Vänner
Liksom i min hjärna känner jag att jag hoppar mellan ämnena, men det är lite av den jag är. Så jag hoppas Ni hänger med. Kan tyckas lite osammanhängande och fladdrigt. Är mitt uppe i tivolits värsta karusell. Det gäller att hålla i sig ordentligt. I mina svackor är mina vänner de bästa jag har. I mina toppar är mina vänner det bästa jag har. Min familj är självklart inkluderad. Det är inte alltid det behövs ord för att stötta en människa. Ord kan i vissa lägen vara överflödiga. När jag är riktigt nere och inte känner en enda gnutta hopp är det en kram jag behöver. Den fysiska kontakten säger mer än tusen ord. Jag må låta klyschig men det stämmer i detta nu.
Vänner kommer och går brukar det heta. Men är det verkligen så? Vänner är enligt mig ett ömsesidigt ”kontrakt”. Klart man har vänner och VÄNNER. De sistnämda är sådana som man har trots alla de brister och fel vi som människor besitter. De är där oavsett vad som händer eller vad som sägs. De vänner man har i övrigt är ju iallafall i mitt fall sådana som inte riktigt kommer mig nära. De kommer aldrig att känna hela mig. För så fort man släpper garden så blir man sårbar. Rädslan att bli sårad finns hos oss alla mer eller mindre. Därför så har jag en stor skyddsmur runt mig och ger endast ett fåtal nyckeln till porten. Men de som har den vet jag skulle aldrig såra mig eller få mig att må dåligt.
Måste nog lägga till ett ”hoppas jag”. De känner mig utan och innan och vet att jag inte alltid är så glad som man försöker visa andra. De vet mina innersta hemligheter och har fullt tillträde till min själ. I detta fall ligger mitt öde i deras händer och det är upp till dem om de vill och orkar förvalta tilliten.
Love U all !
Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T