från mitt hus. Att behöva stå där och se allt. Att kasta år av drömmar.
Nu när allt är över, kommer tröttheten. Mardrömmarna. Jag vaknar på morgonen alldeles svettig. Inte lite utan verkligen sjöblöt! Jag sover oroligt trots sömnpiller. Jag vrider mig om nätterna och vaknar i de mest bisarra positionerna. Har drömmar som är så verkliga. Kommer inte så ofta ihåg vad jag drömmer, men de jag lägger på minnet är inte så trevliga. Mycket av detta kan jag nog beskylla alla piller jag äter. Men lika otäckt ändå. Hade en dröm om min stuga. Har inte i vaket tillstånd tänkt på huset sen jag lämnade det. Antagligen för smärtsamt att bearbeta nu. Men efter drömmen har det flugit många tankar om det lilla röda huset. Vill men samtidigt inte åka längs ”min” väg och ta en titt. Men det får vänta. Minnen jag vill ha ett tag till.
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T