Feberyr….eller?
Kan jag sjukskriva mig från min sjukskrivning? Attans vad en liten förkylning kan få en däckad. Har svårt att tänka som det är, och ännu svårare med fetvadd mellan öronen!!! Hahahahha. Men en snabb tillbaka blick över mina yrkesverksamma år, så slås jag av att idag är en av de få gånger jag varit sjuk och inte jobbat. Har alltid resonerat som så att det är bara svälja en ipren och gå och jobba. Mitt synsätt har tärt på kroppen. Inte bara psykiskt utan även fysiskt. Klart man inte ska vara hemma för minsta sak och belasta sin kollegor i onödan. Men har man feber är det ju nästintill idiotiskt att gå till jobbet. Inte får man saker gjorda som när man är fit for fight. Stoppet i livet jag gör nu har fått mig att se saker om än små att reflektera. Tid till analys och eftertanke. Försöker att inte tänka för mycket för det har jag hört att man inte blir bättre av. Sant. Men. Detta är min hållplats att ta en paus på. Jag har alltid varit en tänkare. Tills jag började arbeta. Där någonstans tappade jag min analytiska förmåga. Tappade saker jag inte sett som förluster tills nu. Åh vad jag saknat mitt skrivande. Insett hur mycket ord betyder för mig, jag älskar att uttrycka mig i skrift. Någonstans på vägen försvann mitt ego och tiden till det jag helst vill göra.
De visa säger att det är aldrig försent att ändra inriktning och göra det man brinner för. Tror fasiken de har rätt! Är något ringrostig dock, men övning ger färdighet. Sen är den stora frågan. Är det någon som vill läsa? Det får bli ett senare problem. En sak i taget. MÅSTE lära mig att inte vara så forcerad hela tiden. Lära mig att det gör inget att det tar lite längre tid. Det är tufft men jag ska försöka. Det som är en sådan härlig känsla som fyller mig är, det att jag äntligen kommit på vad jag vill göra när jag blir stor!
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T
Fin blogg gumman! Matte och jag finns här och håller ett öga på dig… om du behöver oss är vi bara ett telefonsamtal bort! Kram gumman! <3
Ska med försöka att säga åt mig själv att ta det lugnare och att det inte gör nåt att det inte går lika fort som vanligt .. mm det är tufft men ett måste för oss båda så vi kan börja må bra igen =) .. märkte det i igår om inte annat att jag var nära på ett sammabrott för att allt inte löste sig på en gång .. och sen när det blev klart kom nästa smäll .. tar liksom aldrig slut ..
DU har en sån fin blogg ..
DU vet att jag finns här .. bara ringa .. hos mig kan du gråta skrika slå på ja allt .. bara du får ur dig allt du har inom dig .. kan lova dig en sak, jätteskönt efteråt
STOOOR KRAM