Efter en skön dag var det åter arbete som stod på agendan. Mejerikylen var lika kall som vanligt. Brrrr….Jobbade och slet mina timmar. Packade upp smör, yoghurt, mjölk och Gud vet vad. Sprättade kartonger och gjorde fint.

När så klockan slog två tackade jag för mig och åkte hem. Mitt hem som bara är mitt ett par dagar till. Sen blir det att flytta hem till mor och far igen. Lite trist men ändå lite skönt. Få ordning på mina matvanor igen. Det har varit lite si och så med den biten ett tag. Inte så kul att laga mat till en person, så jag har levt på bröd, soppa och Billy´s panpizza.

Det bästa är nog att jag kommer hem till Herr Katt igen. Har saknat honom så.

Nu ska jag äta en knäckemacka eller två och spela lite dataspel.

/ Lilla-T

Dagens runda blev lite kortare då min ena fot gör satan så ont. En gammal stukning som inte har läkt som den ska. Mina överrörliga leder gör inte saken bättre direkt. Jag lindade foten men det gjorde ont ändå.

Har även hunnit med en del samtal idag. Jag talade med förvaltningsdomstolen angående mitt mål mot försäkringskassan. Blev informerad om att det kan ta ett helt år innan det tas upp i rätten och en dom faller! Jösses!

Målet gäller min utbetalning jag får från FK. Jag har fått ersättningen som är den lägre för att de ansåg mig arbetslös. Men i själva verket ägde jag ett aktiebolag och klassas ej då som arbetslös! Krångligt att förklara, men jag tror ni förstår. I kontakt med arbetsförmedlingen och min a-kassa så ser de mig ej som arbetslös. Därför driver jag detta vidare. Min förhoppning är att domstolen ska döma till min favör. Vilket skulle innebära en retroaktiv utbetalning till mig för året som gått.

Nu blir det lite slappt innan jag ska iväg på middag. Lite korsord med bra musik i bakgrunden. Tjing!

/ Lilla-T

Åkte ut på en massa ärenden med Far på dagen. Ville inte köra då jag var såååå trött. Sen slog det mig….!! Jag hade inte druckit någon Pepsi-Max på hela dagen! Min kropp hade inte fått den dagliga dosen av koffein! Så vi sladdade till första bästa affär.

Behövdes inget mer för att vakna ordentligt! Jösses vad beroende jag är av denna underbara dryck. Idag gör jag inte om samma misstag. Började dagen direkt med ett kallt glas läsk. Måste kanske lära mig dricka kaffe. Men vet inte om jag har lust att få ytterligare ett begär.

Idag är det Lördag. Syster fyller år. Åker nog förbi henne en sväng i eftermiddag. En grattiskram ska hon få!

Grattis storasyster på din stora dag!

/ Lilla-T

Jag skäms för att jag inte närvarade vid dopet. Jag skäms för den svaga människa jag är. Jag skäms.

Medicinerna ger jag skulden för detta. Ökade dosen av Abilify. Det kunde göra mig sämre till en början. Men i det långa loppet så ska effekten vara positiv. Får hoppas på det. Sitter nu hos en vän som stöttar och peppar mig.

/ Lilla-T

Som Ni vet är jag en människa som inte riktigt har någon ro i kroppen. Jag har svårt att inte göra någonting. Så Vi diskuterade möjligheten att börja jobba lite smått. Men helt förutsettningslöst. Vilket menar till att jag inte ska räknas som personal på min eventuella arbetsplats.

Det ska vara mer för att jag ska få komma ut och träffa människor. Inte känna press. Jag tror det skulle vara nyttigt för mig. Rummets väggar kryper så nära mellan varven. Min ensamhets känsla och känslan av att inte vara till någon nytta är stark. Med ett arbete ett par timmar i veckan kommer förhoppningsvis ändra på det.

Jag vet inte ännu var jag hamnar på för arbetsplats. Drömmen just nu är att sitta i kassan på ICA eller så. Jag vet att det inte är Era drömmars mål. Men jag tycker om det jobbet. Jag vet även att vissa kan se ner på denna yrkesgrupp. Men jag gillar det! Sen vet jag att jag är bra på det!

Idag är det äntligen Fredag!

/ Lilla-T

Självklart inte är svaret. Men ibland önskade jag att det gjorde det. För att acceptansen tror jag skulle öka. Att jag inte orkar eller vill göra saker. Det är inget personligt mot någon eller så. Det är min sjukdom. Jag försöker skilja på oss två. Jag och sjukdomen. Jag vägrar bli ett med den.

Idag talade vi mycket om mina frågor och funderingar kring att vara eller inte vara bipolär. Nutidens finare ord för manodepresiv. Jag kan ha det eller också inte. Det återstår att se. Men det var skönt att få någon att bolla med. Vi avhandlade även min ensamhetskänsla. Hur jag har fått ökad ångest och hur jag ska tackla den.

Jag berättade om mina tårar som kommer helt okontrollerat och vid vilken tidpunkt som helst. Jag talade om min oro som jag känner. Oron över att inte ha någon bil. Då mottagningen ligger ett par mil från min bostad, finns det nu risk för att jag måste byta klinik….Byta till en som ligger närmare. Som jag kan ta mig till kollektivt när jag inte kan låna mina föräldrars bil.

Det sista hon sa var att jag måste ringa till krisgruppen, de kvällar eller helger som jag är riktigt ledsen. Att jag inte ska försöka bära det ensam. Förstår Ni att jag älskar min psykolog!?!

Tog en långpromenad efter besöket. Så nu är jag slut både psykiskt och fysiskt. Men det känns lite lättare i huvudet nu. Fick en ny tid hos henne nästa vecka. Underbart.

/ Lilla-T

/ Lilla-T

Trots dessa känslor så kommer jag att kriga vidare. Jag kommer inte att försvinna. Har ju min underbara Herr Katt att leva för. Han har inte vikt från min sida dessa dagar. Det är som att han vet att jag behöver hans närvaro.

Förlåt om jag oroar Er. Förlåt om jag uttryckt mig fel, eller på ett sådant sätt som kan tolkas som att jag kastat in handduken.

Till Dig som bor på mina drömmars ställe. Vill jag säga att jag kommer ut till våren. När solen värmer oss. När Vi kan sitta ute och njuta av tystnaden. Kanske kan låna en värmande tass eller två.

/ Lilla-T

Det enda som svärtade kvällen var mina egna tankar. Kämpade vid ett flertal gånger mot gråten. Jobbigt.

Lördag. Dart hela dagen. Från ett på dagen till ett på natten. En tillställning som var helt underbar! Jag hade det super trevligt!

På vägen hem efter jag hade lämnat av den sista medpassageraren, så fick bilen ett mindre psykbryt! Har sagt det tidigare. Don efter person! På motorvägsavfarten stannade bilen och instrumentpanelen blinkade ilsket rött! Det gick inte att gasa, svänga eller något annat. Den dog där. Jag stängde av bilen. På med varningsblinkersen. Nu var det hög tid för mig att få ett större psykbryt!

Klockan visade 01:02. Ingen rolig tid att ringa och väcka någon för att få lift hem den sista biten. Jag satt där och tankarna fladdrade. Jag provade att starta bilen. Det gick! Nu fanns ingen tid för finlir! Snabbt hem bara. Jag parkerade bilen och slängde igen dörren. Inte en meter till i denna bil! Jag ringer på måndag och reklamerar skiten!

Idag är det Söndag. Sitter och tittar på Vasaloppet. Vilka hurtbullar!!

Inga direkta planer för dagen. Kanske dart. Kanske Ikea. Kanske göra ingenting. Det återstår att se.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

När rastlösheten var som värst igår bestämde jag mig för att åka in till stan och kasta pil. Det gick inge vidare spelmässigt. Men jag hade en mycket trevlig och rolig kväll. Från början till slut. Så idag mår jag en gnutta bättre. Det kryper inte riktigt lika mycket i kroppen. Ångesten är en aning lättare.

Med solens strålar vill man göra sig fin. Så jag har precis målat naglarna. Även detta får mig att må lite bättre! Summa sumarum: idag är en bra dag!

Ikväll blir det film hos en kompis. Mysigt!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jo….Jag måste matcha allt med vad det innebär med att ha en lite äldre bil. Så nu ska jag köpa tärningar att hänga i backspegeln. Tillsammans med en Wunderbaum! Här ska dekoreras med en rattmuff i härlig färg. Kom gärna med fler tips!

Men först och främst så ska jag ta och städa bilen. Kan berätta att den är hyffsat skitig både invändigt och utvändigt. Nåja….Inget som inte jag kan fixa på ett par timmar.

Men först så blir det att brumma iväg till psykologen.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Golfen har även ett mycket krångligt registreringsnummer, som inte går att hitta på nåt kul med.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Nu när min medicinering är på rätt köl och jag har börjat vakna till liv. Då kommer även de jobbiga tankarna. Sådant som jag dolt i mitt inre. Har nu kommit upp till ytan. För nu är allt så klart. Jag ser tillbaka och vill helst inte minnas. Jag vill inte tänka på att jag för ett år sedan var på väg att avsluta mitt liv. Det är känslor och tankar så laddade med ångest och tårar.

Jag ska försöka skriva av mig. De närmaste dagarna kommer jag att ”avslöja”  vad som rörde sig i mitt huvud. Jag vill berätta vad som fick mig att ta beslutet. Vill berätta för Er. Jag vill att Ni ska få läsa hur jag hamnade där jag är nu.

Berättelsen börjar imorgon den 7/2-2011. Årsdagen. Så tills dess….

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag har tagit många vingliga steg framåt på min krokiga väg. Jag har famlat mig fram i mörkret. Framåt ska jag. Framåt. Men det är läskigt och skrämmande. Detta kan sammanfattas med en textrad:

Jag vill inte tänka framåt
Men är livrädd att fastna här

För det är nämligen precis så jag känner. Min framtid är långt borta. Så långt kan jag inte se. Den döljs av dis och dimma. Jag kan se till om en timme eller två. Inte imorgon, inte nästa vecka eller månad. Jag försöker att ta en dag i taget. Leva här och nu. Se det som är, och hoppas på att det som kommer är bra…..

Idag är det en dag som kommer bli fylld av barnskratt. Min systerdotter blir hela tre år! Så det blir kalas med tårta och saft. Moster är på G! Ses snart min lilla prinsessa!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

• Vänster knä: Främre knäsmärtor.Drabbar nästan bara kvinnor. Kommer aldrig bli bättre bara sämre.
• Höger fotled: En gammal stukning som jag aldrig tagit hand om.
• Höger handled: Ganlion. Brosk-knöl. Överansträngning.
• Höger handled: Vet inte vad det heter. Men nerver ligger i kläm.
• Höger armbåge: Kronisk musarm.
• Ländrygg: Ingen diagnos.
• 10 fingrar: Reinolds syndrom. Eller i folkmun vita fingrar. Dålig blodcirkulation. Nedärvt i generationer.
• Alla leder: Överrörlig. Ligament slitningar.
• Psyket: Ojojojoj…..Säger inget.

Åh va skönt det var att få klaga! Brukar inte beklaga mig över mina konstanta smärtor. Men vissa dagar är det överjävligt! Nä nu tar ångesten över, så jag väljer att gå till sängen och sova. God natt!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Jag tog två beslut igår. 1: Sälja den flashiga mobilen eftersom jag inte har någon användning av att facebooka i tid och otid. 2: Sälja min ögonsten Skruttan. Det första var ett lätt val. Hellre pengar i handen än en onödig pryl. Men min bil…Innerst inne vill jag slippa sälja henne. Men jag ser inte det lönsamma i det hela. Jag åker mycket lite bil. Så amorteringar och räntor på billånet på 1300 i månaden är inte försvarbart i min trasiga ekonomi.

Så det första jag gjorde när jag vaknade var att lägga ut mobilen till försäljning på blocket. Valde den först då den inte har något känslomässigt värde för mig. Sedan for jag till psykologen. När jag kom hem och öppnade mailkorgen så hade det kommit ett par mail. Jag började att ringa till den som svarat först. Men jag förstår inte varför de inte ringde när jag lagt ut mitt nummer i annonsen. Jaja…

Efter att ha ringt alla fem så sitter jag nu fortfarande med mobilen här. Om priset var för högt? Absolut inte! Snarare tvärt om! De som jag pratade med ville pruta eller byta till en annan mobil. MEH!Fattar Ni inte hade jag lust att skrika i luren. Om jag hade velat ha ett byte så hade jag väll skrivit det! Den sista jag pratade med som faktiskt ringde av egen maskin. Han ville att jag skulle åka 2 mil till honom och överlämna mobilen och att jag skulle gå ner 300 i pris?! Tillåt mig småle!!! Hur tänkte han nu undrar jag?

Bilen la jag ut på blocket först efter lunch. Då jag velat fram och tillbaka. Pratat med diverse kompisar om vilket pris som kunde vara rätt. Fick ett mail tillbaka nästan omgående. Vajjurt! Nu blir det affär! Jag såg tusenlappar flyga i luften och jag dansandes medan de föll över mig. Jag ringde. Killen i andra änden av luren sa: Det är ett missförstånd! Sen la han på. Snopet va?

Vart finns de seriösa köparna. Ja inte på blocket i alla fall. Lite trumpen är jag nu. Jag har en ”ny” liten bil på gång. För billös vill jag inte vara. Eller kan inte vara helt enkelt. Har glömt hur man åker kollektivt! Hahhahhaha!!!!!! Bilen jag har tingat är bra. Jag har ägt en liknande för några år sedan. Så jag vet att det är en bra bil. Om jag nu får vad jag vill ha för Skruttan så blir det pengar över! Först betala tillbaka billånet. Sen köpa ”ny” bil. Och vipps så har T lite pengar!

Kanske kan bli en sådan där platt teve. Känns lite nittiotal att vara ägare till en bull teve !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

http://www.facebook.com/pages/Lilla-T/149070018477858 om Ni vill så gilla denna sida så uppdaterar jag med jämna mellanrum.

http://589900.spreadshirt.se/ köp Lilla-T kläder.

https://www.payson.se/SendMoney/?De=Lilla-T&Se=tesabiten%40hotmail.com&Cost=0&Currency=SEK&Gr=1 om du är rik så skänk en slant till en fattig Lilla-T

http://synpunkt.svenskablogg.se/ Läs om mina bravader

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

Det som svärtar min nu klarblå himmel är mitt allt större midjemått. Jag vet att det fortfarande är mina mediciner som gör att jag lägger på mig extra kilon. Men jag lider. Nu är det totalförbud vad gäller godis och glass. Mina dagliga promenader kommer att bli lite längre. För så här vill jag inte se ut! Jag vet att jag inte kan klassas som överviktig. Men mina egna ideal är mer mot det magra. Kanske en aning skruvat. Men det är liksom jag. För jag skiter i hur Ni andra ser ut. Men jag är mycket kritisk mot mig själv och hur jag vill se ut.

Igår kom jag inte i mina vanliga jeans. Så det var bara att knata ut i förrådet och gräva fram de byxor jag bar för cirka åtta år sedan. En lite rundare period i mitt liv. Bara det sänkte mitt lilla självförtroende. Sen när jag provat och provat och haft Mor och Far som smakråd, åkte jag till andra sidan stan för att titta på dart och mingla. Jag vet inte vart jag ska börja….Men jag fick så många kramar och uppskattande ord att jag nästan blev lite blyg.

Har svårt att förstå att det finns människor som tycker om mig för den jag är! Hur kan det komma sig? Vad har jag gjort för att få känna mig speciell? Jag fylldes inombords med kärlek till Er alla. Jag känner hur jag är stöttad i min kamp mot mina demoner. Känner att jag blir förstådd. För det var ju det som var mitt mål när jag först började skriva om mitt liv. Att få delge Er mitt krig. Att få berätta hur mina tankar och min ångest styr min vardag. Jag vill att Ni ska kunna ta del av min resa.

Nu ska en trött T vila lite. Herr katt väckte mig alldeles för tidigt! Hmpfr!

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

ps. läs hur jag körde vilse till dartstället här. ds

Till kvällen har jag fått en sömntablett. Propavan. Till en början tog jag en tablett. Men jag vaknade flera gånger under natten och sov väldigt oroligt. Jag tog fram förpackning och läste vad doktorn hade ordinerat. Det stod en tablett, kan ökas till två. Så nu har jag tagit två tabletter de senaste nätterna. VIPS! Så har man sovit en hel natt! WOW! Har inte hänt på många många år!

Utvilad, pigg, gladare och mer hoppfull om framtiden! Nu när jag inte har behövt vila på dagen, så är jag ju tvungen att hitta på nåt för att aktivera mig och min hjärna. Så i morse vid halv nio åkte jag till Coop Forum för att handla. Det blev mat och ett pussel! Motivet är Drottningholmsslott och är på 1000 bitar. En utmaning, men jag tror jag kommer att klara det! Om inte annat så är det ett bra sätt att öva på att bli pensionär !

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T