Kod-Röd
Beredskapsläge. Faror runt varje knut. Rädslor i huvudet. Frågan om jag är totalt sinnesrubbad. Undran om jag lider av någon bokstavskombination. Varför känner jag inget? Har stängt av. ” Off” knappen aktiverad. Vill känna, men smärtan det medför är för tung för att bära idag. Mina händer är något instabila och har ett enormt behov av socker. Inte ens tre bullar och 100 gram choklad stillar darrningarna. Den tjocka smaken ligger kvar i munnen.
Idag går tankarna huller om buller. Trådar som inte har något slut. Försöker fånga dem i flykten. Misslyckas. Hur långt har jag kommit? Hur långt har jag kvar? Var är jag? Tittade på ett papper med frågor. Sådana frågor läkarna vill att man fyller i, för att kunna utvärdera en persons psykiska status. Jag kan efter åtta månaders rehabilitering konstatera att jag fortfarande har alla akuta symtom. Inser just att jag måste ha varit sjukare än vad jag vill minnas då. Sen kommer det frågor om jag verkligen har rätt dos på medicinen. Är det meningen att jag fortfarande ska stå på ruta ett?
Ska jag fortfarande hamna i facket för det som klassas som akut? Tycker att jag kämpar framåt för varje dag som går. Men vägen är krokig och bakom varje böj fortsätter vägen. Ser inte målsnöret. Ser inte ens en skymt av det. Jag har skrivit ett flertal gånger om att jag har fler dagar som är upp än ner. Men vid en närmare koll så har jag de senaste veckorna haft mest ner. Jag orkar inte. Saknar vilja, lust och energi. Önskar det fanns att köpa. Är trött. Bara trött. Utmattad.
Idag kommer det inte ske några mirakel från min sida. Idag ska jag bara ta det lugnt och stilla. Ett måste har jag. Det är att försöka masa mig till duschen. För det vet jag kan lätta lite på trycket. En varm dusch och sedan hoppa i rena mjuka kläder. Det är dagens uppgift.
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
Lovar gumman att efter duschen känner du dig lite bättre .. gjorde jag .. fick en massa mediciner igår när jag var hos läkarn och sjukskriven i en månad till en början .. har fått tid hos en psykolog med =) .. nu vill jag må bra igen och jag vill att du med ska göra det .. en minut i taget för oss båda .. Lycka till ikväll om du orkar kasta .. jag ska kasta iaf försöka … göra mitt bästa .. Kram <3
som att gå mot vinden i en snöstorm . på med glasögonen , dra ner mössan och upp med halsduken för munnen . stretar framåtlutad och får spjärna emot med benen . plötsligt får vinden tag i en arm och man vaklar till , tar några steg bakåt . spärnar emot och fortsätter en bit till men är tillslut tvungen att sätta sig ner för att vila en liten stund . känner att man blir lite kall och att krafterna har kommit tillbaka lite så man reser sig upp och forsätter kämpa mot vinden .
man tycker att man aldrig kommer fram men vet att där framme ligger målet som man strävar efter . lyckan ! kanske . men i varje fall ett normalt liv . bara man aldrig ger upp så finns målet där framme !!! ;D
Var snäll mot Dig själv och se hur stark och frisk Du framträder, när Du skriver om hösten och Din älskade katt! Du har positiva, empatiska känslor och Du kan uttrycka dem!
Tillåt Dig se hur viktig Du är för andra människor! Det kräver styrka att ta på sig ett ansvar och leda en annan människa rätt när kaos råder!
Hur dåligt Du än mår periodvis, finns Din personlighet kvar oförändrad. Så som jag känner den sedan snart 20 år. Den kan Du och bör inte ändra på. Däremot måste Du tillåta Dig att duga precis som Du är! Utan att prestera över Din förmåga. Jag älskar Dig precis som Du är och det har jag alltid gjort! Älskade ”unge”!