lilla-t i stora världen

Söndagen börjar lida mot sitt slut. Helgen gick förbi i en rasande fart. Händelserika två dagar för min del då jag oftast befinner mig inom dessa fyra väggar. En hel helg med min hobby. Så jag har träffat en hel bunt med människor. Har fått skratta och prata. Jag är HELT slut nu. All energi är som bortblåst. Mina kuddar ropar mitt namn och jag faller snart till föga. Oändligt tacksam att alla jag kände tog mig för den jag är. Inga konstigheter. Ingen som tvingade mig till att förklara mitt psykiska tillstånd. Jag fick vara Lilla-T hela helgen!

Jag känner mig trött. Men sådär skönt trött. Jag hoppas att vakna imorgon med ett leende på läpparna. För jag vill att mitt minne ska vara intakt. Jag har ett mycket kort minne nu, och kan glömma bort saker direkt. När gjorde jag vad? Hur kom jag hit? Vad har jag sagt till vem? Många luckor de sista månaderna. Därför är detta med min blogg ett sätt att föra lite dagbok. Inte så kul att ha ett dåligt minne. Jag kämpar hårt för att inte visa det, och får ibland ställa ledande frågor. Men detta ingår i min strid att bli frisk igen. Har alltid papper och penna nära till hands. Så jag använder fler sinnen som kan leda mig. För har jag både hört och skrivit ner, borde jag inte glömma. Men det händer! Oj vad pinsamt det kan bli.

Nu tänker jag inte kämpa mot tröttheten längre. Vad gör det att inte klockan slagit godnatt än? Mot bingen på direkten.

Kram på Er alla var Ni än är / Lilla-T

This entry was posted on söndag, oktober 3rd, 2010 at 21:19 and is filed under Uppgång. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.